Bubban. Ett geni?

Bubban har visst lockigt hår. Särskilt när det är nybadat och lite oljigt. Hon lär sig saker för varje dag och vi märker att hon börjar bli riktigt smart, en riktig strateg. Hon vet var hon har oss och vi har inte en aning om var vi har henne (inte bokstavligt).

I dag så frågade Bob om hon ville bada. Eftersom vårt badrum fortfarande är ett gapande hål så utspelar sig badsessionen i diskhon i köket. Ut från köket for Bubban och nu tänkte jag att det var den trotsiga sidan som återigen gjorde intåg men tji fick jag. Bubban (som var halvnaken och bajsig på grund av att hon inte kan ligga still när BOB byter blöja på henne) flög upp i vår nytvättade, vita, Ektorpsoffa och jag flög efter med fingret i luften och ajaj:et på tungan. Då får jag se att hon ifrån soffan sträcker sig efter badoljan som helt naturligt står i fönstret i tv-rummet (alla produktplaceringar är tillåtna och fullt normala i vårt hushåll...), tittar stolt på mig och klättrar ner.

Med Natusans Bedtime Oil i högsta hugg springer hon mot Bob och ger honom denna. Är det inte fantastiskt? Hon är 17 månader och fattar inte bara att hon ska bada, hon kommer även ihåg att bland alla tusen andra grejer så står flaskan med olja i fönstret och hon når den bäst genom att klättra upp i soffan och att det är den som vi använder när hon badar?

Jag väljer att tro att hon är ett geni. Harvard nästa? Eller ska vi skicka henne till Polen, där är de ju duktiga? Eller kanske Indien? Jag tror att Bubban kommer lösa världsproblemen en dag men först måste hon nog lösa att hennes föräldrar är två otroligt fjantiga och efterhängsna personer som klappar i händerna så fort hon gör något bra. Vi kanske uppfostrar en brat? Det flötiga håret är ju en bra början.

Hjälp!