Trädgårdsplantering pågår fortfarande...

Om en sisådär 15 år kanske jag har trädgården jag drömmer om. Nu har jag i alla fall planterat och flyttat på lila syréner, en helt obarmhärtig behandling, men det sägs att de är tåliga. Det är en av anledningarna till att jag vill ha många syréner, växtzonen här är inte så bra och huset är byggt på en sandig rullstensås. Hej, naturlig dränering! Den andra är att det inte finns någon annan växt som är så vacker och doftar så gott.

Jag har också planterat klätterrosen New Dawn som förhoppningsvis ska murra till trädgården lite och växa runt det fula staketet som finns. En billigare och kanske mer rofylld lösning än att bygga ett nytt. Nu håller vi tummarna för att mina ogröna fingrar har skänkt en välsignelse till de stackars växterna som aldrig kunnat ana att de skulle möta sitt öde hos en trädgårdsfantast som inte bryr sig om konventioner och regler när det gäller plantering. Tjohej!

Åh. Men. Väx upp för fan!

Kan innehålla spår av nötter...

Så, min andra Mors dag i det här jordelivet. Det var ganska trevligt faktiskt! Jag vaknade upp i Tenhult av att Bubban hoppade på mig klockan tio. Redan nu har hon fattat att en dag om året ska man vara snäll mot sin mamma och vakna lite senare än vanligt, inte konstigt när man som liten fjomp är vaken till klockan 01.00. Jag var gäst hos en tidigare nämnd dansare och dennes familj och eftersom det är mexikanskt blod som rinner i de ådrorna så var Tequila givet. Men, det var ingen ful-tequila, bara fina, lena, mjuka, goa och härliga sorter. Men dricker man för många olika sorter så känns det dagen efter. That's life!

Eftersom jag också har en mamma var jag tvungen att bjuda på middag och fika. Så när jag kom hem drog jag ihop en ljuvlig pasta med parmesan, creme fraiche och vitlök. Efter detta bjöd jag på århundradets tårta och blomma.Nötchokladtårta med kaffesmakande grädde
175 gram malda eller mixade hasselnötter

2 ägg

2 dl socker

50-100 g mörk choklad

Vispa ägg och och socker fluffigt, häll i nötterna. Hacka chokladen fint och släng i dem också. Häll blandningen i smord och bröad form med löstagbar botten och grädda i 20-25 minuter i 175 graders värme. Låt svalna!

2 dl vispgrädde

1 msk Socker

1 tsk vaniljsocker

1 tsk malet snabbkaffe

Vispa grädde, socker och vaniljsocker

Häll i det fin-mortlade kaffepulvret. Blanda och bred ut över den kalla nötbottnen. Riv över en blandning av favoritchokladen och lägg gärna på lite färska bär.

Ta daa! Världens godaste tårta. Säkert god utan kaffesmak för den som är lite känslig!

(inspirationen till denna tårta fick jag i den senaste Med Mera tidningen)

Ändring...

...till kakel. Väggytan blir ändå så liten att det inte är värt besväret. Jag får pimpa badrummet på annat sätt i stället. Nu såg jag att fönstrena är provisoriskt insatta och det blir stor "like" button på dem! Åh, när det väl är färdigt kommer det bli såååå fint!!

Toaväggen sett från trappan

Väggen som skulle tapetserats men nu istället kaklas och får najsiga fönster.

The room for a bath...

...är inte kaklat än. Inte färdigt på länge. Och idag fick jag nästan rucka på mina planer med att ha tapet på en vägg. Jag gav vika för de negativa kommentarerna för att sedan komma igen och bestämma mig för att jag ska tamejfan ha en fin tapet på en vägg i mitt fina badrum. Blir den ful kan man byta, det kan man inte när man har kaklat en vägg. Man tröttnar säkert på tapeten även om den håller sig i tiptop-skick, då sätter man upp en annan. Bubban kommer inte få leka med vatten vid handfatet, vill hon leka med vatten får hon göra det i badkaret, på badhuset eller utomhus. Det är jobbigt att kämpa på och vara bestämd när man vet att det man vill ha är en aningens otraditionellt, men vill man så går det! Så, nu blir det tapet, någon gång i framtiden i alla fall.

