7.03.2011

Jag går och fiskar...

...och tar en tyst minut innan flöt-skrället stagnerat och inte rör sig en millimeter. Då är det inte kul längre, jag vill ha napp direkt, fast egentligen ingen fisk. De låter så lidelsefulla när man ska ta ut kroken och trots att jag iakttar största försiktighet för att inte skada lilla firren så känner jag mig som första gradens djurplågare. Vem har egentligen konstaterat att fiskar inte lider? Ge honom eller henne mitt nummer så att vi kan ta ett snack i ämnet.
Tills dess låter jag Bob fiska. Tyvärr har han fiskfobi och gormar över halva Småland att jag ska komma ut och "kroka" av för att han inte vågar hålla i fisken. Mannen, min sambo, som senast i går gick in i stans fiskebutik och spenderade ett antal hundralappar på ett nytt spö med tillbehör för att han äntligen kommit på vad han ska ha för hobby. Vad ska man säga? Jag älskar ju honom för att han är han, men i bland går han mig på nerverna, riktigt ordentligt.

2 kommentarer:

  1. Karolina3/7/11 17:44

    Ni är för roliga! Men du vet ju hur viktigt det är att du ger mannen i ditt liv utrymme att odla sina intressen, bara att stödja fullhjärtat i nån vecka så ska du se att han snart har tröttnat ;-)

    SvaraRadera
  2. haha. Oj vad jag känner igen mig (förutom det där med fiskskräcken). Här hemma är det flugfiske som gäller och det binds egna flugor för glatta livet så fort tillfälle ges. Jag äter dock inte fisk så den som fångas får snällt simma vidare ett tag till.. Vi får väl ses nån dag och hitta på nåt annat skoj medans karlslokarna blir myggbitna i skogen? :) Ha en skön sommar! Kramar

    SvaraRadera