Lusse Lelle. Lusse Lelle. Tio nätter före jul!

Bubbans förskola anordnade ett litet luciatåg i kväll ute!? på gården. Behöver jag säga att det var svinkallt, jag frös, barnen frös och grät och sjöng falskt. Trots detta var mysfaktorn hög. Jag och Bob stod där, egentligen för första gången som representanter för Bubban. Tillsammans som en familj. Det kändes fint, tyvärr händer det inte så ofta att den känslan dyker upp. Den liksom försvinner i alla måsten, borden och ska:n.

Här kommer hon som skulle vara pepparkaksgumma men som sedan satte i hop händerna som Lucia när jag sjöng luciasången vilket var så sött att jag bara var tvungen att köpa ett linne och en krona men som sedan ratade kronan så att Bob fick panikshoppa glitter och jag dra upp ett ljus ur kronan, vira in det i folie och göra det till tärnljus.

"Go get 'em girl!"
Jobbigt att vänta, men ingen direkt scenskräck.
Det kanske går fortare om man stoppar in ljuset i näsan.
Frusna päron på sin dotters första framträdande.
Chill med pepparkaka efter showen.

Så, det här var min familj!