SATC 2

Så, då var den sedd. Två och en halv timmes njutning. Jag vill ha alla kläder, alla solglasögon, alla väskor och alla andra accesoarer som visas i filmen. Jag vill ha Liza Minelli på mitt bröllop, en svit på ett flygplan, en irländsk nanny, Aidan i en ask, kryddmarknader, Mirandas frisyr, Carries hårfärg, den nya lägenhetens walk-in-closet och jag vill bo på Manhattan.

Att få gå på smygpremiären av filmen kostade lite extra men i gengäld fick vi liten buffé innan filmen med himmelskt goda små bakelser i sann Sex and The City-anda. Väl på plats i salongen fick alla en goodiebag fylld med diverse godsaker som t.ex bodybutter och läppglans från Body Shop och en Geisha chokladkaka. Me likey! Vi fick även bröd, jätteroligt ändå tills korkade bruttan jämte mig sa till sin kompis att hon inte fattade varför man fick bröd i påsen.

- Bröd är ju inte nyttigt. Man blir ju tjock av bröd.

Hellre tjock om magen än tjock i huvudet.

Så, till storyn. Jag skrev tidigare om min version av filmen här och utan att avslöja för mycket kan jag säga att min version inte var helt sann. MEN, filmen var otroligt rolig och snygg och bjöd på oerhört mycket mer skratt än den första filmen. Jag vill se den igen och igen. Vi blev också fotade av nätets lokaltidning Jnytt och den bilden ser ni här! Jag är nöjd. Nu ska jag drömma om New York.

En helg med goda vänner...

...är en helg jag inte kommer berätta om för er. Det är inte så rumsrent nämligen. Men, jag måste säga och uppmana alla att umgås med sina vänner så mycket ni kan och när ni får chansen så att säga. Just detta gäng är några flickor som bor utspridda i Sverige och världen (ni som läser JP kanske såg ett litet reportage om en dansant skönhet från Tenhult som numera bor i Canberra men är hemma på visit i vårt sköna land). Sen är det två bruna, två bleka, en solbränd och så jag som bara är bränd. En skön mix av olika personligheter som alltid, alltid kompletterar varandra perfekt. Vi delar både glädje och sorg ihop, precis som man lovar varandra vid giftermål, och det är därför jag verkligen vill säga till er att rå om varandra och aldrig ta någon för givet (vilket jag kanske gör alldeles för ofta men jag ska bättra mig, lovar). Vi kom fram till, efter X antal glas till bredden fyllda med vin, att det är dumt att klaga på småsaker när man har hälsan i behåll. Så tänk på att fokusera på vad ni har, inte vad ni saknar. Efter dessa visdomsord bjuder jag på vackra bilder från sköna Karlskrona.Skönheter.
Grönheter.

Kungligheter

TokigheterVad är det nu dom heter?
Dumheter

Allt som allt, underbarheter.

Weekend...

Nu lämnar jag Huset vid skogens slut i några dagar för att komma tillbaka och se det med nya ögon. Det är lätt att bli hemblind om man går omkring och glor för mycket. Men, Bob och Bubban vaktar huset så försök inte ta över det, det är lönlöst! Min semester innebär således att jag även semestrar från bloggandet. Vi ses nästa vecka! Stora Kramar!

Ps. Jenni, du får ditt pris snart!

Bettan, receptet kommer nästa vecka!

Trädgårdsplantering pågår...

Jaha, nu när solen tittat fram är det bara att släpa sig ut i trädgården och försöka ordna allt till rätta. Det tar tid och är fysiskt krävande. Men, jag älskar det! Jag ska alltså förvandla vår kala fotbollsplan till lummig torpardröm. Låter inte det som en utmaning?

Jag var ute i ett exotiskt ställe som heter Hacklarsbo och avverkade lite träd för att plantera ut dem i vår trädgård. Vem vill betala tusentals kronor om man inte ens vet om det växer?

Jag tog ett litet körsbärsträd, fyra rönnbärsträd samt två lönnträd. Nu håller vi bara tummarna för att de tar sig. Jag fick även med mig lite torparblommor från husfrun i Hacklarsbo, nämligen två sorters gullviva och blåklint. Det kommer blir så fint!Fotbollsplan becoming torpardröm?

39- gradig Bubba försöker bli nya Ernst. Så här glad blir man om man provsmakar Hacklarsbo-jord. Inte kul när det krasar mellan tänderna.

VAB...

...tror jag de flesta förstår vad det innebär. I min familj innebär detta INTE ledigt. För två veckor sedan när Bubban hade magsjuka innebar det att jag satt med en liten kropp, slapp som en säck med ris, i knät och tvingade i henne vätska var femte minut i 5 dagar. När jag själv blev sjuk fick Bob vara hemma och ta hand om en Bubba som förvandlats till en liten ödla, kvick som bara den utan känsla för vad som är farligt eller okej. Då fick Bob inte bara vakta mig och se till att jag fick tag på vätska eller fri passage till dasset, utan även aktivera en ytterst smittsam unge som under inga omständigheter fick sprida den fruktade smittan vidare till förskolan.

Denna veckan började med 39.5 grader i feber för Bubbans del. Detta uppkom under natten till måndagen och både undertecknad och Bob fick stå ut med en liten kamin som tutade var femte minut under hela natten.

Detta är inte det största problemet med att ha ett sjukt barn, vilket det egentligen borde vara. Nej, problemet ligger i hur man ska säga när man ringer till sin chef för att meddela att man inte kan komma. Jag tycker det är jättejobbigt och ursäktar mig ideligen för att jag ställer till med problem. Det är inte, som många kan tänkas tro, skönt att få vara hemma. Jag har hellre ett friskt barn. Om jag inte absolut måste stanna hemma så går jag gärna till jobbet både för att jag tycker det är extremt roligt men också för att jag vet att det blir problem utan mig där. Samma ångest har Bob också, men vad kan man göra?

Eftersom jag lagar all mat till förskolebarnen betyder min frånvaro en hel del extra jobb för samtlig personal på avdelningen. Jag menar inte att mitt jobb är viktigare än någon annans men det innebär lite mer jobb för den ansvarige om jag ringer och är borta den första dagen på veckan. Hur som helst, jag tror de allra flesta hellre går till jobbet än är hemma med sitt sjuka barn.

Reglerna för barnen i förskolan är:

Magsjuka- stanna hemma 48 timmar efter senaste spyan eller diarrén.

Feber- feberfri i 24 timmar innan man släpps in genom portarna igen

Ögoninflammation- stanna hemma tills ögonen slutat gegga.

Det finns säkert många andra regler men än så länge har vi inte börjat oroa oss för vattkoppor och andra lidelser. Hur som helst, det jag vill komma fram till är att vara hemma för Vård av barn är jobbigt. Att ha semester är fantastiskt. De här två bör inte blandas ihop. I vår familj är vi jämställda, precis som det bör vara. Vi delar på föräldraledigheten och Vab:andet. Tycker ni inte det är bra?Underbara friska barn!

Lilacs...

De underbara syrenerna jobbar nu för fullt för att tillfredställa människors längtan efter dem. Snart, snart kommer vi få njuta av "lilacs". Jag längtar!

Och medan syrenbusken samlar kraft och ork för att blomma sliter fotfolket i potatislandet. Det är faktiskt inte ett potatisland, det är vår gräsmatta som fått utstå den obarmhärtiga behandlingen i form av jordvärme. Ett tips är att kratta ut gräsmattan direkt efter att slangen är nerlagd, annars gör det väldigt ont i armarna efter timmar av hackande, dragande, slitande och grävande. Nu har vi bara hälften kvar, sen kan vi köpa dyr matjord och plantera nytt gräs. Hoppas inte mossan på den outgrävda delen av trädgården blir avundsjuk då.

