Vad vi kom fram till, jag och Bob, var att det ändå är rätt sorgligt att vi packar ihop något som symboliserar den önskan och förväntan de förra ägarna måste ha känt när de valde att byta sin gamla putsfasad mot detta blåa skrot. Och hur praktiskt men ocharmigt det än må vara så måste de ju verkligen ha varit lika spända på resultatet som vi är nu och så har vi packat ihop den drömmen i en container. Livet är konstigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar