4.07.2013

Gröna Söndag

Hej! Fick ett tips (från mamma) om att helt enkelt skiva tomater och plantera i jord. Humbug tänkte jag, men gjorde det ändå. 9 dagar senare ser jag detta. Kärnorna har tagit sig och spirar upp mot ljuset. Jag är mållös, men väntar ivrigt på mer. Kanske blir det här en höjdare i vårt lilla växthus i sommar. Jag tänker i alla fall plantera fler tomatskivor från mina favorit-sorter. Gör det du med!

4.06.2013

Polka dots.

Nu vill jag börja använda mina Toms. Nu! Här utanför Huset vid skogens slut så ligger snön fortfarande tjock och isen hårt packad. Mina fina skor skulle bara leda mig till fördärv. Jag tvingas nog vänta ett par veckor till. Men då, ska skorna ut och hoppsa fram i det spirande, gröna vårlandskapet! Ha en fin lördag!

3.28.2013

Påskakaka

I dag var Bubban duktig elev och hade med sig en liten kaka till fröknarna. Vi bakade en sockerkaka i en liten, fransk variant av en sockerkaksform. Sen gjorde vi kristyr enligt gammalt recept (4 dl florsocker, 1 äggvita, 2 krm ättikssprit som vispad slät och fin). Sen tillsatte vi en halv burk Philadelphiaost och färgade i härliga färger. Efter det så tog vi fram tålamodet och ringlade över en färg i taget, så att det hann stelna innan vi tog nästa färg. Detta för att förhindra att färgerna slabbades i hop. Efter sista lagret fäste vi de absolut bästa äggen- Anthon Bergs mandelägg i glasyren och så fyllde vi hålet i mitten med lite blandade ägg. Vi fick nog en stjärna i kanten i dag, det känner jag på mig!

3.26.2013

Påskburkar

Ja, i bland är det kul med något nytt och varför inte byta ut det gamla tråkiga påskägget mot en pastellig och glad påskburk i stället? Fyll den med smaskiga karameller och ge bort till den som förtjänar det. Det gör garanterat succé! När påsken är över är den perfekt att använda som förvaring i ett barnrum eller i skafferiet.


Diska glasburken med tillhörande lock och se till att den är ren och torr. Limma fast figurer som du tycker är påskiga på locket. Jag köpte små leksakskaniner och fäste dem med superlim. Låt torka.


Spraya sedan i omgångar med en kulör du gillar. Låt torka, vädra dem gärna lite innan du skruvar fast locket på burken!

Färgglatt och gott i ett!

3.21.2013

Typ så här blev det!

Jag vet att det är en bild i motljus och att man kanske inte riktigt får fram känslan på bordet men så här ser det i alla fall ut just nu. Och jag gillar det. Det ska som sagts målas undertill och jag leker med tanken att måla det i en mintgrön ton. Vi får se! Förhoppningsvis så kan vi fixa till matsalen i år och då ska bordet stå där, kanske med mormors gamla kökssoffa intill. Jag längtar så efter ett fungerande kök med massa yta så att jag kan baka, laga mat och utveckla mina skills! Men, framför allt, längtar jag efter bjudningarna där vi i goda vänners lag skålar i gott vin och har roligt. Det får man inte glömma i jakten på det perfekta!

Köksbordet i ny skepnad.

Det här bordet köpte jag för 150 kronor på Erikshjälpen, släpade hem det, ställde det utomhus (sommartid) och började slipa det. I 30 minuter ungefär. Sen orkade jag inte mer. Det fick stå kvar under en presenning under sommarens fuktiga nätter vilket resulterade i att det sprack och slog sig något. Jag såg ju direkt skönheten i detta vilket jag var relativt ensam om. Men om man jämför med hur det såg ut när jag köpte det (80-tal i lackad, gulorange furu) så var det pånyttfött. Jag slutförde min behandling (gravt fuskbygge som vanligt) och målade det vitt. Jag orkade tyvärr inte måla färdigt underredet så det har fått vara så i närmare tre år. Skivan målades vit och har väl hållit sig i ganska gott skick tills Bubban började måla med våra spritpennor. Måttet var rågat, och jag hittade en slipmaskin i förrådet, så jag började slipa. Svetten lackade och dammet yrde men tillslut hade jag lyckats få den ytan jag önskade. Så, nu ser bordet ut precis som jag vill! Det är rustikt och slitet, man kan nästan tro att det stått i en fransk bondgård. Nu ska bara underredet målas till också!

2.18.2013

Matplanering

En utveckling som jag gläds över i vårt hushåll är den som har lett till en mer varierad, näringsrik och rolig kost. Jag planerar fyra veckor i taget och försöker handla så mycket av det som jag planerat på en gång, så att allt finns hemma.

Naturligtvis ska det finnas utrymme för spontanitet och flexibilitet men att man har själva grundstommen planerad underlättar och gör att man undviker fällan att åka och köpa hämtmat så fort inspirationen tryter. Och det bästa är att det lagas väldigt god mat hemma, hela tiden!

Den senaste skandalen med färdigmat har gjort mig ännu mer övertygad om att det här är helt rätt väg att gå. Det tar lite tid att planera och inhandla men vad gör det när vi har full koll på vad vi stoppar i oss? Jag har sedan länge undvikit nästan all prefabricerad mat men nu blir det totalstopp framöver. Jag mår riktigt illa när jag tänker på vad man har fått i sig genom åren.