Min syster skulle kunna arbeta som trädgårdsarkitekt. Hon gav mig efter några glas vin, konjak och öl svaret på vad vi ska göra med vår fotbollsplan till trädgård. Nu blir det till att handla klätterväxter i form av bokharabinda, alpklematis och rosor samt syréner till bersån och japanska björkar att fästa hängmattan i sen. Jag ska ha en hammok (stavas det så?) i bersån, helst en gammal, skraltig som bjuder på nostalgi. Står den i bersån är det bara jag som ser den, för bersån kommer att vara MIN plats. Då får den vara hur ful som helst, bara den gungar mycket och gnisslar lite.
Så, kan någon annan hjälpa mig att gräva? Malin som blev utbjuden på "trädgårdsmys och söndagsmiddag" lär ju inte sätta sin fot här igen. Just let me know!

Badrummet har nu väggar.

Eftersom badrummet blev ganska litet efter att alla väggar kommit på så går det inte att få till någon schysst bild inifrån än. Men så här ser det ut från hallen.
Det här är en bild på ytterväggen från trappan sett. I gluggarna ska de fina spröjsade fönstrena sitta. Dem kan ni se här!

En dag bara stod den där!

Nu har jag hittat vår badrumsmöbel.

Efter ihärdigt letande på loppisar överallt hittade jag det. Pottskåpet som jag bara i min fantasi hade beskrivet. Jag är så glad för det är ett fantastiskt hantverk, gammalt som gatan, men i perfekt skick. Det enda som skall göras är en behandling med vax. Träfärgen får vara som den är. Därmed frångår jag den vitmålade trenden. Kanske betyder detta att en ny era har börjat, vem vet?

Vilka detaljer! Välkommen in i vårt fina badrum!

Äntligen bjuder huset på en positiv överraskning!

Hokus Pokus, låt oss få något kul!

(i bakgrunden röran som vi egentligen lever i, det ni inte får ta del av i bloggen med andra ord)
Wow, intakta dragdörrar! Det blir porten till vår walk-in closet!

Bob the Builder

Ni som undrar varför renoveringen går så långsamt. Här är anledningen!

30-årsdagen närmar sig med stormsteg...

...eller kanske bara kärringfasonerna.

På väg hem från jobbet passerar jag en mellanstadieskola. Eftersom mina energireserver är lika stora som Bubbans fötter efter förra veckans magsjuka så tog jag bilen idag i stället för att cykla. Passagen förbi skolan är en 30-väg. Jag kör i 20 km/h bara för att vara på den säkra sidan. Ändå märker jag att jag många gånger är nära att tappa kontrollen över var alla skitungar befinner sig.

Jag talar om ungdomar i åldern 10-13 år på sina cyklar, BMX:er, kickbikes och skateboards. Det är lustigt, en unge virvlade förbi på ett fordon som såg ut att vara taget ur en Spiderman-film. De rör sig i flock och cyklar i cirklar framför bilar, bakom sopbilar och över fotgängare. Jag blir irriterad. Jag blir mest irriterad över att jag är en potentiell överkörare, inte för att de är potentiella offer.

Det är nämligen så att de är helt medvetna om vad de gör. Eftersom jag körde väldigt sakta med stirrande maffiablick a'la Marlon Brando hann jag få lite ögonkontakt med förövarna. Motblickarna var inte imponerade. De var arroganta och retliga. De vet visst att de gör fel.

Jävla ungar tänkte jag och vände bilen och körde tillbaka till skolan. Jag stannade till och vevade ner rutan bredvid sopgubben, som råkade ut för samma jävelskaper som jag gjort, och frågade honom om vad han tyckte om att han höll på att köra över dom och berättade samtidigt att nu ska jag banne mig in till rektorn och slå näven i bordet. Han tjoade förtjust och frågade om jag ville att han skulle följa med. Jag sa att det här fixar jag själv.

