8.31.2010

Husets historia...

...kan ju vara rätt intressant att veta lite om när det ändå pågår en rätt omfattande renovering (eller i alla fall ska pågå en rätt omfattande renovering).
Först till historien om familjens letande efter det perfekta huset.

Vi hade inte bråttom med att hitta ett hus. Vi trivdes väldigt bra med att bo i en fräsch, nyrenoverad lägenhet med underbara golv i centrala Jönköping. Ändå tyckte vi att det kunde vara intressant att gå på lite visningar för att "öva" på att köpa hus. På första visningen vaknade krigarinstinkten hos mig och jag fräste åt de andra som var och tittade och pratade extra högt för att visa alla andra att det här huset skulle vi ha. Jag ville inte ens ha det, men bara för att markera revir liksom. Det blev ett återkommande beteende och Bob skämdes ögonen ur sig varje gång.

Så en dag dök det upp, Emil i Lönneberga huset med stor trädgård mitt i Taberg, granne med självaste berget. Jag blev förälskad på riktigt och blev helt otippat tyst under visningen. Jag var hänförd, förtrollad och alldeles säker på att det här var vårt hus. I mitt huvud hade jag redan möblerat rummen, fixat vattenskadade spänntak, målat trappan och lagt ut fårskinnet. Det fanns fyra odugliga kakelugnar, en öppen spis samt en vedspis. Detta var mitt hus. Vi fick lånelöfte (trots gravid högskolestudent) och budgivningen började. Utgångspriset var 950 000. Vi smällde till med ett bud på 700 000. Mer var ju inte huset värt eftersom ALLT var tvunget att renoveras. Vi blev omkörda, budade upp, blev omkörda och till slut insåg vi att vi inte kunde köpa huset. Det var inte värt alla pengarna, tyckte Bob. Jag däremot var villig att skaka av mig konkurrenterna med ett sista bud på 200 000. (Man kan säga att perspketivet på pengars värde försvinner i en budgivning.) Men så blev det alltså inte. Vi fick inte drömhuset.


Ett år senare var vår låda utannonserad. Det var relativt billigt, inte så mycket folk på visningen och helt plötsligt blev vi inte överbjudna. Och huset hade ju potential så vi fick det. Vilket antiklimax. Ville vi ha det här huset? Var det huset med potential att bli det nya drömhuset? Sådant hann vi inte tänka på, det var bara att åka in till banken och skriva på papprena. Oj, vi har ett hus! Ett hus som inte ser ut som drömmarnas sekelskiftesvilla.


Huset står i mitten på en 2000 kvm stor, plan, tomt. Det är byggt 1944 i enkel funkisstil. Orginalfasaden var vit puts, någon gång på 70- talet fick det dock ny klädsel i form av blå, trämönstrad!? plåt. Huset hade två små toaletter, en dusch i källaren med väggar klätt i överblivet kökskakel. Det är från början byggt som två lägenheter med identiskt lika våningar med två rum, en hall och ett kök. Man hade skitit i att koppla på stuprännorna så allt vatten rann rätt ner i grunden vilket resulterat i en ganska murken källare som numera är dränerad. Man värmde upp huset med olja och ved men nu är den pannan ett minne blott (efter vargavintern) och ersatt med jordvärme. För att bygga en dräglig infart till huset grävde man upp 1000 kubik mark framför huset och efterlämnade en stor grop som håller på att fyllas ut och återställas till ursprungligt skick. (Många lastbilar med fyll).


Så, vad är planen nu då? Jo, huset ska få nytt tak, nya fönster, ny träfasad och en utbyggnad. Huset ska se gammaldags ut, trots att det är byggt för funktion och inte för stil. Stort projekt? Hell yes! Dyrt projekt? Alldeles för dyrt! Men, vi får vårt drömhus, precis som vi vill ha det. Eller, kommer det bli så? Det återstår att se.



8.29.2010

Lördagen den 28:e Augusti. Min födelsedag tillika dagen med den stora Loppisen 200 meter härifrån...

Hela natten innan låg jag och vände och vred på mig, precis som det var när man var liten och fyllde år. Jag tror till och med att det blev några livliga kicksparkar under täcket av ren upphetsning för vad morgondagen skulle erbjuda. Och nej, det handlade inte, som förr, om vad man skulle få i paket, utan om jag skulle hinna först till alla fynd på megaloppisen som utspelar sig samma helg varje år på en parkeringsplats nära mig. Jag blev väckt tidigt av två skönsjungande varelser som hade gjort frukost och ställt blombuketten på bordet. Jag fick en " världens bästa mamma"- nalle och Kostrådgivning på en salong i stan. Tre träffar för att jag ska kunna fortsätta min resa ner på viktskalan. Mycket bra present!

Sen var det dags. Jag drog mig sakta ner mot loppisen för att kunna vara där prick klockan nio när det öppnade. Det hade 100 andra människor tänkt på också och när jag fick se detta höjdes pulsen i snabb takt.

