Lööööördagsfest!

Efter några hetsiga dagar, utan att ha skrivit på uppsatsen, så är det äntligen helg. Idag blir det bröllop och fest. Det är ju så kul att få klä upp sig och göra sig sådär lite extra fin! Jag har faktiskt, trots att jag inte tänkt köpa något nytt, inhandlat en rosa!? klänning som kommer att bli perfekt. Idag behöver jag inte laga någon mat men det kanske ni behöver så jag kommer att bidra med inte mindre än två middagstips.

Fläskfilé med balsamvinägersås

3-4 portioner

1 fläskfilé

2 tsk oregano

3 msk balsamvinäger

2 klyftor pressad vitlök

3 dl grädde (vanlig eller matlagnings)

1 buljongtärning

salt och peppar

Skär den putsade fläskfilén i små medaljonger eller bitar. Stek dem lätt i en teflonpanna på medelvärme tillsammans med smör och oregano. Häll på grädden, vinägern, vitlöken och buljongen och rör ihop. Salta och peppra. Låt puttra. Gör under tiden pommes friten eller klyftpotatisen eller riset, vilket som passar bra till denna underbara rätt!

Ryggbiff med klyftad sötpotatis, bearnaise och tomatsallad

2 portioner

2 Ryggbiffar

6 vanliga potatisar

1 stor sötpotatis

Olja

Salt och Peppar

4 tomater

1 liten rödlök

2 msk olivolja

2 msk balsamvinäger

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta potatisarna, gör gärna sötpotatisarna lite mindre. Lägg dem på en plåt och häll över olja så att alla potatisarna är täckta. Salta och peppra! In i ugnen i ca. 20 minuter. Under tiden sätter du på plattan och stekpannan och lägger i en bit smör. Banka på köttbiten med handloven och lägg den rumstempererade köttbiten på pannan när smöret smält. Sänk värmen två snäpp från det högsta och stek i 2-3 minuter på varje sida. Salta och Peppra. Hacka tomaterna och rödlöken i önskad storlek. Häll på olja och vinäger och salta och peppra. Servera med bearnaise och lite färsk timjan.

När man gör sötpotatis på det här sättet blir den nästan lite karamelliserad eftersom den är så söt. Den blandar sig väl med den vanliga potatisen och gör den här rätten extra god och uppskattad! Så, nu hoppas jag att ni fått lite inspiration för dagen!

en liten, skitig mattjuv hittade jag i svalen

Ha en trevlig helg allihopa!

Några frysande hungriga barn kommer att få en härlig vinter!

Med en öm arm sitter jag hemma hos mamma och pappa och har precis tittat på alla saker som ni, mina vänner och andra har skänkt till fattiga familjer i Lettland. Jag blir så glad när jag tänker på hur min spontana Facebook-aktion fick ett sånt genomslag och hur en fjärdedel av huset snabbt fylldes med diverse kläder, leksaker, mat och hygienartiklar som går direkt till dem som behöver det mest. Det packas och sorteras och snart, redan nästa vecka, ligger sakerna lastade i en stor lastbil som kör dem till Riga där Maija, som arbetar för föreningen Laimdota, tar emot dem och ser till att de hamnar hos rätt personer. Det känns härligt! Även om man vet att det finns fler människor som behöver en frys-fri jul så vet jag ändå att det är några färre som behöver leva miserabelt över vintern. Härligt!

All kärlek till svärföräldrarna Gun och Rolf som lägger ner mycket tid och arbete året runt för att hjälpa de behövande. Bubban skänker ett hjärta!

Gun packar så banankartongerna flyger!

Brorsans gamla rum är fullt med grejer som ska skickas!

Det var bara en liten inblick i det hektiska livet vi lever just nu. Nu håller vi tummarna att jag får ett jobb så att det inte blir vi som behöver allas gamla grejer nästa år!

Ännu en dag som regnat bort, och vad har jag lärt mig idag?

