Om jag hade 100 000 kronor...

...skulle jag genast boka en resa till New York. Jag var där för tre månader sedan men det hjälps inte, jag kan inte få nog.

Två mongon skulle inte stanna utanför utan gå in på Tiffanys och köpa en stooor och smakfull diamantring (naturligtvis helt fri från blodspill)Jag skulle stå på andra sidan gatan och vänta på Aidan. Aidan är nämligen med på min "lista", man måste ju gardera sig.Jag skulle dricka en klassisk Margarita och en med jordgubbssmak. Frozen of course! Fast jag kanske skulle köpa fyra när jag ändå är igång. Jag skulle äta flera av dessa. Alla borde äta en Molten chocolate cake på Chilli's. Jag ska ägna ett helt inlägg åt detta underverk. Snart.Jag skulle återigen hyra en bil, köra in på det enda stället man inte vill köra bil på i världen, av misstag förstås. Bli uppraggad och nobba en cool NYPD -snubbe med latinopåbrå och rastaflätor. Känna adrenalinet bubbla i takt med den höga pulsen samt ha en videokamera av hög kvalitet så att jag verkligen skulle kunna fånga essensen av vår färd genom Manhattans vägnät.
Det är nyttigt att drömma.

Vad skulle du göra om du fick 100 000 i morgon? Skriv, berätta, inspirera!

Jag såg två läppar på tv idag...

...och med sig hade dom Linda Rosing. Varför säger ingen till henne att hon ser ut som ett skämt?

Jag var (okej, jag kan erkänna, men det var bara för att jag bodde på Öster i Jönköping och inte hade något bättre för mig) ganska inne på Big Brother på den tiden det begav sig och även om jag tyckte att hon var ganska lam, så tyckte jag ändå att hon var rätt så söt. MEN, det var då.

Jag vill inte på något sätt framställa mig själv som en skönhet men mina läppar ser ganska normala ut, obefintliga, men naturliga. Jag kan inte för mitt liv förstå varför läppar ska fyllas med diverse kemikalier för en massa pengar när man ändå ser ut som en babianröv efteråt!? Ta Nicole Kidman, Meg Ryan, Mickey Rourke, Courtney Cox och många fler. Man kan ju se att de har fyllt ut läpparna med något och det blir ALDRIG fint.

Why do they do it?

Detta är ett mysterium. Speglar existerar antagligen inte i det narcissistiska Hollywood (ja, Linda bor väl i Stockholm så för all del där med) vilket kan tyckas konstigt men vad finns det för annan förklaring? Blir man så blind efter framgångar (eller motgångar när det återigen talas om Linda) så att man inte ser att man är ful. Ful på eget bevåg. Nä, sluta fylla och var som ni är. Det blir alltid bäst så. Promise! Helt naturliga läppar, assymetriska utan fyll, med tillhörande mustach.

Kiss Kiss!

Grötbullar. Recept som lovat.

För två veckor sedan skrev jag här om de smidiga och goda grötbullarna som är superdupersmidiga att göra. Eftersom jag har problem att göra något i tid så kommer receptet nu:

Grötbullar

1 1/2 dl Havregryn

2.5 dl Vatten

50 g Smör

50 g Jäst

2.5 dl Mjölk

1/2 tsk Salt

2 msk Sirap

6-7 dl Vetemjöl

Koka ihop gryn och vatten i några minuter. Lägg i smöret och låt det smälta. Häll sedan på mjölken och låt det bli fingervarmt. Smula sönder jästen i en bunke och häll över en del av den fingervarma blandningen så att jästen löser upp sig. Tillsätt resten av blandningen, salt, sirap och till sist mjöl och blanda ihop till en fast deg. Jag är inte helt säker på mjölmängden men häll i tills den ser ut som vanlig bulldeg. Låt jäsa under bakduk i 30 minuter. Sätt på ugnen på 200 Grader under tiden. När degen jäst färdigt kavlar man ut den men ganska tjockt. Ca. 1 cm. Tryck sedan ut runda bullar med hjälp av en kopp eller pepparkaksmått och lägg på en plåt. Grädda i ugnen i ca. 15-20 minuter eller tills de fått färg. Låt svalna under bakduk och njut av dem med lite smör och ost. De är absolut godast om man äter dem samma dag men de funkar att frysa till andra tillfällen också.

