Förresten så är jag skitförbannad på att Eric Saade vann igår. The Moniker skulle ju ha vunnit, dels för att man blir glad av låten och dels för att han är uppvuxen nästgårds. Jag har dock inte alltid varit förtjust i karln. När vi var på minidisco en gång gjorde han narr av mina försök till headbanging till "Knock-in on heavens door". Men jag är storsint och har förlåtit honom.
Sen var det ju det här med Danny. In The club kan ju vara sommarens bästa danslåt som får mig att svänga de lurviga mer än Elvis någonsin gjort, varför kunde inte den få vinna?
Sådant är livet och snart är Eric Saade glömd. Det värsta i kråksången är att jag glider ner i mitt badkar och gnäller över melodifestivalen när människor i Japan sörjer döda och försvunna och riskerar ännu en gång att utsättas för radioaktiv strålning. Fan vad livet är orättvist i bland. Ta hand om er!
Hahah & han var mitt första hångel =) Om man på dagis kan säga att man hånglar med någon men jag minns det som igår och vi gick i stadsparken och höll varandra i handen & hånglade =) Dagen efter var allt glömt... Men vi har inte gjort slut än så det är nog mig han sjunger om ;)
SvaraRaderaDu ska alltid vara värst Tina! Självklart har du hånglat med honom men det vet jag en till som har :)...
SvaraRadera