Så här...

...ser det ut inomhus vid varenda fönster. Inte så uppfriskande! Dessutom dammar den gamla putsfasaden inåt och en liten klump lägger sig till ro i fotvalvet och man trycker ner sina 80 pannor med full kraft och vips! en perforerad fot. Vad gör man inte för drömhuset?

Och för er som undrar...

...så har vi fortfarande snickare här varenda dag och så har det varit i exakt tio veckor. Säg den som inte skulle bli deprimerad av det! Problemet är egentligen inte att huset inte blir fint utan att de inte är här mer än,säg, 4 timmar om dagen. Snart blir jag galen!
Huset är nästan på färdigmålat, det är bara några små brälappar kvar men problemet ligger inte hos mig och Bob, ej heller regnet som envist sabbar våra konstnärsambitioner, utan hos hantverkarna som liksom inte gör riktigt färdigt de moment som krävs för att vi ska kunna stryka på den sista, gräddvita färgen. Förhoppningsvis sätter de den sista spiken i morgon så att byggställningen försvinner. Men sen, finns det miljoner små detaljer att fixa till inomhus.
Ärligt talat, jag orkar inte kallsnacka mer, jag vill bara kunna sitta i min soffa och dricka mitt kaffe för mig själv utan att behöva le mot någon som jag hellre kastar ner i färgpyttsen. Är det för mycket begärt?

Present till mig själv!

I princip så köper jag alltid en present till mig själv när jag fyller år men i år ville jag göra något extra så jag slog till på ett par Efva Attling örhängen. Tänk vad fina smycken hon skapar den människan! När jag tog studenten fick jag tre olika smycken från hennes första kollektion och ringen använder jag varje dag, jag känner mig inte hel utan den! Och nu har jag alltså kompletterat samlingen med ett par utsökta små plattor i silver. Härligt!

En ny giv i mitt liv förutom att "komma i fas" med den där pedanten som stjärntecknet Jungfrun envisas med att framhålla är att när en ny sak köps, så ska två saker ut. Vilken fantastisk grej alltså! Har ni sett tv- programmet "Extrema Samlare"? Om ni gjort det så kan ni tänka er samma scenario i alla rum på nedervåningen i vårt hus, så här behöver rensas! Det gjorde jag i dag och wow! vad bra det kändes!

Nä men man tackar!

Just nu är jag så uppstressad över vårt "lilla husprojekt" att jag liksom inte känner så hemskt mycket men vilken underbart fantastisk present jag fick av hela min familj i går! Så snart som allt är fixat ska det bakas bröd och vispas maräng så det står härliga till! Äntligen är den min, den fina underbara köksmaskinen!

30-års presenter ska vara rejäla...

...vad kan det visa sig vara i mitt?

29-åringen bubblar...

...för att fira sista dagen av ungdom. Tjoflöjt!

Dagens skörd...

...blev lite tallrikar, en vas, ett smyckesskrin i tenn och ett fyrklöver i glas, fint förpackad i en ask från Nordiska Kompaniet. Lycka!

Årets loppis!

Stämningen känns i luften och alla väntar på att banden ska klippas. Mitt hjärta bankar, jag SKA få tag på den gamla trälådan!! Mina nerver!

Drömmar...

I mitt kungarike skall hantverkare som inte gör det dom ska i tid få en dejt med bödeln. Och slutscenen i Braveheart blir enbart en parodi i jämförelse...

Jag förgrodde och planterade med kärlek...

...och fick sex fina små solrosskott. Tittar man nära på dem så kommer det en liten blomma i två av dem. Naturligtvis skulle jag ha planterat om dem för länge sen men det glömdes visst bort i allt annat. Men glad blev jag när jag såg att de klarat sig ändå.
Sen upptäckte jag att ogräset i gropen växt till sig ovanligt bra...

Jag tappade ett frö..

...när jag förgrodde, lyckat kast!

Lockläkt...

...sitter på de flesta ställena på huset men tyvärr är det inte riktigt färdigt än. Vi kämpar på i röran och med det nästan konstanta umgänget med våra snickare som går in på nionde veckan nu. Dock är det inga heldagars-umgängen vi har. Hade läget varit sådant hade de varit färdiga och lämnat för tre veckor sedan. Låter jag bitter? Bra, för det är mycket värre än det låter!

Ljuvliga Gränna!

Hit, till polkagriskokeriet Tomtar & Troll i Gränna begav vi oss i går för att köpa spännande godsaker.

I denna byggnad har en av mina drömmar slagit in. För kanske 12 år sedan satt tre uttråkade 16-åringar på övervåningen i den lägenhet ägarna till affären och deras dotter då bodde i, och var rastlösa. Dottern sa något i stil med:
- Ska vi gå ner i affären?
- Jaaa, svarade vi!

