9.28.2010

Snart slipning!

Bob är stark. Här med en antik plastmatta i tonerna vitt, beige och rosa fastlimmat på en tjock spånskiva. Men som sagt, tack och lov inga spikar eller lim direkt på trägolvet!

Helt och fint golv i tre rum. Jag börjar gilla det här huset!
Här verkar det som att de har provmålat en liten bit vitt. Väldigt fint! Jag längtar till att mycket i det här huset är vitt. Vitt och fräscht! I helgen ska det slipas, sen ska vi riva ner strukturtapeter. Kul, eller hur?

Ha en bra dag!

9.27.2010

Det här är jag:

Jag var inne på min kompis Julias blogg i går och spanade och hittade ett gammalt inlägg som hon kopierat från en kompis. En riktigt rolig liten beskrivning av sig själv skulle man ju kunna få till här och den kan ju vara till nytta både för mig själv, ni som känner mig och ni som bara stött på mig här ute i den oändliga webbrymden.
Alkohol: Rött vin i alla former. Tequila, helst med limesaft och triple sec.
Allergi: Insektsbett ger mig feber
Armhävningar: Gör ont i mina handleder. Men det fanns en tid då jag tvingade min vänner (Julia och Helena) att ligga under mig när jag skulle öva på att få till hävningarna på rätt sätt. Jag lyckades göra rätt många och samtidigt få oändlig magmuskelvärk.
Blyg: Ja, bland snygga och intelligenta människor.
Beroende av: Rött vin samt nikotin
Betyg:
Blev bättre på gymnasiet men ännu bättre på Komvux. Full pott!
Blir glad av att: De tre s:en. Shoppa, Skratta, Sjunga.
Bor: Utanför Taberg, Småland
Dagbok: Senast jag skrev i den var 2007, men någon gång ska jag fylla i hålen...
Djur: Har inte tid. Men gillar både hund och katt. Och bondgårdsdjur. Skulle gärna ha en Highland Cattle- ko i trädgården.
Drömmar: Jag vill resa mycket och ha ett fint hus till slut. Pengar vore inte fel men hälsan är viktigast!
Dåliga sidor: Vid lågt blodsocker, arg som ett bi. Har inte tid till allt jag vill därför lovar jag i bland saker jag inte kan hålla.
Ekonomi: Jag hoppas den blir bättre någon gång.
Familj: Bob, Bubban och så alla andra
Favoritdryck:
Rött vin och vatten
Flyttat: Från mamma och pappa till Westport, Irland. Sen till Dublin. Sen till Öster på Jönköping. Sen till mamma och pappa. Sen till Torpa i Jönköping. Sen till Söder i Jönköping. Sen till det Blå Huset.
Fobi:
Flygrädd och Båträdd (Bobs fel, hade inga problem med det innan jag träffade Nostradamus den andre)
Född: Augusti 1981
Gillar:
Altruism, osjälviskhet, fynda, mina goa vänner, resa, äta, baka, piffa, hjälpa andra.
Graviditet: En lång med illamående, halsbränna, bristningar, rödvinssug, karpaltunnelsyndrom och igångsättning på BF+15.
Gråter: Ofta. Mest för att jag blivit känslig efter att ha blivit mamma men mycket för alla orättvisor här i världen. Men också när jag ser människor bli glada efter att ha fått hjälp med något, typ Extreme Makeover Home Edition.
Gör dagligen: Tänker att jag borde träna mer och äta bättre.
Hatar: Inskränkta och egoistiska människor. Folk som använder "sosse" som skällsord, de borde få ett nyp i örat.
Hypokondriker: Nej