Nu är det faktiskt vår!

Dagens vårtecken:

Värmen- jag gick ut och stannade kvar där till skillnad från de senaste månaderna när man stressat fram och tillbaka för att inte stanna upp och frysa fast.

Doften- kan inte beskrivas mer än att det doftade vår. Varmt, jordigt och en underton av gödsel. Me likey!

Jenny Leion- hon kommer alltid om våren. Med ett Höganäskrus i en svångrem kring halsen. (eller snarare med en pizza och en handledsväska i en inlindad plastpåse från Egypten, men det är ju nästan samma sak)

Estrella Damm- kyld i en av de få snöhögar som är kvar i Tabergsdalen. För att varje klunk påminde mig om sommaren i Spanien, fast vår här. Öl är vår. Och vår betyder uteserveringar, med en öl i handen.

En jacklös promenad- vem vill ta på sig en jacka när man kan gå utan?

Glad vår!

Money, money, money...

Jag har bara en sak att säga. Hus kostar pengar. Mer pengar än ni någonsin kan tro. Köp hus med förnuft och tro inte att alla ni känner kan hjälpa er, för det händer väldigt sällan att alla faktiskt hjälper till. Har man otur vill alla ha betalt också , mycket betalt. Då får man inget fint hus. Bara ett fyrkantigt hus, med plåtskal och utan hjärta.

Omskolning?

Ni som inte är lärare, kan inte ni ge mig era åsikter om hur en bra högstadie/gymnasielärare ska vara.

Vad kräver ni/kommer ni att kräva av dem?

Är lärare värda sin lön? Varför/Varför inte?

Vad är lärarens huvuduppgift egentligen?

Vad tror ni att en lärare sysslar med under en dag?

Jag vet att det kanske är svårt att komma på dessa saker men det vore intressant att få veta. Jag är ju lärare (snart i alla fall, jävla uppsatser!) och med den ständigt pågående debatten om huruvida lärare förtjänar sin lön/ledighet/status så känner jag att det vore intressant att få höra vad ni tycker.

Så snälla, läs inte bara inlägget utan ta er tid att svara på någon av frågorna. Jag vet inte om jag vill bli lärare längre. Sex år på HLK i Jönköping har totalt suddat ut varenda liten känsla jag hade när jag som ny började studera och det är vissa "pedagoger" på högskolans fel. Sen är det "folks" krav och åsikter som gör att man inte riktigt känner att man kan leva upp till rollen som en bra lärare.

Jag funderar på att bli bagare eller konditor. Inte så bra för min mage kanske, men vad lugnt och skönt det skulle vara, utvecklande, harmoniskt. Men det trodde jag att det skulle vara som lärare också, det var ju det jag brann för mest. Jag kanske stannar här i huset och föder en massa barn i stället. Barn som inte behöver gå i skolan. Barn som får äta bröd. Barn med en bitter mamma.

Bubban. Ett geni?

Bubban har visst lockigt hår. Särskilt när det är nybadat och lite oljigt. Hon lär sig saker för varje dag och vi märker att hon börjar bli riktigt smart, en riktig strateg. Hon vet var hon har oss och vi har inte en aning om var vi har henne (inte bokstavligt).

I dag så frågade Bob om hon ville bada. Eftersom vårt badrum fortfarande är ett gapande hål så utspelar sig badsessionen i diskhon i köket. Ut från köket for Bubban och nu tänkte jag att det var den trotsiga sidan som återigen gjorde intåg men tji fick jag. Bubban (som var halvnaken och bajsig på grund av att hon inte kan ligga still när BOB byter blöja på henne) flög upp i vår nytvättade, vita, Ektorpsoffa och jag flög efter med fingret i luften och ajaj:et på tungan. Då får jag se att hon ifrån soffan sträcker sig efter badoljan som helt naturligt står i fönstret i tv-rummet (alla produktplaceringar är tillåtna och fullt normala i vårt hushåll...), tittar stolt på mig och klättrar ner.