Parkerar bilen.

Fram till närmaste unge för att fråga var rektorn finns.

In på expeditionen, lagom anfådd, för att fråga om den som är ansvarig.

Fick tag på studierektorn som blev förfärad.

Förklarade situationen, att jag inte skyller på skolan, men att de måste göra något innan en olycka sker.

Hon jakade, höll med, krävde aktion.

Tack för mig och ut till bilen, rivstart iväg.

Adrenalinpumpen slutkörd.

Slutsats

Tecken på min stundande transit in i "äldre"världen är:

Jag har slutat se barnen som individer. Nu är de bara otyg i flock.

Jag använde i min berättelse ord som: skitungar, ungdomar, fotgängare, offer, förövarna och jävla ungar.

Jag agerade. På riktigt. Inget "jag skriver en insändare om det här i JP" eller "jag hoppas de dör". Jag gjorde min röst hörd helt enkelt. Och gav samtidigt rösten ett ansikte. Moget!

Så vad tror ni? Fyller jag 30 eller 60 nästa år?

Och vinnaren är:

...Anonym!?

Så, priset går till Jenni som ändå gav en väldigt levande beskrivning av de brända mandlarna och som även gissade rätt på mintkyssarna. Notera att det här lätt kunde bli en kuggfråga då det finns två sorters brända mandlar som man lätt kan blanda ihop. Alla svaren hittar du här .

Anonym, ge dig till känna så får du ett tröstpris. Maila mig din adress till: louisepson@yahoo.se

Jag spyr...

...och jag får göra det på vår lilla sunk-toalett eftersom det inte finns någon annanstans att göra det, förutom på heltäckningsmattan förstås. Bubban har nu efter 5 dagars diverse kaskader lyckats smitta mig. Tyck synd om mig! Fortsätt gissa på godiset! Ni kan ha nämnt de rätta svaren, men det är den rätta kombinationen jag är ute efter!

En uppmaning!

Jag vill bara uppmana er alla att vara snälla mot varandra och de ni älskar. Säg inte det imorgon som du kan berätta redan nu. Ta vara på dagen och hetsa inte upp dig för småsaker. Älska mer. Hata mindre.

Anledning till denna plötsliga poesiingivelse är att jag höll på att krocka i kväll. Jag körde med vår pråm (säkrast på marknaden), alltså SAAB 95, på motorvägen och körde i vanlig ordning av E4:an där jag brukar. Eftersom jag har vissa saker starkt i minnet från körskolan så är jag väldigt nogrann med att inte sakta ner förrän jag kommit på avfarten. (titta i sidospegeln innan jag svänger i tätort, man får lätt synvillor med mycket snö omkring och att fortkörning är dyrt är andra bubblare). Så, där kommer jag i 120 blås (ja det är egentligen bara 110 men jag tänkte att det nog inte står några poliser där och kollar) och kör av motorvägen och ser att bilen framför mig tvärnitar. Jag fattade inte först utan bromsade bara lite lätt men sen var det bromsen i botten som gällde. Allt jag handlat på Coop hamnade på golvet i baksätet. Varför detta undrar ni nog nu. Jo, jag mötte en bil på avfarten som körde ganska sakta men ändå åt helt fel håll. Jag försökte blinka med helljuset upprepade gånger men personerna i bilen fattade ingenting. Ut på vägen for de och ingen vet hur det gick. Men jag ringde 112 (hög puls, hög puls) och fick styra upp det hela. Sen kom trafikmeddelandet och jag kände mig nöjd. Darrig, men nöjd. Så gott folk, fånga dagen och kör inte trötta eller rattfulla. det blir aldrig riktigt bra!

Kram

Ps. Glöm inte att fortsätta gissa vilka två sorter som gömmer sig i påsarna, den som gissar rätt vinner finfint pris!

Världens bästa syrra har jag. Tra lalalala!

