En uppmaning!

Jag vill bara uppmana er alla att vara snälla mot varandra och de ni älskar. Säg inte det imorgon som du kan berätta redan nu. Ta vara på dagen och hetsa inte upp dig för småsaker. Älska mer. Hata mindre.

Anledning till denna plötsliga poesiingivelse är att jag höll på att krocka i kväll. Jag körde med vår pråm (säkrast på marknaden), alltså SAAB 95, på motorvägen och körde i vanlig ordning av E4:an där jag brukar. Eftersom jag har vissa saker starkt i minnet från körskolan så är jag väldigt nogrann med att inte sakta ner förrän jag kommit på avfarten. (titta i sidospegeln innan jag svänger i tätort, man får lätt synvillor med mycket snö omkring och att fortkörning är dyrt är andra bubblare). Så, där kommer jag i 120 blås (ja det är egentligen bara 110 men jag tänkte att det nog inte står några poliser där och kollar) och kör av motorvägen och ser att bilen framför mig tvärnitar. Jag fattade inte först utan bromsade bara lite lätt men sen var det bromsen i botten som gällde. Allt jag handlat på Coop hamnade på golvet i baksätet. Varför detta undrar ni nog nu. Jo, jag mötte en bil på avfarten som körde ganska sakta men ändå åt helt fel håll. Jag försökte blinka med helljuset upprepade gånger men personerna i bilen fattade ingenting. Ut på vägen for de och ingen vet hur det gick. Men jag ringde 112 (hög puls, hög puls) och fick styra upp det hela. Sen kom trafikmeddelandet och jag kände mig nöjd. Darrig, men nöjd. Så gott folk, fånga dagen och kör inte trötta eller rattfulla. det blir aldrig riktigt bra!

Kram

Ps. Glöm inte att fortsätta gissa vilka två sorter som gömmer sig i påsarna, den som gissar rätt vinner finfint pris!