Med Natusans Bedtime Oil i högsta hugg springer hon mot Bob och ger honom denna. Är det inte fantastiskt? Hon är 17 månader och fattar inte bara att hon ska bada, hon kommer även ihåg att bland alla tusen andra grejer så står flaskan med olja i fönstret och hon når den bäst genom att klättra upp i soffan och att det är den som vi använder när hon badar?

Jag väljer att tro att hon är ett geni. Harvard nästa? Eller ska vi skicka henne till Polen, där är de ju duktiga? Eller kanske Indien? Jag tror att Bubban kommer lösa världsproblemen en dag men först måste hon nog lösa att hennes föräldrar är två otroligt fjantiga och efterhängsna personer som klappar i händerna så fort hon gör något bra. Vi kanske uppfostrar en brat? Det flötiga håret är ju en bra början.

Hjälp!

Veckans anekdot

Jag sitter framför tv:n och tittar på Jurassic Park. Vilken häftig film! Den håller än i dag. Osannolikt ja, drömbildande absolut! Jag tänker på hur jag drömde den veckan jag och min bästis Anna hade fått lov att ta 26:ans buss in till stan för att gå och se den på bio. Filmen kom 1993 vilket betyder att jag var 12 år gammal. Visst var det spännande att vi skulle se filmen men ännu mer spännande var det faktum att vi, förutom att få se filmen också fått lov att äta på McDonalds vilket inte hörde till vanligheterna.

McDonalds körde i denna vevan en Jurassic Park kampanj där man i en vanlig Big Mac hade klämt in en tredje burgare, en trippel Mac med runda baconskivor på. Detta var ju når ofattbart imponerande att jag inte kunde tänka på något annat än hur burgaren skulle smaka. Jag väntade och väntade, hela långa veckan och tillslut satt vi där på Donken, uppklädda, uppspelta och antagligen oförskämda som sig bör när två små töser från lugna förorten tar sig in till stan. Hamburgaren var torrare än vanligt, stripsen smakade okej och den stora plastmuggen i hårdplast med olika dinosauriebilder på inspekterade jag ordentligt. Dinosaurierna fanns med på bild med namn under respektive art. Väl inne på bion hamnade vi bredvid två söta killar. Jag pratade högt, Anna fattade inte vad jag höll på med men jag försökte ju ragga på godbiten till höger genom att glänsa med mina extraordinära dinosauriekunskaper. No response. Det var i det ögonblicket jag förstod att jag måste sluta drömma om att äta trippla hamburgare och skaffa mig kunskap om något väsentligt om jag skulle lyckas få en pojkvän. 13 år senare fångade jag Bob genom att prata om Knossos, Romarriket och Pizza. Så kan det gå!

Key Lime Pie

Äntligen kommer det, som ni har väntat! Jag hittade receptet i min gamla receptbok som jag köpte när jag var tio, alltså en bok med tomma blad som jag har samlat recept i sedan dess. Receptet kommer från en av min storasysters kompisar och var säkert hett någon gång på 90-talet när vi coolade i USA- sockor, sweatshirts och stentvättat a la Miami vice. Florida Keys är öarna som löper ner mot Kuba från Floridas sydspets. Här finns bögar, delfiner, hajar, Wendys, outlets, vackra stränder, broar, fridlysta special-hjortar och den gula limen. En liten lime som ser ut som den vanliga fast den är gul. Denna behöver man INTE använda då det blir lika gott med vanlig grön lime eller till och med pressad lime i flaska. Key West är den mest kända av dessa öar och det var här Hemingway hängde en tid i sitt liv.
Det var också här Bob frågade mig:

-Louise, skulle du kunna tänka dig att bli min fru?

-Ja!

Underbara minnen!

Key Lime Pie 8 personer

Fyllning:

5 äggulor

1 burk sötad, kondenserad mjölk

1 dl Limesaft

Skal från en riven lime

Skal:

13 Digestive Kex

1 dl smält Smör

1 msk Socker

Gör skalet först. Mixa, smula, hacka kexen till smulor. Blanda med sockret och det smälta smöret. Tryck ut i en form med löstagbar botten. Jag brukar använda en sked så att det plattas till och går upp en bit på kanterna. Sätt in i ugnen 175 grader, 8 minuter.

