Husets historia...

...kan ju vara rätt intressant att veta lite om när det ändå pågår en rätt omfattande renovering (eller i alla fall ska pågå en rätt omfattande renovering).
Först till historien om familjens letande efter det perfekta huset.

Vi hade inte bråttom med att hitta ett hus. Vi trivdes väldigt bra med att bo i en fräsch, nyrenoverad lägenhet med underbara golv i centrala Jönköping. Ändå tyckte vi att det kunde vara intressant att gå på lite visningar för att "öva" på att köpa hus. På första visningen vaknade krigarinstinkten hos mig och jag fräste åt de andra som var och tittade och pratade extra högt för att visa alla andra att det här huset skulle vi ha. Jag ville inte ens ha det, men bara för att markera revir liksom. Det blev ett återkommande beteende och Bob skämdes ögonen ur sig varje gång.

Så en dag dök det upp, Emil i Lönneberga huset med stor trädgård mitt i Taberg, granne med självaste berget. Jag blev förälskad på riktigt och blev helt otippat tyst under visningen. Jag var hänförd, förtrollad och alldeles säker på att det här var vårt hus. I mitt huvud hade jag redan möblerat rummen, fixat vattenskadade spänntak, målat trappan och lagt ut fårskinnet. Det fanns fyra odugliga kakelugnar, en öppen spis samt en vedspis. Detta var mitt hus. Vi fick lånelöfte (trots gravid högskolestudent) och budgivningen började. Utgångspriset var 950 000. Vi smällde till med ett bud på 700 000. Mer var ju inte huset värt eftersom ALLT var tvunget att renoveras. Vi blev omkörda, budade upp, blev omkörda och till slut insåg vi att vi inte kunde köpa huset. Det var inte värt alla pengarna, tyckte Bob. Jag däremot var villig att skaka av mig konkurrenterna med ett sista bud på 200 000. (Man kan säga att perspketivet på pengars värde försvinner i en budgivning.) Men så blev det alltså inte. Vi fick inte drömhuset.


Ett år senare var vår låda utannonserad. Det var relativt billigt, inte så mycket folk på visningen och helt plötsligt blev vi inte överbjudna. Och huset hade ju potential så vi fick det. Vilket antiklimax. Ville vi ha det här huset? Var det huset med potential att bli det nya drömhuset? Sådant hann vi inte tänka på, det var bara att åka in till banken och skriva på papprena. Oj, vi har ett hus! Ett hus som inte ser ut som drömmarnas sekelskiftesvilla.


Huset står i mitten på en 2000 kvm stor, plan, tomt. Det är byggt 1944 i enkel funkisstil. Orginalfasaden var vit puts, någon gång på 70- talet fick det dock ny klädsel i form av blå, trämönstrad!? plåt. Huset hade två små toaletter, en dusch i källaren med väggar klätt i överblivet kökskakel. Det är från början byggt som två lägenheter med identiskt lika våningar med två rum, en hall och ett kök. Man hade skitit i att koppla på stuprännorna så allt vatten rann rätt ner i grunden vilket resulterat i en ganska murken källare som numera är dränerad. Man värmde upp huset med olja och ved men nu är den pannan ett minne blott (efter vargavintern) och ersatt med jordvärme. För att bygga en dräglig infart till huset grävde man upp 1000 kubik mark framför huset och efterlämnade en stor grop som håller på att fyllas ut och återställas till ursprungligt skick. (Många lastbilar med fyll).


Så, vad är planen nu då? Jo, huset ska få nytt tak, nya fönster, ny träfasad och en utbyggnad. Huset ska se gammaldags ut, trots att det är byggt för funktion och inte för stil. Stort projekt? Hell yes! Dyrt projekt? Alldeles för dyrt! Men, vi får vårt drömhus, precis som vi vill ha det. Eller, kommer det bli så? Det återstår att se.