Å andra sidan...

...skiter jag i chilenska gruvarbetare. Jag ser ut som skam i håret och nu har det uppstått problem.

Den 20 augusti ringde jag min favvo-frisör Ida för att boka tid för klipp och färg. Tyvärr hade hon så mycket att göra att nästa tid jag får är 30 september. Alltså en hel månads väntande och längtande. Sen går Bobs mormor till himlen. Begravning 30 september. Jag inser att det är opassande att inte följa med på begravning på grund av den fåfänga förklaringen att "jag faktiskt ser ut som en rishög i huvudet". Jag ringer och avbokar, får ny tid den 14 oktober. Yes, inte så himla lång väntan ändå! I dag stod jag på jobbet och drömde om hur jag kommer att se ut som Drew Barrymore efter seansen i morgon. Då kommer kallduschen, min chef undrar om jag kommer i morgon. På vadå undrar jag och anar mig till problem. Utbildning mellan 16.30 - 21. Ehh, men jag ska klippa mig, säger jag.

Hon säger: - Det är viktigt att du är med, dessutom är det en väldigt dyr kurs som jag anmält dig till.

- Okej. Jag ska se vad jag kan göra.

Jag ringer min frisör och får reda på att jag kan avboka utan problem. Men nästa lediga tid är den 11 november. Jag gråter, på riktigt! Ni vet väl hur det är att gå och se fram emot en klipptid? Jag har väntat i tre månader när jag ska dit. Då är det tredje gången för i år som jag går till frisören. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Damn!