Finn ett fel!

När jag kom hem i eftermiddags isade sig blodet i mina ådror då jag bestämt hörde hur någon rörde sig på övervåningen. Bubban pekade upp och sa:
- pappa, där uppe.
Jag hade dock Bob i örat eftersom han i samma veva ringde mig från jobbet. Jag låste snabbt dörren, slängde Bubban i vagnen och gav mig ut på en lång promenad, utan att ens gå in i huset. När jag kom hem hade Bob inte ens tittat efter vad det kunde vara (han är faktiskt fegare än vad jag är) men gav sig motvilligt upp med en tung ficklampa i högsta hugg.
Plötsligt kom han springande och gormade nåt om en örn i Bubbans framtida rum. Jag kallade per telefon in förstärkning från min syster som kom körande i ilfart. Utrustad med en skurmopp och iphonen i högsta hugg sträckte jag in armen och knäppte av några bilder för att lokalisera rovfågeln och tänka ut en plan. Där, längst inne i hörnet satt en liten kråka och var vettskrämd. Den skrämde mig med några gånger med sitt flaxande men hittade tillslut ut i friheten där den drog några ärovarv innan den begav sig hemåt. Två saker är säkra; vi måste kolla om den kom in från skorstenen och vi kan konstatera att Bob ALDRIG kommer att bli nån vidare bra fågelskådare.