Jo, idag har jag faktiskt lärt mig att fylla i ansökan för inresa i USA. Jag gjorde det tre gånger och alla jag ansökte åt blev godkända. Men, det gäller att vara försiktig så att man inte slirar på tangenten och skriver fel siffror eller bokstäver. De kan vara rätt petiga. När vi skulle resa till New Orleans 2005 tolkade jag åt mamma och pappa vid ankomsten till Detroits enorma flygplats och efter diverse förfriskande drinkar kände jag at mitt skämtsamma humör kunde lätta upp den tryckta stämningen i den lite fuktiga, nervösa ankomsthallen. Sagt och gjort, karln i båset framför mig frågade vad vi skulle göra i New Orleans, mitt skämtsamma och berusade alter ego sa:

-Well, we are going to listen to some jazzmusic and eat lots of cajun food, man!

Han sa:

-WHAT is the purpose of your journey?

Jag (förminskad och skiträdd) svarade:

-We are going on a cultural vacation in the famous city of New Orleans.

Han sa: (inget, utan stämplade våra pass och visade med fast hand vägen mot säkerhetskontrollen)

Jag sa: (inget men jag bad till högre makter och ursäktade min dumhet och tackade för att jag trots min klantighet fick en andra chans)

Det är lustigt det där, att någon annan (eller typ ett stort land) kan ha sådan inverkan på en. Jag har numera respekt för alla auktoriteter som har med staten USA att göra, ingen idé att chansa liksom. När man fyller i formulären så ska man svara på vissa frågor, dumma kan man tycka, men ändå, de ska besvaras. Min undran är vad som händer med dem som faktiskt måste svara JA på några av frågorna? Får de gå till ett annat bås och sen bli insläppta? Eller måste de gå till ett avskilt rum för kroppsvisitering? Jag ska hålla utkik den här gången...men så här kan det se ut:

Vem erkänner sånt här? Och vad händer då?

Jag har även konstaterat att servicen på en viss barnvagnsaffär på Solåsen varken är särskilt bra eller effektiv. Jag var inne för en månad sen med min Tripp Trapp stol eftersom färgen flagnar bort och lacken spricker på vissa ställen. Till saken hör att jag redan bytt sitt- och fotplattor en gång men de har gett upp en gång till. Sist så tog jag med hela stolen för att visa hur hemsk den såg ut. Idag gick jag in för att fråga vad som hänt eftersom de inte ringt till mig. Då visade det sig att jag återigen fått sitt- och fotplattor. Då undrade jag om resten av stolen och hur jag ska göra med den. Då sa expediten (som var mycket trevlig) att jag kanske skulle ta med stolen eller försöka fota den och skicka bilderna. Suck, suck! Jag berättade att jag hade haft med stolen sist och att den expediten (inte den mest trevliga och engagerade, om man inte handlar av henne förstås, då är hon jättetrevlig) tittade noggrant på den. Det hjälpte visst inte (och hon satt bakom kassan men rörde inte en min) och nu ska jag försöka fota skadorna på stolen. Hmmmm...inte min uppfattning om smidiga köp. Nä, jag ska bara handla begagnat i fortsättningen och frågan är om inte IKEA:s plastiga barnstol är det bästa alternativet iallafall?

EKO hann jag med ett besök på också. De är inte så jättetrevliga där heller, och jag är inte, absolut inte, den krävande typen när det gäller sånt. Som gammal servitris vet man att kunder, gäster och andra stollar kan ha en dålig dag eller bara är hemskt otrevliga och att man inte kan ha hur mycket tålamod som helst. Jag frågade iallafall en av de anställda om var paraplysulkysarna som står i skylten utanför kan finnas. Då sa hon typ:

- Menar du dom som står därute?

- Ja, (var mitt timida svar).

-Äh, det vet jag inte alls var dom går att köpa. Ja, inte är det här iallafall. Du får gå ner till nån av butikerna därnere och kolla, för här finns dom iallafall inte.

-Jaha, då gör jag det och handlar aldrig mer här om det nu är vad du vill (hmpf!!).

Det fanns en!? affär på nedervåningen så det var ju inte så svårt att räkna ut att det var de som sålde barnvagnar. Men hallå! Man kan ju faktiskt vara trevlig ändå. Jaja, that's life! Och nån sulky blev det inte heller eftersom jag inte hade med mig tillräckligt med cash...suck!

Dagens middag blev Pasta Alfredo. En nötig pastarätt som föll mig i smaken. Krämig och onyttig, men jag var tvungen att göra mig av med lite smör, grädde, parmesan och färsk pasta.