Imponeras av: Osjälviska och givmilda människor. Människor som vågar gå emot strömmen.
Intressen: Försöka renovera, baka, dansa (även om jag lagt steppskorna på hyllan), resa.
Jobb:
Kock på en förskola. Är utbildad högstadie/gymnasielärare i historia, geografi och engelska.
Kaffe: Gärna jättestarkt utan mjölk innan lunch. Irish Coffee, efter middagen!
Kamera: Canon Ixus
Kläder: Jeans, tights, linne, tunikor och massa skor!!
Kompisar: Alldeles för många som jag försummar
Länder jag besökt: Barbados, USA (Pennsylvania, Louisiana, Arkansas, Alabama, Mississippi, Tennesse, Florida, New Jersey, New York), Irland, England, Albanskt vatten, Polen + många andra länder i Europa.
Längd: 169.5 cm
Mobil:
en skitdålig Samsung touch.
Motto: Den gyllene regeln och Varför göra i dag det jag kan göra i morgon.
Musik: Vågar jag skriva det? Take That, Queen, New Orleans- jazz och allt med mycket trumsolon. ( I nästa liv ska jag bli trummis). Men i det stora hela så gillar jag all musik som berör mig.
Musikalisk: Jo, kanske.
Märkeskläder: Älskar mina G-star jeans och mina Converseskor. Och Timberlandkängor. Och Fornarina jacka. Men också min loppisfyndade, prutade skinnpaj från Rom och Gina Tricot-kläder.
Naglar: korta och målade i neutral färg. I bland festar jag till det med mörkrött nagellack.
Politik: Jag tror på ett samhälle där alla får plats och där man inte behöver betala för skola och sjukvård.
Rakning: Bara när man riskerar granskning.
Rädslor: Döden, livet, ren ondska och att vårt samhälle kommer att bygga på att man har en bra försäkring.
Saknar: Att vara ung och ha hela livet framför sig. Nu är allt så förutsägbart.
Samlar: På minnen. Kvitton, klädlappar, hångel (samlade i alla fall), möbler, kilon, tre- och fyrklöver i alla material.
Sjukdomar: Har just nu väldigt ont i i knät. Beror säkerligen på att jag gjorde en dubbel sartomortal när vi försökte knäcka golvskivor i helgen.
Ska göras: Renovera färdigt huset, spara pengar och gifta mig (någon gång)
Smeknamn: Lollo, Lojsan
Sol: Mmm, gärna grekisk, amerikansk eller karibisk.
Sover: För lite men väldigt djupt
Talang: Gör en bejublad Pontare- show efter lite vin. Mycket uppskattad. Rövdansen.
Telefonbok: I min mobil. Har tänkt i tio år att jag måste skriva ner dem på papper innan telefonen kraschar eller försvinner. Kan numret till pizzerian i huvudet.
Tränar fysiskt: Gärna Spinning. Cyklar till jobbet. Gillar att dansa stepp och Flamenco.
Tränar psykiskt: Jag för hela tiden samtal med mig själv i huvudet om nu det räknas som träning. Möjligtvis schizofreni. Eller Asbergers för att jag har så mycket datum och händelser lagrat i närminnet.
Utbildning:
Livet
Vikt: Jag är hellre tjock om magen än tjock i huvudet.
Äcklas av:
Pedofiler, djurplågare och tanken på att man köper champagne för tusentals kronor för att sedan spruta ut det över människor. Att folk äter gåslever även fast de vet hur den blir så flötig och enligt vissa delikat. Små mönster, typ prickar.
Äter: Spagetti och köttfärssås, kebabpizza, oxfilé, guacamole, potatis, gurka, rödlök, fetaost, bröd.
Så där ja! Nu vet ni hur lustig jag är!

