2000-talet var inte decenniet då jorden gick under i alla fall

Nu sitter jag här och mumsar. Skafferirensning heter det och innebär med det traditionella nyårslöftet att man ska sluta äta massa skit. Så, det är skiten jag käkar upp. Härligt med en nystart, härligt med examen, härligt med sommar och sol. Ja, jag ser positivt på år 2010. Då kan man lämna alla trubbel och ledsamheter bakom sig och coola till sig och bli smartare eftersom man antagligen lärt sig av sina misstag.

00-talets största misstag enligt mig:
-att bli kär i en pakistanier som inte var kär tillbaka och som sedan hånglade med min kompis så att vi blev osams
-att jobba i två säsonger för HV 71 eftersom de betalade ut en jävla skitlön och inte uppskattade det arbete man la ner utan istället smörade för spelarna som om de var några himla gudavarelser
-att jag inte kunde hålla mig längre utan var tvungen att gå på toan när jag hade träffat Stephen 27 år. Rocksångare och kanske mitt livs kärlek, i Dublin och därmed tappade bort honom bland allt folk inne på favvo-stället Whelans
-Att inte fråga rätt ut om jag hade något att hämta hos Viktor utan istället irra iväg ända till Skottland för att själv upptäcka att han inte var intresserad och hade en flickvän i form av en halvindianska som kastade hatiska blickar på mig en hel kväll. Därmed förstod jag att jag var en persona non grata utan att Viktor själv berättade detta för mig. Tack för den!
-Att berätta för en Maria att hon är dum mot många människor och att hon sårar folk tillsammans med en ännu dummare Johan. Var det verkligen värt all skit egentligen?

00-talets bästa saker:
-studenten
-flytten till Irland
-Alla hjärtans dag 2002 då advokaten Michael skickade massa blommor till jobbet på Swedish Food Co.
-Bubban
-Byggare Bob
-Jag blev årets nolla på insparken
-Jag blev revystjärna
-Jag gjorde praktik i USA
-Bob friade i Key West
-Att jag vågade sätt ner foten så att nyårsrevyn blev trevlig igen, det kanske iallafall var värt all skit?
-Att jag såg när Sara hånglade med Pakistan-Hasse för annars hade jag väl suttit där i en liten hydda och kokat getmjölk nu
-Att Stephen försvann för annars hade jag väl suttit i Donegal, norra Irland och spunnit koftor vid det här laget medan hans nerlagda rockband gjorde honom deprimerad
-Att jag faktiskt vågade vara kär i Viktor var ju en seger i sig!
-Hade jag inte jobbat för HV 71 hade jag aldrig fått se alla Hv-spelare nakna i duschen efter guldet 2004 och jag hade ej heller träffat Jani =)
Så, inget ont som inte har något gott med sig alltså! Lär av misstagen och se saker positivt, det vinner vi alla på!