Pasta Alfredo

4 portioner

150 gram valnötter eller pinjenötter (jag tog lite av båda)

150 gram färsk, riven parmesanost

150 gram smör

1 tsk salt

1 dl grädde

Pasta för 4 personer

Rosta först nötterna i ugn i 3 minuter, 200 grader. Mixa nötterna med mixer och blanda den fina massan med ost, smör och salt. Mixa ihop allt till fin smet. Häll sedan i den vispade grädden och blanda med den varma, nykokta pastan. Garnera med lite persilja och njut! Obs! Inget för kalorisnåla! (recept.nu)

Annars har det inte hänt mycket i huset. Classo har varit här och fixat rören så nu kan man diska igen. Äntligen! (eller, jag tycker ju inte det är så jättekul men absolut roligare med hela rör än med hink) När han ändå var här och mockade så passade Bubban på att prova hans snygga Jalas med stålhätta. Lite stora men passar perfekt in på den tuffa Katten Kansson-stilen.

Lock för öronen...

Så, nu har vi alla fått vår beskärda del av sjukdom det här året. Jag har ont i min hals och mina öron + att min kära hörsel dragit iväg till nåt mindre tryckande ställe. Byggare Bob, som efter två veckors diverse sjukdomar slimmat till sig och gått ner 8 kilo och tack vare det kommer i sina "byggarebob- byxor", har inte varit mycket till hjälp då han i två dygn legat och stekt i soffan, med ryggen vänd mot tv:n. Jag har med andra ord stått som överbefälhavare för hushållet och sett till att saker och ting blivit gjorda. Det jag har gjort är bl.a:


Diskat (med bara en hink under diskhon vilket medfört en rad turer ut i trädgården för att tömma avloppsvatten)

Matat en matvägrande Bubba (jättesmidigt!)

Gjort välling (säkert 25 gånger)

Torkat snor på mig, Bubban och Bob (en bal med toapapper har gått åt, minst)

Lagat en lyxmiddag for one person only

Rotat i flyttkaronger för att hitta mina dollars så att jag kan köpa något i USA (lådan stod allra längst in i hörnet, det var den näst sista jag kollade av 25 lådor och 20 kassar fulla med böcker...)

Rengjort febertermometrar så att snuskiga bakterier inte förs vidare mellan de två sjukaste (ja, ändtarmstermometern är ju faktiskt bäst, och nej, det finns bara en person vars temperatur jag får kolla med den)

Rivit upp suppositorieförpackningar och placerat innehållet där de gör bäst nytta (nej, Bob sväljer sina tabletter själv om ni nu såg bilder framför er)

Jag har betraktat möhippan/svensexan som vi missade igår på 200 meters avstånd eftersom de var på idrottsplatsen(det lät som att de hade väldigt roligt)

Klätt av och klätt på, inte mig själv, jag har varit lika sunkig hela helgen men någon måste ju bevara stoltheten och eftersom jag varit Översten så fick Bubban vara Furir.

Kollat på ca. 18 Vänneravsnitt (är nu inne på säsong 9 och de ska snart åka till Barbados)

Bokat hyrbil (jag satt i två timmar för att vara säker på att man har försäkringar och blabla...ger datorn till Bob och han sabbar hela beställningen, dels för att han är febrig och dels för att han är en klantskalle, men det är ordnat nu. Tack gode gud för telefonservice!)

Torkat blåbärsspår i hela huset efter att en viss, matvägrande person tillslut lät sig mutas med blåbärsgass...nästa gång blir det isglass, gärna genomskinlig!

Proppat Bob full med Alvedon så att jag får lite, lite tid för mig själv...det lyckades, Yay!

Min tid spenderade jag med att titta på mina grejer, jag råkar ha en del nämligen och nu måste jag inventera och motivera varför mina grejer ska få vara kvar. Ramen här fick vi med huset, är den inte underbar? Och varför förstöra det vackra med en bild som inte kan mäta sig med ramens skönhet? It's a keeper!

