Officially; The End of youth...

Så går man och lägger sig strax efter nio en lördag. Det är inte vilken höst som helst, utan ålderns höst tydligen.

I vilket fall som helst kan jag skylla på att det varit en slitsam dag. Eftersom Bob slipat golv hela dagen var det bättre att jag och Bubban stack i väg hemifrån, helst länge, som Bob sa. Så här såg golvet ut när jag lämnade huset i morse. Fint med ljusa golv!

Said and done. Vi åkte till en av de två ljuspunkterna i samhället Skillingaryds almanacka. Höstmarknaden. De har en loppislada och där hittade jag en fin liten korgstol till lill-fisen. Den ska få bo ute ett tag så att den blir härligt gråaktig och sliten. Sen hittade jag en kopia av "Nattvarden" av Leonardo Da Vinci på hård papp som även den åkte ner i min medhavda loppisfyndsväska (proffs).

Bubban med klubba, korgstol och symbolisk tavla på vagnen.

Jag hade även med mig tre fjärdedelar av familjen Sandén/Dyyk och även där fick man med sig fynd hem i form av en liten pall med fårskinn på. Marknadsgodis och småplock hör marknad till och det kunde vi ju inte förbise.

Ja, han har ju rätt! Foppatofflan är verkligen ful!

Mr. Little Sandén ser till att Bubban håller sig i skinnet.

Så vi åkte hem, glada i hågen (Bubban är inne i en riktig trotsperiod just nu och hon är riktigt irriterande men när vi åkte hem så sov hon, därav min hågade glädje) med massa extra energi i kroppen efter att ha käkat brända mandlar och pepparmintskyssar så det stod härliga till! När vi kom hem efter en utflykt på sju timmar hade vi med oss pizza hem till en trött och dammig Bob som slipat våra fernissade trägolv i lika många timmar. Nu tror jag ändå att ni förstår att jag vill sova, djupt och länge! Det tycker jag ni också ska göra! God natt!

Åå så ett helgrecept!

En fantastisk kycklingpaj!

Den här godingen räcker till 4 personer.

Du behöver:

Till pajdegen:

100 gram Smör

2.5 dl Vetemjöl

2 msk Vatten

Till fyllningen:

1 grillad Kyckling

1 Purjolök

Färska Champinjoner i valfri mängd (jag kör alltid utan då Bob är svampvägrare)

2 röda eller gula Paprikor
4 dl Creme Fraiche

1-3 msk Sambal Oelek (beror på hur starkt man vill ha, jag tycker det är jättegott med mycket!!??)

1-2 msk Kycklingbuljong

2 dl riven Ost

Sätt på ugnen på 225 grader. Gör pajdegen på traditionellt vis. Kallt smör i kuber, mjöl och vatten gojjsas i hop till en fin och fast deg. Tryck ut den i en pajform. (I alla recept för pajdeg står det att den ska kylas en stund och sen kavlas ut men jag har aldrig lyckats, jag trycker bara ut den). Hur du än väljer att göra så ska den förgräddas i 10 minuter. Under tiden fräser du grönsakerna i lite olja i en stekpanna (ca. 4 minuter). Sen rör du i Creme Fraiche, Sambal Oelek och Kycklingfond. Lägg till sist i den grillade Kycklingen som du plockat i sär i små bitar och låt puttra en stund. Fyll sedan det förgräddade skalet med den goda röran och toppa med riven ost. Grädda i mitten av ugnen i ca. 15 minuter. Glöm inte att servera denna mumsiga paj med baguette och en blandsallad av den lyxigare sorten med stänk av olivolja och balsamvinäger! Ej heller att förtära den tillsammans med ett gott rödvin eller vilken alkoholhaltiga dryck som du tycker bäst om! Bon Apetit!

Börjar jag bli gammal??

Bob och Bubban sover på soffan och jag tar mig tid att sitta och surfa runt lite på nätet (fortfarande utan Facebook).