Ny vecka, nya tag...

Klockan 06.15 gick alarmet på min nya, fina klockradio och jag vaknade upp till introt av "Shame", Gary Barlow och Robbie Williams nya singel. Kan det bli bättre än så? Nu har saker och ting ordnat upp sig lite och livet känns genast mycket bättre. Dialog funkar, men kanske inte lika bra när man är upprörd, därför blev det bättre att vänta lite. Känns mycket bra!
Jag har tagit en dusch i nya badrummet, jag kunde inte vänta längre. Och vad fantastiskt det är att ha golvvärme, handukstork och hela väggar och golv omkring sig när man står där och tittar. Vardagen blir lite bättre av att få en sådan start i kontrast mot att stå ihopkurad i en liten källarskrubb, som är ombyggd till dusch, med smygande spindlar i attackställning och kall husgrund som strålar upp genom fötterna ända upp i hjärnan. Man får försöka njuta av vardagens lilla, hela tiden, glöm inte det!
Annars, vad gäller huset så har vi ju hittat helt trägolv i tre rum och nu väntar slipning av dessa. Sen har tankarna börjat snurra angående fasaden, som i nuläget är blå plåt. Det vill vi inte ha! Jag har hela tiden varit inne på träpanel men nu släpptes en bomb förra veckan av nära och kära som säger att puts is the shit. Jag blir helt förvirrad. Jag kan liksom inte släppa tanken på mitt lilla trähus, hur kommer det se ut i sten, grov sten dessutom. Ja, det tåls att tänka på. Nu ska jag till jobbet, på cykel. Tjohej! Kram