Gör under tiden smeten. Vispa äggulorna vita och fluffiga. Tillsätt den kondenserade mjölken och vispa lite till. Blanda i limesaften och det rivna skalet. Häll i formen och grädda i ytterligare 10 minuter på 175 grader. Se till så att den inte får färg! Skär upp skivor av den rivna limen och lägg dem på den färdiggräddade pajen. Svep in i folie och sätt in i frysen i minst 5 timmar. Ta ut den ca. 30 minuter innan servering och pudra med lite florsocker. Vispad grädde höjer denna efterrätt till höga höjder då den syrliga, söta smaken gifter sig väl med den lena grädden.

Njut!

Happy Paddy's Day!

För exakt tio år sedan flyttade jag till Irland. Jag hann med två St. Patricks Day firanden. Ett var idag för 8 år sedan (den efter festen med stort F) den andra var i maj för 9 år sedan. På grund av mul- och klövsjukan så fick man inte tillåtelse att fira i mars så det blev inget med det. I dag firar jag hemma i stället med lite rödvin + att jag livade upp stämningen på jobbet med att baka lite.Den stora klumpen ni ser är Soda Bread, bakat med bikarbonat. Very nice! Särskilt rostat med lite jordgubbsmarmelad på. Det är det irländska nationalbrödet. De små bullarna gjorde de säkert också på Irland under potatispesten för de är gjorda av havregrynsgröt. Superdupergoda och superduperenkla att göra. Vill ni ha receptet så kommentera här under så lägger jag ut det snabbt som bara den! (jag kan det inte i huvudet)
Ovan är en ingefärsdoftande morotskaka med glasyr gjort på philadelphia, florsocker och lime. Den passar definitivt inte in på min livsstil just nu, inte den jag bör ha i alla fall, men äter man bara kanterna så giltras (stavas det verkligen så?) det inte.

Jag har ett bra jobb, kreativt och smidigt. Jag längtar till mitt jobb och vill gärna gå dit men först ska här firas. Jag tar fram flaggan, whiskeyn, westlifeskivorna och fotoalbumen.

Slainte!Två unga, förhoppningsfulla (och bakfulla), drömmande ungdomar på Dublins gator den 17 mars, 2002.

Bubban luddar

-Vad går att hitta under mina fötter, tänker "the Bubbanator" som misstänker att det är något som hämmar hennes framfart på köksstolar, matbord, trappor och soffor. Must find out!

Precis som alla andra vanliga människor så fastnar även strumpludd i små, söta, mjuka, oförstörda Bubba-fötter. Tur att hon är så angelägen om att få bort det även om det innebär att man får lite tåfisdoftande (jodå, enbart 16 månader men fötterna har redan börjat lukta lite skunkigt) ludd i fejjset. Och vigheten, den kommer från överrörliga morsan som faktiskt nästan kan gå ner i spagat...

Snart en punschveranda??

Det här är arkitektens första utkast på vår planerade utbyggnad.

I dagsläget står där nu en trappa och en liten avsats som i framtiden förhoppningsvis blir en hall. Två pelare håller upp en balkong som inte syns på bilden och som ska bli en utbyggd vardagsrums/punschveranda/mysdel.
Det ni ser på ritningarna är ett försök att få vårt fyrkantiga hus att bli lite mer romantiskt. Idealet hade ju varit om hela detta betongspektakel var placerat i mitten på huset men vad gör man utan en tidsmaskin?? Jag blev lite glad när jag såg att han ville ha ett halvmånefönster i toppen av utbyggnaden, det gillar jag skarpt! Frågan är om vårt huskonto kan belastas med sådana extravaganser? Och det är inte bara ett halvmånefönster som ska till. Jag vill ha "finfönster" i hela utbyggnaden. Exempelvis sådana här:Den som lever får se! Dags för mig att hoppa in i tv 4:s studio och skrapa fram några tusenlappar med andra ord. Den här utbyggnaden planeras att hinnas med under 2010, jag hoppas det går fort för utan den blir inte övervåningen färdig och som ni vet står det ett halvfärdigt badrum däruppe och väntar med. Suck och pust!

