Varför jag har gråtit enormt mycket de senaste 5 dagarna...

- Anne Lundbergs återbesök i Himlen kan vänta (varför, varför, varför nöjer man sig aldrig med det man har??). Grät under hela programmet + lite efteråt. Ont i huvudet idag.

- Marian Keyes bok (En förtjusande man) gör att jag skrattar så jag gråter

- Återigen tårar av glädje då vågen visade -5 kilo på en månad. Gött!

- En brittisk thriller som visades på fredagkvällen var inte det minsta sorglig, men jag var sjuk, då dög den att gråtas till

- Vårt hus är så kallt därför gråter jag när jag sätter ner fötterna i mina tofflor, de har samlat på sig iskristaller byggda av kondensen från mina svettiga fötter dagen innan. +25 på kvällen +12 på morgonen. Vårt värmesystem har allvarliga problem.

- Bubban drog av sina strumpor då hon satt i mitt knä. Helt plötsligt hade en av hennes sylvassa missiler (naglar, ja mitt fel, jag vet) gjort en repa i hornhinnan. Fanns inget jag kunde göra, tårarna rann nerför mina kinder.

- Extreme Home Makeover (Ty, varför måste du skrika så?) men grät det gjorde jag!

- Syrran var tvungen att visa avsnittet då Oprah visade de bästa överraskningarna genom åren. Systrar som räddats från Rwanda, inte sett sina föräldrar på 12 år, vet inte om de lever eller är döda, de dyker upp i studion. Sjätte gången jag ser det men tårarna ramlar, rullar och ruskas ur mina ögonhålor som skott från en kulspruta.

-Samma program. Jättefan får träffa sin stora idol Bon Jovi (skratt- och glädjetårar) klicka här (på grund av tekniska problem jag kan inte erbjuda mer länkar, men jag lovar, Oprah kan underhålla hon)

- När Patrik Sjöberg muckar med sina medtävlande i Mästarnas mästare blir jag arg, så arg att tårarna visar sig i ögonvrån (kanske beror på att jag tryckte kudden så hårt mot mitt ansikte och
stoppade fingrarna långt in i hörselgångarna när det var dags för nattduell...)
Men det är ju faktiskt bra att gråta ibland. Känns skönt faktiskt!