Mina orkidéer ljusar upp en gråmulen och regnig dag. Det blir roligare att titta ut om man har fina blommor i fönstret. Synd att jag aldrig lyckas hålla dem vid liv eller för all del, återuppliva dem igen...Bob lyckades på fem veckor när jag gjorde praktik i USA för två år sedan att få alla fem, i lägenheten bodde vi ju då, att uppstå. Hur gjorde han det? Jo, han hade elementen på för fullt och glömde helt enkelt bort att vattna dem regelbundet. Man kanske skulle prova det istället.

Slutligen, för att runda av dagen och inventeringen ska jag visa varför vissa ting må vara onödiga men ack så värdefulla. Ett stilleben av en bucklig pokal, utdelad till någon från Gällstad IF, inhandlad på Skillingaryds marknads loppislada för 10 spänn. Ett doftljus från TJ Maxx med doft av liljekonvalj (det är två år gammalt men luktar mjukt, krämigt och liljekonvaljigt), en ljuslykta från Olgas Hus som reades ut pga. knöggliga kanter samt en murgröna på båge. När jag tittar på detta blir jag rofylld och lycklig. Ett rätt bra skäl för att få spara det tycker jag!

FredagsOmys

Den här fåtöljen har fått känna av värmen från min bak hela fredagen då jag har ockuperat den på grund av sjukdom. Alla är sjuka. Alla hostar. Alla snorar, men bara en har varit på vårdcentralen och det är Bubban. Ingen svininfluensa och inget fel på lungorna. Skönt! Mormorsrutorna, som min mormor faktiskt har virkat, värmer gött om ryggen och fjärrkontrollerna vilar säkert i min hand. Klädhögen har legat och glottat på mig och bett mig om vikning och deportering till bättre ställe men jag har bara blängt tillbaka och hostat mot den...1-0 till mig! När mörkret sänkt sig och magen börjat kurra slog det mig att det är fredag. Fredagsmys är ju i ropet så jag tänkte att något får vi väl försöka mysa med. Jag gjorde då två förrätter som vi satt och mumsade på i lugn och ro. Utsökt ja! Men mysigt? Njae, vi fick lite tekniska problem och fick titta bort när diverse slemhögar och sunkigt avloppsvatten rann igenom golvet under diskhon. "Ett hus innebär mer problem än glädje" sa någon till mig en gång. Jag är beredd att hålla med just nu. Men, maten var iallafall smaskigt läskande en novemberkväll som denna.

Underbara gubbiga röra

Gubbröra är en fantastisk aptitretare. Vi äter den med kavring och härligt krispigt havreknäcke. Vågar man så ska man absolut testa den och risken är, att du blir fast!

Pers Gubbröra

6 hårdkokta ägg

En burk klassiskt kryddad ansjovis

1 stor lök

1 msk Smör

1/2 dl Dill (färsk eller fryst)

1/2 dl Vispgrädde

Svartpeppar

Koka äggen och låt dom svalna. Finhacka löken och låt den mjukna i lite smör i en kastrull. Finhacka ägg och ansjovis och vänd i det i kastrullen, lägg i dillen och blanda. Avsluta med vispgrädden och rör om så att blandningen tjocknar. Häll upp på serveringsfat och toppa med mycket svartpeppar. Låt blandningen svalna en aning innan den serveras.

Baconlindade Dadlar

Den här rätten kan se lite snuskig ut vid första anblicken men jag lovar, den är utsökt! När jag jobbade på Swedish Food Co. i Dublin gjorde vi sådana till cateringfester och de kallades då för "devils on horseback" . Vänta inte längre, här kommer receptet!

Devils on horseback

Ca. 25 färska dadlar

Ett paket bacon

Om dadlarna innehåller kärnor, plocka ur dem. Dela baconhögen på mitten. Linda in dadeln i baconet och fäst ev. med en tandpetare. Lindar du hårdare kan det gå utan. Värm upp en stekpanna och lägg i de små styckena. Sänk värmen och låt dem ligga i ungefär tio minuter eller tills de fått färg. Var noga med att vända på dem så att alla sidorna blir härligt knaperstekta. Yummy!

