5.27.2009

Tacka vet jag Amishfolket som är ödmjukt, ekologiskt och jordnära...



Idag är jag inte särskilt förtjust i nykterister, de är ju tamejfan inte kloka...Jp:s insändarsida idag herr Boring skrev att krogarna borde stänga vid nio för det är där alla bråk startar, i köerna in till ställena ?!?

Han har nog aldrig varit på stan efter åtta på kvällen. Visst, alkoholen är farlig när den kommer i fel strupe men vad i hela fridens namn! Han menar att det inte ska finnas några uteställen öppna helt enkelt, detta kommer sig ut Mats Greens uttalande om att Tråkköping måste utvecklas och att fler uteställen borde få alkoholtillstånd.

Förresten så måste Mats Green vara Mr. Boring nummer två. Har aldrig sett den mannen le, och så är han moderat också och jag har ju lite svårt för sådana...vad är det för fel på att dela med sig liksom, och visst gillar jag historia men tjänstefolk är väl lite ur tiden 2009?? Och de enda som kan nyttja detta tjänstefolk är mega-höginkomsttagare som är för fina, och för lata för att städa själva...Nä, just nu så gillar jag inte moderater och nykterister. Däremot tummen upp för miljöpartiet! Skit i allt annat, utan miljön är vi ingenting. Inte ens Von Boring på Öfvre Bymarken kommer att ha nytta av sina pengar om alla jordens resurser tar slut. Girigheten är ekosystemens död.

Ekologiskt vin Vs. Vanligt rödtjut? Fördel rödtjut för en fattig student

5.26.2009

Det var bättre förr, inte lika snyggt, men mer socialt!


Vad är det för fel på mig? Jag kan inte låta bli att gå in och titta på vad internet har att erbjuda och detta minst en gång i timmen. Och Facebook! Visst är det den bästa elektroniska uppfinningen på länge men herregud, man kan ju fan fastna i timmar och bara bläddra runt för att komma till någons sida där en person känner en person som känner en person som är mamma till någons kusins flickvän! Och ändå fortsätter jag att titta.

Nä, en dator placerad i samma rum som är tänkt för umgänge bland nära och kära i en tvåa på 60 kvadrat är inte idealiskt för kärlekslivet. Vardagskvällarna består av hummanden och påståenden grundat i dessa elektroniska källor och det är först när min andra hälft står på toan och borstar tänderna, släcker ner och kryper ner i sängen som jag fattar att nu har ännu en dag gått och vi har inte gjort något av det vi sa vi skulle göra.


Idag har jag suttit i skolan och pluggat och här smyger det där lilla E:et i vänsterkanten in i synfältet och hornhinnan börjar darra av förtjusning för här dyker ett tillfälle upp att ta en paus i de tråkiga studierna för att roas av lite glättiga inlägg här och var på de mest besökta adresserna i mitt adressfält. Som nu. Jag hade istället kunnat sitta med näsan i boken "Det kloka samtalet" av Olle holm och kommit ännu närmre sommarlovet än jag varit på flera år. Istället muttrar jag på det här forumet om mitt missnöje med det som ses som 1990- talets revolution men som i allra högsta grad kommer att ta död på allt socialt umgänge inom de närmsta 10 åren.

Men ändå, kul att det finns! Och vad enkelt allt blivit! Jag hittade till och med min pakistanske kärlek som jobbade på närbutiken i Dublin som sedan flyttade till Dubai för att bli nån höjdare inom bankväsendet. Det är inte illa! Och jag kom bara ihåg hans förnamn. Men så fort vi addat varandra dog den kontakten ut och nu har vi ingen nytta av varandra, precis som det var menat att det skulle vara. Så kan det bli!



5.24.2009

Jag visste väl det...

Lördag morgon 9.00
Hade inte kommit längre än korsningen Kapellgatan/Gjuterigatan i Jönköping förrän ilskan kom till mig, alltså långt ifrån Göteborg där jag trodde att dagens första känslor skulle bubbla upp.