- Tänk om de köper allt det som jag vill ha!

Här gällde det att arbeta snabbt, skaffa sig en bra överblick av vad man kan tänkas vilja ha och slå till utan att tänka rationellt, då hinner ofta någon annan före. 3 minuter gick sen ägde jag 4 ljusgrå stolar. 100 spänn, I love! Sen brottades jag med kvinnor, barn och äldre för att komma åt de 300 metrarna med småplock och jag fyndade som aldrig förr. Tur att jag hade förberett mig och hade en IKEA- kasse i väskan! Det är väl så att vi alla har olika smak och det som jag älskar kanske inte tilltalar genomsnitts- loppis- entusiasten. Det glömmer jag snabbt till nästa stora loppis, då står jag där och flåsar med en ångest som kan liknas den han har som snart får träffa Sankte Per.
Vilken härlig födelsedag!

En av de fyra fins stolarna. Jag slipper måla dem också. Bra!

Gustafsbergsfat, liten serveringsbricka samt glasburkar med texten Norge på.

Kinesisk soppskål på fot (kanske Ming!?) och litet Gotlandsfår.

Fina glas från Kosta. 12 stycken för 20 riksdaler.

Och födelsedagsbuketten med presenterna jag fick av mamma och pappa. Leilas nya och en utökning av min Matteus-porslins samling.

Så, säg mig. Är det sånt här ni letar efter på loppis eller kan jag tagga ner och ta det lugnt nästa gång? Berätta vad ni jagar!

8.16.2010

okej, lite kan ni få se...

Fönstrena från trappan sett. Är det fint eller vad?

I love it!

Den som väntar på något gott...

...väntar ovanligt länge. Det får ni också göra. Snart är det efterlängtade badrummet färdigt, nu är det bara några få detaljer som väntar, sen, ska ni få se vårt nya stolthetsobjekt. Det är väldigt fint redan nu, men som sagt, vänta lite till!

Vi har hållit på med trädgården i veckan. Andra mer än vissa. Jag valde i alla fall ut lite blomster som planterats utmed husväggen. Två olika sorters rosa buskrosor och syrénhortensia. Me likey!
Stenläggning utmed husväggen. Alla stenar kommer från vår tomt. Stackars smålänningar!
Potatisåker förvandlad till gräs- sådd och mina fina planteringar. Plommonträdet växer till sig och ser riktigt fint ut nu. Hoppas på mycket regn framöver! Ta det lugnt!

8.07.2010

Fina fönster!

Lördag eftermiddag. Jag har fixat med fönstret sedan klockan 10 i dag. Skrapat fönsterrutorna med först skalkniv sen rakblad. Jag föredrar verkligen det senare! Efter det har jag spacklat fula hål, låtit det torka, sedan slipat. Sen har jag maskerat 6 rutor en gång på varje sida för att tillslut måla det med grundfärg. Gött, nu är jag färdig! Men, har förresten ett kvar. Shit vad tråkigt det här är! Det enda som får mig att fortsätta är tanken på hur de här underbart fina, gamla fönstrena kommer att förgylla ett ganska hårt badrum som inte alls blev vad jag tänkt mig från början men ändå är ganska fint. Nu väntar vi egentligen bara på el-Per och Bob som ska skruva ihop lådorna till tvättställsskåpet. Kom igen nu då!





8.05.2010

Badrummet v. 47

Snart ska ni få se på ett färdigt badrum. Utan el, men i alla fall...
Kram

8.02.2010

Bättre saft har ingen haft...

Min pappa kom förbi med tio liter jordgubbar. Här skulle saftas! Jag gör mycket av det Leila har kommit på, det vet ju ni som följt bloggen ett tag, och i saftkokandets anda gjordes inga undantag. Här är hennes egna speciella jordgubbssaft. Himmelsk säger de som provar, söt och syrlig säger jag som väntar på nästa tillfälle att få bjucka på lite saft och bullar.

Fixa ingredienserna. Gubbar (helst inga fula ;), citron, citronsyra, vaniljstång (gärna ekologisk), socker.

Rensa, skölj och dela jordgubbarna.


Skiva citron med potatisskalare, dela och skrapa ur vaniljstången och pressa citronen. Häll i detta i kokande vatten. Koka under lock i 10 minuter. Sila!


Mammas gamla sil funkar perfekt! Låt stå över natten. Koka upp nästa morgon och rör i socker och eventuellt citronsyra, låt det smälta.

Häll upp i väl rengjorda och konjakssköljda flaskor. För extra hållbarhet frys in i småpåsar med 2 dl saft i varje. Spädes 1+4. Underbart att ha året runt!

Man kan även göra små portionsisisar att ploppa ut i glaset direkt. Använd två iskuber för ett normalt glas. Yammi! Ta vara på sommaren!