Mitt i fredags-hostandet hände något med avloppet och eftersom den enda kunskapen jag har om rör bygger på att jag hånglade med en rörmockare som ville bli kloakdykare i Paris !? så var det bäst att kontakta Classo för rådgivning. Han dök upp efter en halvtimme nyduschad och nybastad eftersom han redan, en gång, avtjänat sin tjänst för dagen. Efter ca. två minuter droppade svetten om honom och skitiga slangar och yxor ven i köket. Det går inte att fixa förrän på måndag och vi får snällt ha en hink under diskhon som sedan hälles ut i handfatet på toaletten. Härligt!

Då så, när det är borstat och klart är det dags för bingen. Sen råkar jag ju veta att någon vaknade två timmar senare och ville titta på Oceans 11 med farsan i soffan. Men det, det är en helt annan historia. Sov gott!

Såga rakt...

Jag bad Byggare Bob såga av ett hyllplan åt mig så att det skulle passa in bättre på väggen. Jag ritade ett mycket tydligt streck och kopplade in sticksågen. Så här bra blev resultatet...Herregud! Vad ska hända härnäst?

Ruttna väggar och doftljus

Då så, nu har jag också blivit sjuk efter att ha tagit hand om min sjuka dotter i snart en vecka. Åh, jag har inte tid med detta! Jag som ska skriva uppsats och allt! Jag ligger efter med metod och bakgrund och det tar tid att skriva på akademisk engelska vill jag lova! Men, det verkar som att jag också kommer att falla ner i feberns och hostans dvala. Fast, någon svininfluensa är det inte turligt nog! När man vill ta igen sig och bara titta på Vänner-avsnitt efter Vänner-avsnitt är det inte idealiskt att ha en snickare på övervåningen som sågar ner väggar, krossar betongväggar och dylikt. Men, man får bara tänka att det är för en bra sak och att slutresultatet kommer att bli fantastiskt. Så, Classo, du är förlåten!

Här har vi den glada snickaren Classo som har ansvaret för att bygga vårt fina badrum som kommer att slå alla andra badrum i sitt utförande. Jag tänker mig pärlspont, stort badkar, fina duschväggar i glas och exklusiva blandare. Allt med en blandning av IKEA:s badrumsutbud som jag tycker är väl värt pengarna. Nu är det tyvärr så att Classo hittat ruttna brädor i väggen och detta måste utforskas ordentligt och kanske gå till förskringsbolaget som ett dolt fel. Men, hur vet man vilka regler som gäller om just Dolda Fel? Jag kan sätta min högra hand på att det inte kommer att klassas som det, även om det skulle ha varit helt omöjligt att se detta utan att bryta upp väggen i en eventuell besiktning vid köpet av huset. Det ska tilläggas att Anticimex gjorde en besiktning när den förre ägaren lade ut huset för försäljning. Ja, man får hoppas att det inte ställer till med för mycket problem.

Här har jag mina två sjuklingar, Bubban och Byggare Bob. Jag är inte heller frisk men någon måste ju sköta hushållet och utnyttja internet så jag gör det istället för att titta på tv.

En liten köksvåg utan skål som jag fundade för 20 spänn på Månsarps årliga loppis. Jag vaknade med adrenalinpåslag och denna vågen var faktiskt det första jag fyndade den dagen. Men, eftersom den kom utan vågskål och vikter fick jag komma på ett bra användningsområde för den och varför inte som piedestal? Så jag tog min fina "plättar i luften" växt och ställde den på hyllan. Nu tjänar den som varningssignal för den vassa kanten och som stämningshöjare i köket.

Snart är det jul och jag kan inte låta bli att pryda mitt hem med hyacinter. Dels för att de luktar så gott och dels för att just lökväxter är så fräscha på något sätt. Bredvid krukorna är ett gammalt uppläggningsfat i glas på en liten bricka som jag också fått överta från min mormor. Hennes lägenhet var rena rama guldgruvan för en samlare! (hon har flyttat till ett äldreboende, inte till det himmelska hemmet)

Yankee Candles är en annan favorit, dels för att det finns så många olika dofter och dels för att de luktar så mycket. Det är "money well spent" om man säger så. Särskilt när man som jag, köper dem i USA för halva priset. Byggare Bob är inte lika förtjust när jag står i affären och luktar och han trampar omkring utanför. Vi har gjort USA-resor förr! En rolig anekdot är när en Yankee Candle försäljerska i Orlando berättade för mig om sin mamma som var gift med en snickare som hade snickrat ihop en massa bokhyllor i deras hem. Det var fantastiskt att titta på alla böcker och sen slog hon till med den mest underbara kommentaren man kan få från en amerikan " you know Louise, if you read a lot of books, you get very, very smart". Underbart!