En doppingmamma med tillhörande 10-talet små ullbebisar kom gående från Junedalsskolan mitt i livlig torgtrafik som om det vore en vanlig dag på landet. Jag registrerade inte fåglarna först utan såg på folk runtomkring att någonting är på gång. Men så är det det här med flata svenskar som nöjer sig med att enbart titta och inte agera, jag blir så trött på dem.
Herregud, vem har lust att se ett gäng fågelungar bli mos mitt på ljusa dagen? Inte jag iallafall som släppte allt jag hade i händerna och gav mig argt på en svart taxibil som stod och brummade två centimeter från tre oskyldiga dunbollar. Chauffören tittade arrogant på mig som om jag inte ens fanns och fortsatte rulla bilen. Samtidigt kom det mötande bilar med frikopplande pensionärer med en ledig parkeringsplats i syne.
Nähä, här fanns bara en sak att göra, jag var tvungen att ställa mig i vägen. Och helt plötsligt stod jag där och dirigerade bilar med ena handen medan den andra handen ringde 114 14 för att få dit polisen. Det var lättare sagt än gjort men tillslut hade jag fått hela familjen Dopping i säkerhet på Sofiaskolans skolgård och polisen hade lovat att de skulle komma. Pust vad skönt! Men då ser jag att bussen som ska ta mig till Göteborg är på väg att åka, de har helt missat att jag inte som jag sa, gick på bussen och räknade deltagarna utan gav mig in i en eye to eye situation med Jönköpings argaste bilförare. Tur att man fortfarande har lite spring i benen och kom ikapp bussen som stannade och släppte på mig. Liseberg here I come!!

På Liseberg, där jag var med FUB-föreningens medlemmar, får människor med speciella behov privilegiet att gå före alla köer, detta gäller även deras ledsagare, vilket i detta fallet var jag. Så, det var inget att vänta på; in i dimman! Vi sprang mot farfars bilar som hade en enorm kö ringlandes utmed stängslen. Vi fick hoppa på, där andra hoppar av, och fick på så sätt gå före alla väntande. Utmärkt tyckte vi! För djävligt tyckte de föräldrar som stod och glodde argt på oss när vi åkte förbi. Då undrar jag, hur kan man bli arg på ett gäng glada vuxna med all världens olika diagnoser som skrattar, gestikulerar och visar sin enorma lycka över att få åka Farfars bilar?Samma scenario uppstod vid andra attraktioner och det kändes på ett sätt obehagligt att gå före eftersom människorna stod och blängde.

Alla "normalbegåvade" (konstigt uttryck för jag vet inte riktigt vilka kriterier man utgår ifrån när man ställer diagnosen normalbegåvad) har ju alla chanser i världen att leva vilket liv de vill. Det finns egentligen inga hinder, de kan springa, gå, äta själva, tänka klart, tjäna pengar, uppnå höga resultat i skolan, få barn, leva självständigt och ändå så kan de inte unna dessa goa, härliga underbara människor med barnasinnet kvar att få gå före i en rutten kö på Liseberg. Nä, mer solidaritet och värme till folket tack! Hur ska vi lyckas med det då? Ingen aning. Men jag lovar, om alla hade fått vara med och se när en av våra deltagare vann stjärnvinsten på Snackshjulet så
kan det omöjligt finnas några hard feelings kvar på klotet. Mer underbara skratt och tjut finns inte på denna jord, det var nog till och med så att den där äckliga nazisten och hans flickvän som stod bredvid oss inte kunde hålla de varma leendena borta och då, har man kommit en bra bit på vägen mot medmänsklighet. Hoppas jag iallafall.

Sockervadd Vs. Popcorn...Fördel sockervadd!

5.22.2009

Köerna på Liseberg...


Jag vet redan nu, eftersom jag varit med förr, att jag kommer vara så sur i morgon. Jag ska till Liseberg och jobba. Tidigare erfarenheter säger mig att folk helt enkelt inte kan uppföra sig. Vem har egentligen rätten att tränga sig i en kö? Ska de människor som gör det få komma undan med det? Nähä, inte när polisen (chefen) är där, jag ska rycka i tofsar, sätta fälleben och ställa mig i vägen, allt för att visa Göteborg lite hyfs...vart är samhället på väg egentligen?


