Ännu en dag som regnat bort, och vad har jag lärt mig idag?

Jo, idag har jag faktiskt lärt mig att fylla i ansökan för inresa i USA. Jag gjorde det tre gånger och alla jag ansökte åt blev godkända. Men, det gäller att vara försiktig så att man inte slirar på tangenten och skriver fel siffror eller bokstäver. De kan vara rätt petiga. När vi skulle resa till New Orleans 2005 tolkade jag åt mamma och pappa vid ankomsten till Detroits enorma flygplats och efter diverse förfriskande drinkar kände jag at mitt skämtsamma humör kunde lätta upp den tryckta stämningen i den lite fuktiga, nervösa ankomsthallen. Sagt och gjort, karln i båset framför mig frågade vad vi skulle göra i New Orleans, mitt skämtsamma och berusade alter ego sa:

-Well, we are going to listen to some jazzmusic and eat lots of cajun food, man!

Han sa:

-WHAT is the purpose of your journey?

Jag (förminskad och skiträdd) svarade:

-We are going on a cultural vacation in the famous city of New Orleans.

Han sa: (inget, utan stämplade våra pass och visade med fast hand vägen mot säkerhetskontrollen)

Jag sa: (inget men jag bad till högre makter och ursäktade min dumhet och tackade för att jag trots min klantighet fick en andra chans)

Det är lustigt det där, att någon annan (eller typ ett stort land) kan ha sådan inverkan på en. Jag har numera respekt för alla auktoriteter som har med staten USA att göra, ingen idé att chansa liksom. När man fyller i formulären så ska man svara på vissa frågor, dumma kan man tycka, men ändå, de ska besvaras. Min undran är vad som händer med dem som faktiskt måste svara JA på några av frågorna? Får de gå till ett annat bås och sen bli insläppta? Eller måste de gå till ett avskilt rum för kroppsvisitering? Jag ska hålla utkik den här gången...men så här kan det se ut:

Vem erkänner sånt här? Och vad händer då?

Jag har även konstaterat att servicen på en viss barnvagnsaffär på Solåsen varken är särskilt bra eller effektiv. Jag var inne för en månad sen med min Tripp Trapp stol eftersom färgen flagnar bort och lacken spricker på vissa ställen. Till saken hör att jag redan bytt sitt- och fotplattor en gång men de har gett upp en gång till. Sist så tog jag med hela stolen för att visa hur hemsk den såg ut. Idag gick jag in för att fråga vad som hänt eftersom de inte ringt till mig. Då visade det sig att jag återigen fått sitt- och fotplattor. Då undrade jag om resten av stolen och hur jag ska göra med den. Då sa expediten (som var mycket trevlig) att jag kanske skulle ta med stolen eller försöka fota den och skicka bilderna. Suck, suck! Jag berättade att jag hade haft med stolen sist och att den expediten (inte den mest trevliga och engagerade, om man inte handlar av henne förstås, då är hon jättetrevlig) tittade noggrant på den. Det hjälpte visst inte (och hon satt bakom kassan men rörde inte en min) och nu ska jag försöka fota skadorna på stolen. Hmmmm...inte min uppfattning om smidiga köp. Nä, jag ska bara handla begagnat i fortsättningen och frågan är om inte IKEA:s plastiga barnstol är det bästa alternativet iallafall?

EKO hann jag med ett besök på också. De är inte så jättetrevliga där heller, och jag är inte, absolut inte, den krävande typen när det gäller sånt. Som gammal servitris vet man att kunder, gäster och andra stollar kan ha en dålig dag eller bara är hemskt otrevliga och att man inte kan ha hur mycket tålamod som helst. Jag frågade iallafall en av de anställda om var paraplysulkysarna som står i skylten utanför kan finnas. Då sa hon typ:

- Menar du dom som står därute?

- Ja, (var mitt timida svar).

-Äh, det vet jag inte alls var dom går att köpa. Ja, inte är det här iallafall. Du får gå ner till nån av butikerna därnere och kolla, för här finns dom iallafall inte.

-Jaha, då gör jag det och handlar aldrig mer här om det nu är vad du vill (hmpf!!).

Det fanns en!? affär på nedervåningen så det var ju inte så svårt att räkna ut att det var de som sålde barnvagnar. Men hallå! Man kan ju faktiskt vara trevlig ändå. Jaja, that's life! Och nån sulky blev det inte heller eftersom jag inte hade med mig tillräckligt med cash...suck!

Dagens middag blev Pasta Alfredo. En nötig pastarätt som föll mig i smaken. Krämig och onyttig, men jag var tvungen att göra mig av med lite smör, grädde, parmesan och färsk pasta.

Pasta Alfredo

4 portioner

150 gram valnötter eller pinjenötter (jag tog lite av båda)

150 gram färsk, riven parmesanost

150 gram smör

1 tsk salt

1 dl grädde

Pasta för 4 personer

Rosta först nötterna i ugn i 3 minuter, 200 grader. Mixa nötterna med mixer och blanda den fina massan med ost, smör och salt. Mixa ihop allt till fin smet. Häll sedan i den vispade grädden och blanda med den varma, nykokta pastan. Garnera med lite persilja och njut! Obs! Inget för kalorisnåla! (recept.nu)

Annars har det inte hänt mycket i huset. Classo har varit här och fixat rören så nu kan man diska igen. Äntligen! (eller, jag tycker ju inte det är så jättekul men absolut roligare med hela rör än med hink) När han ändå var här och mockade så passade Bubban på att prova hans snygga Jalas med stålhätta. Lite stora men passar perfekt in på den tuffa Katten Kansson-stilen.