Min syster har alltid popat upp mig och min klädstil. När jag var yngre hängde jag alltid i den klädbutik som hon började sin karriär i. Jag fick hjälp av alla i butiken att välja nya, fina kläder som passade mig och mitt humör. Jag var ganska frän emellanåt även fast jag vågade mig på egna kreationer och mixar av stilar. Några exempel är:

- Våfflat hår med en tofs utsickande från tinningen med ett vinterpannband som funkade året om som en underbar accessoar. Jag valde mellan det kornblå och det ljust turkosa.

- Mina vita pyjamasbyxor med neonfärgade prickar istoppade i mammas bruna vinterstövlar var skönt att hålla balansen i på det rullande gruset när våren var på intåg

- Roxette inspirerade och fascinerade mig. The Look var favvo-låten. Jag brukade stå mellan rummets fyra väggar, klädda med strukturtapeter, och sjunga tittandes in i spegelväggen byggd av 16 små speglar. Dresscode? Jo, Syrrans bikini, pappas skinnjacka och halva tuben av brorsans hårgelé för att få mitt axellånga, bruna hår att se ut som Marie Fredrikssons stubbade, blonderade. Vilken utmaning!

I vilket fall som helst så blir man vuxen och får sällan eller aldrig paket om man inte fyller år. Detta betyder att min syster allt för sällan ger mig kläder MEN hon shoppar åt Bubban och det är inga dåliga grejer. Nu senast fick hon bedårande kläder från danska Pomp de Lux. En ljusgul/vit vid, kort klänning, en matchande mjuk tröja samt ett par puderrosa strumpbyxor med vita prickar. Jag och Bubban är överlyckliga! Tack Syrrellyrran!Alla fina etiketter och tags gör en riktigt sugen på att handla mer.
Lyxigt förpackat i en vit påse med guldprickar. För att komma till deras webshop klicka här.

Ett litet förtydligande...

Alltså, premiär för en liten tävling här på bloggen. Vem kan gissa vad som döljer sig i de här godispåsarna, vilket är mitt favoritgodis? Jag efterlyser TVÅ sorter, en i vardera påse. Och så, ledtrådar:

Marknad och Godis. Kom igen! Du kan vinna en liten pryl som är go´att ha!

Veckan i bilder...Och idag, tävling!

Hemsk rubrik men av någon oförklarlig anledning har jag inte hunnit med att sätta på datorn mer än två gånger den här veckan. Jag bjussar på lite bilder så får ni själva räkna ut vad jag sysslat med... Bubban hälsar på 97-åriga gammelmormor på hemmet i Skillingaryd och passar på att bjuda alla pantertanter på en riktig show i form av "hoppa,klättra,dansa,skratta"- showen.
Jag har flytt fältet (hehe) för att slippa renoveringsbestyren hemma och sökt mig ut på landet. Där våren finns. På riktigt.
200 Meter. Det är avståndet jag behövde röra fläsket för att få se och höra marschorkestern och kören sjunga in våren. Hurra för den traditionen!
Idag var det Skillingaryds marknad. Så, jag styrde för andra gången den här veckan kosan mot det lilla samhället för att fynda lite. Här en underbart söt pajform i pastellig blå färg för vårens- och sommarens bärpajer.
Det finns två saker jag letar efter på marknader och båda sakerna finns i de här påsarna. Den som gissar rätt först vinner en fin och väldoftande liten grej. Kom igen!
Bubban fick inte hänga med på marknad på grund av spy. Stackaren! Men, hon fick spräckliga Foppatofflor av mormor samt en gasballong i form av en nyckelpiga av morsan a.k.a mig själv. Pussen!
Efter en MER (ja, med socker och allt!?) och några kex (ja, med socker och vetemjöl de också!?) och en Alvedon Sup (funkar bäst!) så var ju Nyckelpigan jätterolig att springa runt med!
Jag bakar inte i något annat än Rostis Margerethe-skålar. I dag utökade jag min samling med en 3 L gräddvit skål. Lyx!