Nä, någon måste ju sätta ner foten och peka med hela handen...fan vad gammal jag börjar bli, fast jag måste erkänna att jag ALDRIG har trängt mig i en kö när jag varit nykter, så mycket har mina föräldrar lärt mig. Alltså inte att det är okej att tränga sig som berusad, men att man respekterar varandra, hur ska det annars gå? Men, om man är jättekissenödig så ska man få tränga sig, oavsett om man är full eller inte =)

Jag har fortfarande brus i örat och ont i ljumsken, hoppas en dag i goa, glada Göteborg botar mig!
Ps. Bilden är från Orlando och där betalar man för att få ett extra åkband som gör att man får gå före i alla köer...kanske något att föreslå för ledningen på Liseberg imorgon??
MMMMMMmmmmmm....mitt inlägg som jag ägnade 30 minuter till försvann precis...Jag är så arg!!!!!! Och dessutom hittar jag inte en flygbiljett som är väldigt viktig! Shit!

Populärt med blogg


Datasnillet hittade inlägget igen!! Tjohoo!
Jaha, här trodde man att man var lite orginell i sin vänkrets när det handlar om bloggning men icke! Varenda en bloggar ju! Men, då försöker jag tänka: Åh, vad roligt! En inblick i allas vardag kan ju faktiskt berika livet ytterligare! Jomenvisst! Här har ni! Ni får läsa!

Ni känner mig kanske som den snälla, roliga, lata, bekväma bruttan med hela livet dansandes framför sig. Men, lyssna nu, egentligen är jag skitarg. Varje morgon när jag slår upp ögonen och tittar i JP så blir jag arg. Jag blir arg på natten när jag vaknar, jag är arg i skolan och jag blir arg när jag kommer hem. Pssst, säg det för helsike inte till någon, det måste förbli vår hemlighet!

Dagens i-lands problem består i att jag har en förbaskat tråkig bok som bara måste läsas och analyseras. Då ställer jag frågan: Måste en bok vara supertung, väga mer än ett halvt kilo och vara extremt tråkig för att införliva akademiska tendenser hos en student? Jag hatar det akademiska! Vad hände med det opretentiösa, härliga livet när man inte behövde svänga sig med fina ord och basera allt man säger på gängse vedertagna teorier? Kolla, senaste meningen! Vad är det för jävla språk då? Till och med jag börjar sakta sjunka ner i den akademiska kvicksanden och förvandlas till en sån där viktigpetter! Nä, tillbaka till det verkliga livet tack!

Och som lök på laxen har jag fått brus i örat efter att ha haft på mig mitt headset till hemtelefonen, ska inte det där sakerna vara säkra? Det känns som om någon sitter och blåser rätt in i örat på mig, hela tiden, eller som när man hade varit på disco och det kändes som man lade sig på dansgolvet för att sova när man kröp ner i sängen...Jag hoppas det går över. Inte blir det bättre av att jag har panik över tråk-boken, en räser-bäbis som vill stoppa in allt i munnen och en ljumske som värker. När ska livet bli sådär härligt normalt igen? Hoppas lagom knackar på snart!

5.21.2009

Jaha...då glömde man bort sin blogg...


Kan inte hjälpa att bli lite fundersam över varför jag är en sån som glömmer saker. Jag skapade ju den här bloggen, och glömde bort den! Usch vad sur jag blir! Jag som har haft så mycket som jag gärna vräkt ur mig här på bloggen som inte än har lästs av någon. Vilken terapi liksom, att få prata, prata, prata om det som frustrerar en, få ut sin ilska, bearbeta. Ibland funderar jag på om det bara är jag som går omkring och är arg, eller om det finns en inneboende ilska hos alla. Hmmm...

MEN, man kan inte vara arg alltid så nu ska jag berätta att jag är glad för att jag är ledig idag, för att jag shoppade upp alla mina pengar igår (bara nödvändiga saker) och för att min toyboy är ute och köper gott fika. Jag är också glad över att jag har fler vänner än ovänner, det är något att hänga upp i granen det! Livet är allt bra härligt ibland! Jag älskar treklöver, fyrklöver och hästskor...