9.25.2010

Rapport från dansgolvet.

En spännande kväll tog sin början på Väster i Jönköping. Louise sågs senast lämna sitt extraknäck för att gå vidare mot en nära väns galej. Festen ägde rum i centrala Jönköping på fredagkvällen. Inga bråk rapporterades även om rapporter om fylla förekom. Glada nyheter blandat med lite tråkiga besked diskuterades vilt. Även jämförelser om barns sovtider och männens agerande i barnuppfostran var ämnen som kom upp till ytan. Efter att en av festens ljuspunkter halsat vodka och snällt eskorterats hem av tillhörande man lämnade också ett stort gäng festen för att gå på spelning på APT, en nattklubb belägen på Tändsticksområdet. När så Louise och resten av festfolket bestämt sig för att röra på påkarna bestämdes det att Harrys var kvällens mål. Väl inne på Harrys såg skaran av olika människor omkring sig och konstaterade fort att stället var halvfullt, trots lönehelg. Dock kunde man om man kisade ordentligt med ögonen upptäcka diverse kända ansikten i den ringa folkskaran. Där fanns en ensam mamma från Tenhult (hon såg faktiskt ensam ut så när som på sina tjejkompisar och några halvfulla ynglingar som med trinda ögon spanade in hennes barm), en relativt smal halvgubbe med glasögon känd från Biggest Loser- kopian Tjockholmen samt en liten silverräv med namnet Mattias som har kopplingar till den kända ligan med namn som härstammar från en karibisk ö. Man uppfattade att det som spelades var traditionella musikstycken som i folkmun kallas för schlager, en genre som går väl hem hos de flesta men hos desto fler om alkoholintaget varit något mer omåttligt. Stegräknaren som undertecknad bär omkring på med anledning av en tävling tickade raskt uppåt och var på bara någon timme uppe i flera tusen steg, mest hoppsa- och slidesteg, även några Pontarehopp fick genomslag. Efter att musiken tystnad drogs ytterjackorna på efter att ha köat i ingen tid alls till garderoben. Skallgången gav resultat. Pizzeria Amigos var öppen och där kunde en kebab i bröd inhandlas för att sedan glufsas upp i ett litet kök på södra Brunnsgatan. Kort därefter somnade det glada gänget i ångorna efter kvällens galej. Med ett smil på munnen vaknade Louise och insåg att nu var de glada tiderna förbi, golv skall sökas och förhoppningsvis finnas och det var dags att bege sig hemåt, det blå huset har behov och dessa kan ej förbises.

Jag älskar hemlisar (men får kramp av att inget säga)

Jag. Vet. Något. Som. Inte. Du. Vet.

9.24.2010

Oj!

Tänk vad otäckt om man hela tiden går runt och tror att man är på ett visst sätt och sedan får reda på att man av andra uppfattas på ett helt annat. Jag tycker det är lite jobbigt. Gud vad pinsamt!

9.23.2010

Höst=Doftljus

Som en ivrig förespråkare för Yankee Candles ska jag nu svika dem några kvällar för att elda med ett underbart ljus från Durance. Det luktar äppel och kanel och för tankarna till de nu mogna äppelträden, amerikansk äppelpaj med vaniljglass och, vet inte om jag vågar säga det i september men, jul.

Doftljus, filt och stor nygammal soffa i modell Ekeskog från Ikea är receptet på den bästa höst-mys-kvällen!

Mys ordentligt nu!