Nu handlar det egentligen inte om att det har varit hästkött i lasagne och i hamburgare, utan att köttet kommer från länder där man tar liten eller ingen hänsyn till djurens väl.

Vi måste bli bättre på att välja rätt mat dvs. kontrollera innehåll och ursprung. Det kan kosta några kronor extra men det är en investering snarare än en förlust. Kanske den bästa investeringen vi kan göra om man vill att våra barn ska få chansen att leva ett gott liv i många hundra år framöver.

2.05.2013

Kvällsmat från förr.

Har precis tränat 75 minuter boxning och är helt slut. Då passar det fint att smaska i sig tonårens favoritmacka: Hönökaka med cornflakes på. Mums! Ps. jag åt skinka innan den här lilla godbiten. Prova! Smakerna gifter sig fantastiskt bra vilket leder mig till morgondagens middag; Cornflakesfisk med potatismos. Mums!

På tal om...

Fann denna i Twitterflödet. Konstnär än så länge okänt. Klockren i alla fall!

2.04.2013

Vilse i skogen!

Shit! Shit! Det här är nog första gången på två år som jag faktiskt sitter vid datorn och skriver vilket gör mig något förvirrad. Jag har nämligen glömt bort alla dessa fina finesser som jag en gång bemästrade. Förr var man enbart asocial när man satte sig ner vid datorn och kunde fastna i flera timmar, men då var det ändå koncentrerat till den stunden. Nu sitter man med sin smartphone eller surfplatta och är där, på plats, men ändå i en annan värld. Jag dömer ingen, jag gör ju så själv, men börjar få lite panik när jag tänker på att jag bara halvhjärtat följer med i vad som händer i det ack så viktiga vardagslivet. Jag har blygt föreslagit en "äppleplats" i huset, där vi placerar våra enheter då det är dags för lite samvaro. Jag känner inte att jag fått något gehör direkt, men om jag bara tar det varligt och låter det sjunka in en stund så ska det nog lösa sig tillslut! Annars då? Jo, jag var ju gravid ett tag vilket resulterade i ännu en liten Bubba, eller Bubbe om man nu vill märka genus. Ganska spännande det där. Hörde i dag på radion ett sådant där samtal om "hen" som alltid verkar vara en missuppfattning om hur ordet kan användas. Jag finner egentligen ingen anledning till att läxa upp någon, då vi i det demokratiska Sverige är fria att säga i princip vad vi vill, men jag måste ändå säga att jag älskar ordet hen! Det är så smidigt och handlar för mig inte om att avidentifiera könet på en individ utan för att det är så himla bra att anväda i väldigt många situationer där man inte vet eller känner anledning till att könsbestämma någon. Som jag ser det är det en oväntad tillgång i samtal som innefattar sekretess eller där man helt enkelt inte vet något om personens kön. Det stakar liksom inte upp samtalet utan bara rullar på, det gillar jag! Men bara för att klargöra, det blev en han! Jo, så det är fortfarande jag, Bob, Bubban och Bubben som bor i Huset vid skogens slut även om vi då och då drömmer oss bort till något mer färdiga och mer glamourösa byggen. Mycket går framåt, mycket står still, men jag har nu privilegiet att under min föräldraledighet rensa ur och städa upp i alla de vrår där saker drällt i vad som kan tyckas vara en evighet. Är man en samlare som jag så är det ren terapi att gå igenom allt från knappnålar till broschyrer och sedan ta steget till att slänga mycket av det som tidigare, av mig, ansetts som rena rama Bukowskis-objekt. Det där är också en revolution som jag lite kort tänkte berätta om. Prylar. Ja, just det, prylar. Tänk att man kan vara så fäst vid en grej att bara tanken på att det ska försvinna gör en svettig och illamående. Det finns många sådana saker i vårt hem. För mig är det en tavla, för Bob den mest fruktansvärda av lerskapelser i form av en kruka med en bläckfisk på, i brunt, som tidigare tillhört hans farfar. Det är den jag springer ner till i källaren om vi är osams och hotar att slänga i golvet när jag blir sådär härligt galen. Hur som helst, jag vill inte vara den som måste ha en massa saker för att vara glad. Jag vill inte att det är prylarna som är det centrala i mitt liv. De kommer ändå bara stå där i rummet på och se förskräckliga ut, ryckna ur sitt estetiska sammanhang, när jag efter pensionen vid 75 flyttar direkt in på ålderdomshemmet. Nä, jag vill ha besök av nära och kära och därför har jag nu tillägnat 2013 till att bli ett år fritt från inköp av både kläder och prylar till mig själv och storsatsat på att vårda mina relationer. Det är många, men om jag har tur så blir det ett år som både jag och dem kommer att minnas. För det handlar inte bara om mig och vad jag köper, det handlar om min själ och vad jag investerar i min omgivning. Pretto skulle vissa säga. Andra skulle säga PK. Jag säger bara att jag mår bra av mitt beslut. Jag går fortfarande på shoppingrundor och plockar på mig grejer och tänker att jag skiter i hela grejen. Men då knackar hen på axeln och påminner mig om att jag är starkare än så och sen går jag därifrån utan prylar men med min värdighet i behåll. Så, det var den långa sammanfattningen det. Hoppas att jag kan posta inlägget för annars skiter jag i att blogga. Ha det så länge!