Ignorerad och sömnig...

Stackars Bubban som måste somna på golvet under stolen framför datorn bara för att hennes mamma valde att facebooka istället för att lyssna på hennes gnäll...

Summa Melodifestivalum

En liten summering av gårdagkvällen vore väl på sin plats när det faktiskt är så att melodifestivalen blåser upp mycket känslor.

Gårdagkvällens:

Bästa: Darin, det stavas p-o-w-e-r-b-a-l-l-a-d och den var riktigt bra.

Näst bästa: Timoteij, vilket drag!

Snark: Andreas Johnson. Hur kom han med i tävlingen med den låten överhuvudtaget?

Snyggast: Salem Al Fakir, alltså han är ju så otroligt vacker. Kunde inte slita ögonen från honom, även om Bob satt bredvid.

Besvikelse: Dolph Lundgren, varför fick han inte mer plats? Jag älskar Dolph!

Överraskning: Peter Jöbacks överraskande wailande i Hollow visar vilken duktig sångare han är. Jag rös och skrek.

Tracy Chapman kopia: Anna Bergendahl. Hon är bra, men hon var absolut inte bäst. Ta tillbaka den vanliga juryn. Vi kan ju inte styra den här tävlingen, det är bevisat.

Snyggast 2: Jessica Andersson är snygg.

Bästa scenkläder: Salem. Kostym är fint, matchas bäst med en flygel.

Bästa Scenkläder 2: Christines Zebra-skapelse skulle sitta fint på mig i sommar.

Fjant: Eric Saade, jo jag tycker att han är en mes! Britney hade gjort låten bra, eller vänta har hon inte gjort en som låter precis så??

Saknade: Alcazar. Var var de någonstans? De borde varit med.

Dialektmiss: Måns, ursäkta men du kommer väl från Skåne? Prata skånska då för fan!

Tempohöjare: Roger Pontare på scen, självklart körde jag min dans!

Sådärja!

Våren har kommit till byn 2!

I dag har jag varit på torget och handlat blommor. Jag fick hur mycket som helst för mina två sedlar. Torget hjärta Mig! Det här lilla arrangemanget har jag filat ihop i en fin skål fyndad på loppis. Vem vet, någon lycklig människa kanske får den här av mig...Ljuva Iris!

Alla lökväxter är ljuvliga men den här tycker jag skriker vår lite extra mycket. Me Likey!

Våren har kommit till byn!

Företaget Markmiljö är här och dränerar. Om ett halvår kan vi börja använda källaren till allt möjligt! De kom i Måndags och är halvfärdiga redan. We strongly recommend!

Traktorn och gropen. Man får se det från den ljusa sidan, våren är redan här! Så här ser det ut när det är nygrävt med stuprännor. Kanske ska visa det för förra ägaren ifall den kommer sig för att bygga ett nytt hus utan!?
Det här är INTE en rysk ubåt utan en oljetank som man "stötte" på under utgrävningarna. Lite spännande var det allt men visade sig till sist bara bli en dyr affär eftersom man måste sanera fanskapet. Någon växthuseffektsförnekare som vill ha?

Drömmar om en svunnen tid...

Jag vet vad jag önskade mig vid Fontana Di Trevi, konstigt att man inte kommer ihåg och tar vara på att den drömmen faktiskt slog in...

Året var 2004 och vi var på revyresa i Rom, denna fantastiska stad full med vin, nybakat bröd, mozzarella, råttor, ruiner, halta amerikaner, smygjuckande italienare på trånga bussar, galenskaper och annat. Den tiden var spännande på många sätt. Man hade inte så mycket ansvar, gå till jobbet och betala räkningarna var det enda. Tänk att man inte tog vara på tiden bättre, utan klagan och gnäll.