9.22.2010

Pynt!

Jag ska säga er att det är fantastiskt skönt att inte ha Facebook. Jag antar att avsaknad av mina fyndiga (eller i alla fall försök till fyndiga) kommentarer inte märks och jag är uppriktigt glad över att slippa läsa hur någon mår dåligt, viker tvätt, har sprungit två varv runt Munksjön eller saknar pojkvän. Det där är bara dålig energi, inget jag och mitt bräckliga sinne behöver för att må bättre. I stället har jag varit kreativ och varit på pysselkväll i Bondstorp !?! Det är förvisso långt ut i i den småländska skogen men trevliga människor och trevligt pynt gjorde mig gott. (Visst retar det mig att det nu finns en hel värld som jag inte har någon inblick i men vad gör man?)

Så nu har jag finfina växter ute på trappan och kan le åt min nyfunna hobby; att göra roliga saker i stället för att låta tiden rinna i väg framför en dataskärm. Najs!

Det fanns massa grejer att pynta med, olika nålar, band, bollar, hjärtan och ljus. Även jag som är så där tråkigt vit blev jag lite exalterad och tänkte färgchocka. Men sen nynnade mottot "less is more for me" i bakhuvudet och det fick bli så här. Grönt, vitt, grått, zink och diamant. Härliga färger för en lagom svensk. Sov gott! Pynta mer (or less)!

Det ser lovande ut!

Efter att Bob har slitit hela kvällen har vi fått fram ännu mer plankgolv och det ser fortfarande intakt ut!! Synd bara att det är fernissat som betyder att man måste slipa som en galning för att få det trärent. Goda nyheten är att skivorna som plastmattan limmats på varken är limmade eller spikade. 2000 spikar mindre att dra upp och händer utan köttsår. Bra!

9.21.2010

Nya tag...

Här, i vårt gamla sovrum, stod backar, kassar, lådor och en garderob full med skit. Det stod där ända till i onsdags förra veckan. Då har skiten stått där i ett år, ursprungligen nerpackat i kartonger för
"vi ska ju ändå renovera de här rummen inom en månad så det är ingen idé vi packar upp".
Nä, just det! Det blir inte alltid som man tänkt sig. I stället har grejerna stått där och spridit sin dammiga och dåliga energi och förargat mig varende gång jag råkat snubbla över kartonger eller trampat sönder ett par solglasögon eller trampat i en hög med döda flugor. Det kanske inte är så konstigt att jag varit stingslig de senaste veckorna!
Så, när vi fått bort grejerna, (de är naturligtvis i ett annat rum, jag måste kolla igenom ALLT innan det slängs, så jag inte gör något jag ångrar), så kände jag att jag gillar huset igen. Vi är som ett riktigt Hollywood-par, jag och huset. On and off. Ibland gilla, ibland ogilla! Nu ska här skäras plastmattor så att vi får se om det är några fina plankor under. Och när vi väl fått fram det eventuella plankgolvet ska det slipas, målas vitt (eller kalk-såpas) och sen ska en garderobsvägg upp. Jag känner mig taggad. Nu hugger vi i!
Och visst! Där fanns det några plankor. Hoppas, hoppas nu att golven är intakta. Annars anar jag att huvudet börjar koka igen, och jag avaktiverar huset. Precis lika drastiskt som jag agerade i går. Synd bara att problemen finns kvar med huset, precis som i verkligheten, även om man stänger ner ett tag. Men ni ,ändå, tack för alla uppmuntrande ord!

9.20.2010

Tuffa beslut...