Ni som, precis som jag, har sett Pippi i godisaffären kan sedan räkna ut vad som hände. Vi åt och smaskade, hittade mjukglass med diverse olika toppingar som smält choklad och hackade nötter till exempel. Polkagrisar i massor! Ja, det var en dag att minnas.

Riktigt så bra var det inte i går men jag och Bubban såg bagaren rulla lakritsstänger och så fick vi med oss en påse hem till Bob. Just det här kokeriet har två stänger som slår allt annat; Trollgodis, med hallon och saltlakritssmak och Indianstång med smak av salmiak.
Så, ska ni till Gränna är det Tomtar & Troll som gäller!
Slurp!

Fönsterfoder...

...finns det många utav. Här sitter jag och skissar på olika alternativ då vi verkligen inte vill att husets utseende faller på detaljerna när vi väl lagt ner så mycket arbete och tankeverksamhet på allt annat. Vår gemensamma linje, alltså min och Bobs, är: less is more. Hellre anspråkslöst än smaklöst.

Panta mera, bap bap, bap!

Hej då plåten (som verkar vara aluminium)! Nu ska du fraktas bort och bli någon annan skrot! Två timmars arbete på kvällen resulterade i att den här högen nu ligger sorterad i en container och att våra grannar aldrig mer kommer vilja prata med oss. Den här högen skramlade en del nämligen, och skar i både händer och öron.

Vad vi kom fram till, jag och Bob, var att det ändå är rätt sorgligt att vi packar ihop något som symboliserar den önskan och förväntan de förra ägarna måste ha känt när de valde att byta sin gamla putsfasad mot detta blåa skrot. Och hur praktiskt men ocharmigt det än må vara så måste de ju verkligen ha varit lika spända på resultatet som vi är nu och så har vi packat ihop den drömmen i en container. Livet är konstigt!

Lite lockläkt på plats!

Ja, nu är det ju så att jag varit lite deppig när det kommer till vår renovering. Det är ju så att sommaren snart är över (även om man inte vill säga det högt) och verkligheten är sådan att vi har delat den med 4 snickare i snart 7 veckor. Det är jobbigt att vakna på morgonen av att de börjar banka på väggarna eller att veta att de kommer när som helst när man fortfarande står i duschen och inte kan låsa toadörren.

Jag vet ju att vårt hus kommer att bli som en dröm när de väl är färdiga men det är inte bara själva renoveringen som är jobbig utan allt runtomkring. Jag har nytt jobb, inte haft någon semester, det är konstant oordning, smutsigt och dammigt. På grund av fönsterbyten har snickarna officiellt intagit varenda vrå i huset och därmed eliminerat chansen till åtminstone en liten frizon i det stora blå (numer vita).

Eftersom jag blev erbjuden ett nytt jobb efter att sommarbarnomsorgen skulle planeras har Bubban ej heller fått vara på förskolan vilket resulterat i en massa pussel med barnvakter (tack alla ni som verkligen ställt upp när det krisat) och det är ju en stress i sig då det absolut viktigaste är att hon mår bra.

Jag har fått en brorsdotter som jag inte träffat trots att hon redan är en månad eftersom vardagen fyllts med väderberoende och massa målande och resten av tiden arbete med lite sömn för att orka med.

Snart fyller jag 30 år och jag har inte planerat en stor fest vilket jag jättegärna skulle vilja ha men det går inte, för jag har inte haft någon ro att sätta mig ner och planera det häftiga spektakel som var tänkt från början.

Och så det som gör mig mest irriterad av allt, att jag inte bara håller käften och står ut. Herregud! Det dör människor i Afrika varje timme för att de inte har mat och de som överlever svälten gör det med näppe för att de i sista minut fått hjälp från människor som bryr sig om det som är viktigt.

Summan av kardemumman är att jag är mest trött på mig själv för att jag inte står ut, fy vad bortskämd jag är! Jag menar, titta på vår fina fasad som blir färdig denna veckan, den är ju underbar!

Välkommen till tv-rummet!

Här är vi inga latmaskar och eftersom det är praktiskt taget omöjligt att få ner den heliga bakdelen någonstans är det lika bra att stå upp och titta på dumburken. Vilken livskvalitet!

Välkommen till hallen!

Ha alla sakerna precis framför dörren. Varför inte liksom. Det är bara att kliva över och kanske stuva in dina ytterkläder i ett av skafferierna som står där i väntan på bättre tider.

Välkommen till köket!

Varför ha ett stort bord till att äta på? Nä, vi förvarar lite saker där i stället och hänger över diskbänken när vi äter, precis som bananflugorna gör. Mysigt!

Välkommen till sovrummet!

Skafferi, garderob, förråd, datarum och sovplats i ett!

Strandhäng...

...med Grekisk sallad, tzatsiki, lantbröd och dagstidningen. En Bubba som sover i dungen bakom och en mamma som njuter av att slippa vara i sitt hus. Det här var underbart. Huset är för jävligt.

Morgonstund...

...har guld i mun eller två snickare med spikpistol.