Här är min hylla i köket som jag utrustat med mina muffinsformar och härliga burkar. Men, målet är att jag bara ska ha saker framme som fyller en funktion vilket kan vara svårt att få till eftersom jag är prylgalen och ingen vidare bra organisatör.

Här är en bild på Bubban när hon fyllde ett år och då bjöd vi på cupcakes eftersom jag är "wannabee Leila", recepten kommer från kokboken "a piece of cake". Jag tycker det är så roligt med muffinsformar och jag hoppas att jag hittar många roliga i USA nu när vi ska dit.

Ikväll blir det inga muffins tyvärr men väl ett par alvedon så man sover gott. Tjolahopp!

Förändringarnas tid är här...

Okej, nu gör vi ett försök till att blogga. Jag har bytt namn på bloggen för jag känner att det här med ilska i rubriken får ner mitt mood och jag orkar helt enkelt inte fokusera på det tråkiga. Nu ska jag bli glad istället och skriva om det jag tycker om. Eventuellt kommer rapporter om mitt dåliga humör men det får bli som det blir.


Jag bor alltså i ett hus som just nu genomgår en förändring. Förändringen sker gradvis och ganska långsamt då det är jag som står för idéerna och Min sambo Byggare Bob är totalt värdelös på att renovera/bygga/borra/måla och hantverka. Jag lär mig och vill bli duktig men tålamodet tryter allt som oftast och jag gör saker halvdant men är oftast ganska nöjd ändå.


"Hyllan sitter snett" är en kommentar jag ofta får höra och det stämmer säkert, saken är den att sådana fadäser inte stör mig. Jag tycker inte att det perfekta är det som är vackrast. Det är helheten och känslan som gör det fint.


"Varför har du en bild på en varmkorv på väggen" frågade min vän Cissi mig en gång och hon kunde uppenbarligen inte se det vackra med den bilden. Varmkorven är tecknad av Andy Warhol (tyvärr ej ett original utan ett urklipp från en gammal Hemmets Journal) och texten på bilden beskriver hur han blir sugen på en varmkorv från Nathan's på Coney Island och hur han tar sig från Manhattan ut dit med tunnelbanan från Lexington Avenue för att sätta tänderna i en flötig hot dog. Bilden hittade jag inramad, i en ful furu-ram, på second hand men jag älskade den eftersom den på ett sätt beskriver min, Johannas och Byggare Bob's väg från Manhattan till just Nathan's på Coney Island sommaren 2007 då vi var där och röjde. Alltså, mitt vackra är subjektivt och passar inte alla men känslan kan ändå finnas där, det varma och härliga och det är ju den känslan jag vill förmedla i mitt hem.


Vi håller på med rätt mycket just nu men köket är tillsvidare färdigt. Om några år ska vi totalrenovera hela undervåningen men nu ligger fokus på ett badrum på övervåningen och när vi ändå är där och river så passar vi på att göra sovrummen på en gång.
I dag visar jag en bild på köket som har fått lite färg. Jag har rört mig fritt på vit/gråskalan i några år men nu känner jag för lite färg och eftersom det lackar mot jul så får det blir rött. Fräscht och fint.
Stjärnan köpte jag i en liten countrystore i Pennsylvania för två år sedan och jag älskar den men vill inte kategorisera mig som en "New England" typ. Jag har svårt för "perfekta" hem i en speciell stil, det blir FÖR perfekt. Jag tar lite här och lite där och hoppas att det blir bra. Mormors gamla lakan fick bli draperi som täcker den fula diskmaskinen, hennes gamla burkar pryder hyllorna, Åhlens hissgardiner hänger fint i fönstren och det gamla slagbordet (kanske kallas något annat) från Erikshjälpen står fint på den röda mattan från IKEA. Det slår furu från golv till tak med hästlängder! Nu vill jag stå i mitt kök och diska samt polera den rostfria diskbänken. Det är livskvalitét det!