Tänk att jag aldrig trodde att jag skulle träffa någon (och ivrigt informerade alla jag känner om detta, vilket jag blir påmind om ganska ofta idag). Tänk att jag inte hade ett hus att oroa mig för, inga barn att älska och vörda. Ingen trädgård som noggrant måste planeras, ingen källare som måste dräneras, inget tak som behövdes läggas om. Jag hade ingen dator, inget bredband, ingen bil och oftast inga pengar. Varmt var det i min lägenhet, så varmt att jag ringde hyresvärden och bad dem att komma och sänka den (dårskap!).

Tänk vad härligt att man ändå haft det så bra och fortfarande har det så bra att man kan glädjas åt det lilla och det stora. Tänk vad fantastiskt att man bara kan svinga benen ur sängen och gå upp och möta ännu en dag (regnig, snöig eller solig) utan att veta vad den har att erbjuda. Tänk att det är fantastiskt att vi lever och mår bra. Ut i solen och njut nu, själv lägger jag mig framför tv:n och njuter av att Bubban sover och jag inte har några som helst måsten idag!

Present!!

När jag kom hem idag hade Bobban och Bubban köpt en present till mig...en sprillans ny, Electrolux Ultra Silencer i underbara neutrala, men ändå glimrande, färger. Yihoo! Äntligen kan jag dammsuga upp all skit på golvet som vår gamla Volta Rolfy inte klarade av. Den har ett fantastiskt sug och inte mindre än fyra munstycken, alla individuellt anpassade till olika sorters golv. Fab, fab, super-fab!Och nu vet jag vad ni tänker...och nej, den kommer antagligen inte att användas av mig mest. Jag kommer att sitta i soffan och njuta medan den här lilla klenoden rullar runt ihop med Bob. Bubban är nog oxå spekulant men jag vet inte om vi är redo att låta henne köra än, det får tiden utvisa!

Go'morron!

Där fick man för att man snackade skit om rådjuren. Tack, men nu blir det ingen mer mat era as!

sunday in the snow

På upptäcksfärd i trädgården där nivån höjts några snäpp under vintern.

Bubban åker rutschkana ner för vår trapp, mycket is är hårdrock! Tösalt är för mesar!

Inte för att jag tycker att rådjur bör svälta men kan de ge fan i vårt äppleträd som vi fick i inflyttningspresent!

Bubban dricker festis och äter isterband, va gott!

Morsan tar en grillad kaav i solen

Ny friss!

Eftersom jag gillar bondromantik och lantlighet i allmänhet så passade jag på att gå till frissan idag för att fixa till mitt city-chica rufs som gjordes i september till den stundande Dublinresans ära. Jag bor ju på landet nu (nästan, bara nån kilometer ut i skogen), då måste man anpassa sig på många sätt. Frisyren är inget undantag. Detta innebär att jag kom med ett nästintill omöjligt uppdrag till min kära frisör Ida på Hårfin i Bankeryd- "jag vill se ut som Jennifer Aniston i färgen".

Från att ha en härlig utväxt på en sisådär 8 centimeter till att se ut som Jennifer Aniston är ingen match för en duktig frisör som Ida. Det tog nån timme eller så, och trevligt hade vi under tiden då vi utbytte renoveringserfarenheter. Ida bor i ett vitt hus på landet (sant), jag bor i en blå plåtlåda i landsbygdsnära samhälle (också sant). Ida har vit/gråtonade laminatgolv (intressant) och de ser ut som trägolv och är matta (väldigt intressant), men vi kom fram till att trägolv ändå är charmigast. Inte för att jag inte ska gå in och kolla på Pergos laminatgolv, det ska jag verkligen, men är jag villig att ge upp drömmen om varma, mjuka, lena trägolv? Njae, kanske inte. I vilket fall som helst så var jag helt säker på att jag ville bli av med mitt flötiga, rått/röttfärgade rufs. Här har ni mig för nån vecka sen: Och så här fin är jag nu. Passar jag in i den lantliga drömmen jag vill bo i? Jo, jag tror nog att jag gör det just idag!

Ta ta!

Och om ni nu blir sugna på att gå till denna underbara frisör så ska ni genast grabba telefonen och be om att få boka tid hos Ida "Rhianna" Bohm på salong Hårfin i Bankeryd. Klicka här för att komma till hemsidan!