Det var bättre förr, inte lika snyggt, men mer socialt!

Vad är det för fel på mig? Jag kan inte låta bli att gå in och titta på vad internet har att erbjuda och detta minst en gång i timmen. Och Facebook! Visst är det den bästa elektroniska uppfinningen på länge men herregud, man kan ju fan fastna i timmar och bara bläddra runt för att komma till någons sida där en person känner en person som känner en person som är mamma till någons kusins flickvän! Och ändå fortsätter jag att titta.

Nä, en dator placerad i samma rum som är tänkt för umgänge bland nära och kära i en tvåa på 60 kvadrat är inte idealiskt för kärlekslivet. Vardagskvällarna består av hummanden och påståenden grundat i dessa elektroniska källor och det är först när min andra hälft står på toan och borstar tänderna, släcker ner och kryper ner i sängen som jag fattar att nu har ännu en dag gått och vi har inte gjort något av det vi sa vi skulle göra.

Idag har jag suttit i skolan och pluggat och här smyger det där lilla E:et i vänsterkanten in i synfältet och hornhinnan börjar darra av förtjusning för här dyker ett tillfälle upp att ta en paus i de tråkiga studierna för att roas av lite glättiga inlägg här och var på de mest besökta adresserna i mitt adressfält. Som nu. Jag hade istället kunnat sitta med näsan i boken "Det kloka samtalet" av Olle holm och kommit ännu närmre sommarlovet än jag varit på flera år. Istället muttrar jag på det här forumet om mitt missnöje med det som ses som 1990- talets revolution men som i allra högsta grad kommer att ta död på allt socialt umgänge inom de närmsta 10 åren.

Men ändå, kul att det finns! Och vad enkelt allt blivit! Jag hittade till och med min pakistanske kärlek som jobbade på närbutiken i Dublin som sedan flyttade till Dubai för att bli nån höjdare inom bankväsendet. Det är inte illa! Och jag kom bara ihåg hans förnamn. Men så fort vi addat varandra dog den kontakten ut och nu har vi ingen nytta av varandra, precis som det var menat att det skulle vara. Så kan det bli!