En förklaring kanske är på sin plats.
I dag har varit en sorgsen dag för mig och många svenskar. Ett främlingsfientligt parti har med svenska folkets hjälp kommit in i riksdagen. Att vår frustration över detta bagatelliseras är något jag inte kan tåla då jag i hela mitt liv körts runt på diverse kyrkogårdar, koncentrationsläger och muséer i södra Europa för att om och om igen påminnas om vad främlingsfientlighet och rasism kan leda till.
Att på Facebook kunna läsa att vi gnäller, är präktiga och prackar ner på de svenskar som röstat på SD och på partiet i sig gör att jag inte kan hantera denna konflikt som brinner i mig. Jag vill naturligtvis ha åsiktsfrihet, alla ska få tycka som dom vill. Men jag vill också kunna få tycka att andras åsikter känns fel för mig, utan att bli förlöjligad och hånad.
Att jag satt och grät framför datorn vid lunch, när fler och fler inlägg radades upp från olika personer fick mig att bestämma mig. Jag slutar med Facebook. När jag väl tryckt på delete-knappen kändes det bra. Men när jag började tänka på alla vänner så grät jag en skvätt till, det kändes som att göra slut. Nu sitter jag här igen, med svullna ögonlock och en eyeliner som spretar åt alla håll, och känner mig tillfreds med livet. Vill folk inte höra vad jag har att säga behöver man inte det, och vill man veta vad jag tycker så kan man gå in och läsa här.

Den här bloggen kommer inte på något vis vara så här allvarlig och politisk framöver och eftersom jag någon gång förra veckan lovade att sluta gnälla på saker så känns det helt okej att slippa Facebook, bara mina riktiga vänner inte glömmer bort mig helt nu när vi måste börja ses utanför den virtuella verkligheten. Så, här kommer arbetet med det blå huset att fortgå och jag kan redan nu känna glädjens dimma regna ner på mina axlar. Tack för att ni begrundar min sida av saken! Godnatt!



9.19.2010

Vi får ett kallt Sverige...

...först om fyra år har vi chansen att värma upp det igen.



9.16.2010

Skitdag.

Ungefär två gånger i mitt liv har jag hållt huvudet högt i en diskussion, varit säker på min sak och inte gett vika. Den första gången var för tre år sedan och är fortfarande en händelse jag begrundar och analyserar någon sekund var dag. Den andra händer just nu.
För det mesta avskyr jag konflikter. Visst har jag blivit avstängd från Familjelivs forum för att jag varit inne på Cambridgemetodens 123:e tråd och skanderat att de blir lurade på pengarna eller på amningshjälpens blogg och skrivit att det är synd att de ska få kvinnor som inte kan amma att få dåligt samvete för att de inte försökt tillräckligt. Men det är inte riktigt på samma sätt. Man är ju anonym och kan vara rätt jävlig bara för att man inte syns.
På riktigt handlar det för min del aldrig om att vara jävlig, det handlar om att stå för det man tror på och för att statuera exempel. Man har rätt till en åsikt och man har rätt att debattera vitt och brett bara man håller sig inom lagens ramar. Sverigedemokraterna är ett hett ämne just nu. Jag tror de allra flesta håller med om att försöket att tysta ner dem inte har lyckats så bra. Alla är egentligen överens om att problemet med missnöjespartier måste diskuteras. För vad är lösningen på konflikter? Jo, dialog. Lätt som en plätt.
President Obamas ledord i presidentvalskampanjen 2008 var; Change. Förändring. Jag tror på att man kan förändra människor genom att diskutera, vinkla och presentera alternativa lösningar på problem. Se bara på de pågående valdebatterna, de är till för att folk ska ändra uppfattning, snappa upp detaljer som de har missat. Jag hade aldrig valt att bli lärare om jag inte trodde att jag skulle kunna förändra människor. För om jag hade gett upp om det skulle min lärarroll inte bli särskilt framgångsrik, ej heller innehållsrik för den delen.
Så, jag kom genom en slump i kontakt med en människa på Facebook som hävdade att Sverigedemokraterna inte var ett rasisktiskt parti. Pulsen höjdes direkt och jag såg min chans att öva upp min debatteringsförmåga, det politiska självförtroendet är inte på topp, men rasism, det ställer jag mig aldrig bakom. Sagt och gjort. Det blev 125 inlägg som slutade med snuskiga ord från hans sida och ett stort frågetecken från min sida. Han agerade som en riktigt skitstövel, mansgris, elitist och försökte hela tiden trycka ner mig. Jag kontrade med lite akademiska termer och begrepp som Dold Agenda och Psykologisk Krigsföring. (Med ca. 300 000 i studielån borde man i alla fall kunna använda några sådana fraser.) Responsen var noll och han var förlorad. Jag mådde bra. Äntligen hade jag stått upp för något, och gjort det med stil.
Så kom dagen efter när ungefär tre personer av mina nära vänner stöttade mig. Men också dagen då många nära vänner höll tyst. Jag sökte efter kommentarer, antydningar, hurrarop eftersom jag varit så duktig och stått upp för invandrare och framförallt för mig själv, som en debatterande individ. Noll, noll, noll.
Nu har det vinklats om. Jag är den som är dum. Personen jag debatterade med var inte så hemlig eftersom det stod på hans sida var han var anställd. Personen, på vars sida vi råkade träffas, har 350 vänner varav alla kunde läsa våra inlägg och se hans profil. Hans chef fick av en slump reda på hur han har uttryckt sig och han har blivit tillsagd, företaget han jobbar på har nolltolerans mot rasism. (Världen är väldigt liten) Även om jag inte tänker berätta vad som skrevs kan jag bara säga att han inte gav ett särskilt trevligt intryck och att risken var stor att invandrare efter det här skulle kasta stenar mot honom och inte mot räddningstjänsten.
Nu är man en "golbög" och en persona non grata hos vännen som "förde oss samman". Hon plockade bort mig som vän på Facebook i går. Hon valde sida. Hon valde grisen. Hon valde den fega. Jag var ledsen i går, huvudet har dunkat hela dagen efter alla tårar. Men nu är jag lugn. Jag gjorde rätt, det är jag säker på. Men om jag sitter här om tre år och fortfarande analyserar vad som kunde ha gjorts annorlunda så är det fel på min omgivning. För när man går emot det som är fel, då borde man bli stöttad, inte störtad. Så tänk på det. I en demokrati har vi många rättigheter, men vi har också skyldigheter. Vi får inte vara tysta när något är fel.
Ps. Skriv inte var ni jobbar på er Facebookprofil om ni tänkt använda ord och fraser som "dra röven i gruset och svälj huvudet" eller "inga svenska ungdomar skulle få för sig att kasta sten på utryckningsfordon, i alla fall inte de som är uppfostrade i svenska hem" ( fotbollshuliganer sa jag då för att statuera exempel, då fick jag till svar att jag inte skulle blanda in idrott i diskussionen)eller "invandrare är ju inte som oss, de vill ju inte ens vara svenskar" (för det finns ju bara en kollektiv pöl av invandrare, inte invandrade individer). Ds
Ta hand om er, så tar jag en Alvedon.

