Många av er kanske inte har en aning om att jag älskar att sjunga. Vilken musik det är spelar egentligen ingen roll, bara det finns särskilt kraftfulla partier i låtarna där man kan klämma i för kung och fosterland. Tänk "Gabriellas sång" eller "O helga natt". Vanligtvis gör jag det enbart när jag kör bil ensam, ibland på scen med revyvänner och, när jag måste, vid lite mer högtidliga tillfällen. Jag fick för någon månad sedan uppdraget att sjunga en liten dänga för flickebarnet som ska döpas i samband med föräldrarnas bröllop i morgon. Jag har övat flitigt på den sången. Fram till i förrgår var det en låt som skulle framföras, sedan blev det tre eftersom den andra solisten blev sjuk. Här sitter jag med världens prestationsångest och föreställer mig olika "worst case scenarion" på den dag då det i princip är totalt förbjudet att sjunga falskt.
Jag älskar utmaningen men frågar mig alltid varför jag utsätter mig för detta gång på gång? Och svaret blir alltid detsamma. Känslan efteråt, gör att man växer, och det känns fantastiskt!
Well, wish me good luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar