5.11.2010

30-årsdagen närmar sig med stormsteg...

...eller kanske bara kärringfasonerna.
På väg hem från jobbet passerar jag en mellanstadieskola. Eftersom mina energireserver är lika stora som Bubbans fötter efter förra veckans magsjuka så tog jag bilen idag i stället för att cykla. Passagen förbi skolan är en 30-väg. Jag kör i 20 km/h bara för att vara på den säkra sidan. Ändå märker jag att jag många gånger är nära att tappa kontrollen över var alla skitungar befinner sig.
Jag talar om ungdomar i åldern 10-13 år på sina cyklar, BMX:er, kickbikes och skateboards. Det är lustigt, en unge virvlade förbi på ett fordon som såg ut att vara taget ur en Spiderman-film. De rör sig i flock och cyklar i cirklar framför bilar, bakom sopbilar och över fotgängare. Jag blir irriterad. Jag blir mest irriterad över att jag är en potentiell överkörare, inte för att de är potentiella offer.
Det är nämligen så att de är helt medvetna om vad de gör. Eftersom jag körde väldigt sakta med stirrande maffiablick a'la Marlon Brando hann jag få lite ögonkontakt med förövarna. Motblickarna var inte imponerade. De var arroganta och retliga. De vet visst att de gör fel.
Jävla ungar tänkte jag och vände bilen och körde tillbaka till skolan. Jag stannade till och vevade ner rutan bredvid sopgubben, som råkade ut för samma jävelskaper som jag gjort, och frågade honom om vad han tyckte om att han höll på att köra över dom och berättade samtidigt att nu ska jag banne mig in till rektorn och slå näven i bordet. Han tjoade förtjust och frågade om jag ville att han skulle följa med. Jag sa att det här fixar jag själv.
Parkerar bilen.
Fram till närmaste unge för att fråga var rektorn finns.
In på expeditionen, lagom anfådd, för att fråga om den som är ansvarig.
Fick tag på studierektorn som blev förfärad.
Förklarade situationen, att jag inte skyller på skolan, men att de måste göra något innan en olycka sker.
Hon jakade, höll med, krävde aktion.
Tack för mig och ut till bilen, rivstart iväg.
Adrenalinpumpen slutkörd.
Slutsats
Tecken på min stundande transit in i "äldre"världen är:
Jag har slutat se barnen som individer. Nu är de bara otyg i flock.
Jag använde i min berättelse ord som: skitungar, ungdomar, fotgängare, offer, förövarna och jävla ungar.
Jag agerade. På riktigt. Inget "jag skriver en insändare om det här i JP" eller "jag hoppas de dör". Jag gjorde min röst hörd helt enkelt. Och gav samtidigt rösten ett ansikte. Moget!
Så vad tror ni? Fyller jag 30 eller 60 nästa år?

5 kommentarer:

  1. Så jäkla bra gjort!! Hoppas satungarna får sig en ordentlig avhyvling!

    SvaraRadera
  2. Det var sjukt bra gjort, det tyder inte alls på att du är gammal.
    Gött med nån som tar initiativ och säger till, folk är för jävla mesiga.
    Gammal är när man nog när man istället skickar den "nu gör du något opassande"-blicken och tror att skitungarna ska förstå vad den menar(eller bara mesig kanske). Jag vet inte hur många gånger jag hyvlat av kids på bussen som tryckt på stopknappen 70 hållplatser i rad enbart för att det är kul, skällt ut idioter till tonårskillar som sparkat sönder någon ruta, kastat mig in i slagsmål i hopp om att få isär dem...och i alla fall har det funnits minst 10 pers som bara suttit/stått och ignorerat det som händer,så att de själva ska slippa att visa civilkurage!! (vad upprörd jag blir av sånt här)
    Nej, du är inte gammal, bara en väldigt fin samhällsmedborgare som säkert p.g.a. detta räddade en unge från att bli påkörd, för alla vet att det skulle hänt förr eller senare!!/jenni

    SvaraRadera
  3. Skitbra gjort! Märks att det är 30 som närmar sig, jag har liknande tendenser... å jag har ju fyllt ..

    SvaraRadera
  4. Haha! TANT! ;)

    /Annie- nyss fyllt tant

    SvaraRadera
  5. Jag säger bara karma, what goes arund comes around. Du har garanterat räddat livet på nån liten snorunge tack vare din aktion.

    Ps. Vi är numera husägare ;-)

    SvaraRadera