9.09.2010

Badrummet del 8267.

Ni kanske går och tror att vi har det lyxigt och fint med ett nyrenoverat badrum som vi badar och duschar samt rakar benen och utnyttjar golvvärmen i? Men så är det icke! Jag vägrar använda det förrän ALLT är färdigt. I bland går jag in och tittar och suckar förnöjt, men mest funderar jag över hur ett stort projekt blir ett megaprojekt. Jag ska i alla fall visa er vad som är kvar att fixa.
Dörrfoder
Fläkt

Felkakling (hur man nu fixar till det)
En liten sneek peek in från fönstret (bara extremt långa kan stå där och titta in)
Dagens mest fantastiska loppisfynd. En liten pall för 20 spänn på Erikshjälpen. Den är lite högre än de där vanliga plastpallarna som finns på IKEA, den är garanterat unik, stilen fungerar utmärkt och den passar precis in under tvättställsskåpet. Fan vad jag är duktig!
Kram!

Jag publicerar hösten 2010.

Några smakprov på Tabergs vackra höstfärger!


Njut nu av den sista sommarbiten!

9.07.2010

Mitt nya liv...

...innebär ju positivt tänkande. Men det är svårt, för alltid irriterar man sig på något. Då jag som vanligt stod på jobbet och lyssnade på radion (Jimmi Åkessons reklam med någon slags krigsmusik i bakgrunden då han rabblar om att pengar inte växer på träd kommer ALLTID göra mig arg) så kom "Everybody's changing" med Marin Stenmarck. Då blev jag lite irriterad och tyckte liksom att det är konstigt att han gör en cover på den låten som kom för bara sex år sedan och var helt fantastisk då, utan elektroniskt blip blip. Men sen tänkte jag i nya banor. Det är ju fantastiskt att den låten, som är så bra och påminner mig om en tid i livet som kanske var en av höjdpunkterna i mitt vilda singelliv, faktiskt väcker starka känslor hos mig, även om det inte är i den versionen som jag tycker är bäst. Goda minnen kan man inte ha för många av, och de minnena väcks till liv med eller utan konstgjort syntljud. Bra va? So, no more irritation for me!

9.06.2010

Kärlek

Den senaste veckan har inneburit många svåra besked. Dessa besked har gett mig en insikt om att livet är för värdefullt för att slösas bort med en massa negativ energi. Därför har jag bestämt mig för att inte längre vara arg på projekt som drar ut på tiden, dyra hantverkare, kommunister, borgarbrackor, en sommar som försvann alldeles för fort, stökiga rum, dålig tv-tablå, min mage eller att Bob inte plockar upp sina strumpor. Jag tänker gnälla lite och sen låta det blåsa över. Bara jag får ha hälsan kvar!
Jag har bestämt mig för att leva mitt liv precis så som jag vill och göra det bästa av situationen. Jag ska älska och vörda de som står mig närmast och se till att lära känna ännu mer olika människor, allt för att mitt liv ska bli så rikt som möjligt. För när jag dör gör det mig inget om jag är utan pengar, men jag skulle aldrig vilja vara utan den rikedom som vänner och familj dagligen skänker mig. Visst låter det pretentiöst, men i tider som dessa är vi alldeles för snåla för att visa människor i vår närhet vad vi tycker och det gör jag nu.
Tack för att ni finns. Ni gör mig till en rik människa.
Stora, varma kramar,

9.02.2010

Pengar, pengar, pengar...

...alltid problem med dessa pengar. Men så synd är det inte om oss egentligen, det är bara det att man är så fruktansvärt begränsad när man inte har lite marginaler att knycka av när vissa saker kostar mer än andra. Badrummet (som ej är helt färdigt och därmed oinvigt av undertecknad) kostade ungefär 125% mer än vad vi hade räknat med. De andra pengarna har gått till att fixa jordvärme, dränering och så detta badrum som jag hinner tröttna på innan jag ens använt det. Nästa viktiga projekt är ett nytt tak. Hur kul är det då? Det är ju saker som egentligen inte gör någon skillnad för utseendet (komforten kanske ändå kommer först men ni fattar).
Nu har vi diskuterat fram och tillbaka hur det ska gå med "min utbyggnad" som jag visar en liten ritning på här. Anledning till att jag kallar den för min utbyggnad är för att det enbart verkar vara jag som brinner för detta projekt. Utan den får inte huset sin rätta känsla. Och det är oerhört tungt att argumentera för att den ska byggas när man fattar hur mycket en snickare kostar. För inte är det så att vi kan göra det själva, och inte finns det människor runt omkring oss som kan släppa allt i sitt liv för att hjälpa oss, det är fullt förståeligt.
Ni som får hjälp med era byggen eller kanske rentav klarar av att ta er an dem själva ska vara så glada och lyckliga för det, för ni kan nog aldrig ana hur det känns att verkligen vilja göra något vettigt men inte klara av det för att det inte finns en enda själ i närheten som kan berätta för oss hur vi kan göra det. Ta vara på era vänliga byggproffs/ glada amatörer!
Och just det här med snickare, är inte dom sjukt överbetalda? Ja, hantverkare överhuvudtaget? Jag fattar att man ska ta betalt för att överleva men de summorna man betalar till dessa varelser är ju helt ofattbara. På en vecka, om de jobbar 40 timmar, tjänar de i princip lika mycket som jag gör på en månad. (källa: egen huvudräkning) Då har de flesta hantverkare "enbart" en gymnasial utbildning medan jag har byggt på med 5.5 års högskolestudier. Jag kanske får skylla mig själv för att jag inte gick byggprogrammet men någon måtta får det väl ändå vara? Åhhhh, jag är frustrerad. Tack och hej!