Inne på Aftonbladet.se ser jag att det står något om Kissie. Bloggerskan. Jag har ju bara varit inne några gånger på hennes blogg men av bristande intresse inte låtit det bli någon vana. Men i dag så gick jag in och kollade lite.

Här kommer åldern in i bilden...Är jag så gammal (29) att jag inte förstår varför hon har så många läsare? Är jag så gammal så jag inte förstår varför hennes liv betraktas som flärdfyllt, exklusivt och lyckligt? Är det bara för att jag nästa år fyller 30 tycker att hon ser anskrämlig ut? Smal som en sticka med världens största bröst, en näsa som påminner om någon japansk låtsasfigurs och brun som en pepparkaka samt läppar som är stora nog att täcka hålet i Titanics skrov.

Är det människor som henne som är ungdomars (ja, jag står i kö till ålderdomshemmet) idol? Är det hennes värderingar som gäller för barn i högstadiet och gymnasiet? Jag känner att jag blir lite matt av att tänka på detta. Jag skulle bara vilja ta med henne hem hit, sätta henne i soffan med en tallrik hembakade bullar och en chailatte (ja, det är hennes favoritdryck) och krama om henne. Kan man vara lycklig när man är så bitter redan som 19- åring?

Och i ärlighetens namn...är inte plastikkirurgins framgångar lite väl skrämmande? Ska vi inte åldras med värdighet? Visa hur vackra vi kan vara med hängbröst, orakade ben, stora näsborrar och åderbråck? Så, säg mig. Börjar jag bli gammal eller är det världen det är fel på??

Här ser ni hur hon ser ut!

Snart slipning!

Bob är stark. Här med en antik plastmatta i tonerna vitt, beige och rosa fastlimmat på en tjock spånskiva. Men som sagt, tack och lov inga spikar eller lim direkt på trägolvet!

Helt och fint golv i tre rum. Jag börjar gilla det här huset!
Här verkar det som att de har provmålat en liten bit vitt. Väldigt fint! Jag längtar till att mycket i det här huset är vitt. Vitt och fräscht! I helgen ska det slipas, sen ska vi riva ner strukturtapeter. Kul, eller hur?

Ha en bra dag!

Det här är jag:

Jag var inne på min kompis Julias blogg i går och spanade och hittade ett gammalt inlägg som hon kopierat från en kompis. En riktigt rolig liten beskrivning av sig själv skulle man ju kunna få till här och den kan ju vara till nytta både för mig själv, ni som känner mig och ni som bara stött på mig här ute i den oändliga webbrymden.

Alkohol: Rött vin i alla former. Tequila, helst med limesaft och triple sec.
Allergi: Insektsbett ger mig feber

Armhävningar: Gör ont i mina handleder. Men det fanns en tid då jag tvingade min vänner (Julia och Helena) att ligga under mig när jag skulle öva på att få till hävningarna på rätt sätt. Jag lyckades göra rätt många och samtidigt få oändlig magmuskelvärk.

Blyg: Ja, bland snygga och intelligenta människor.
Beroende av: Rött vin samt nikotin
Betyg: Blev bättre på gymnasiet men ännu bättre på Komvux. Full pott!

Blir glad av att: De tre s:en. Shoppa, Skratta, Sjunga.
Bor: Utanför Taberg, Småland

Dagbok: Senast jag skrev i den var 2007, men någon gång ska jag fylla i hålen...

Djur: Har inte tid. Men gillar både hund och katt. Och bondgårdsdjur. Skulle gärna ha en Highland Cattle- ko i trädgården.
Drömmar: Jag vill resa mycket och ha ett fint hus till slut. Pengar vore inte fel men hälsan är viktigast!

Dåliga sidor: Vid lågt blodsocker, arg som ett bi. Har inte tid till allt jag vill därför lovar jag i bland saker jag inte kan hålla.
Ekonomi: Jag hoppas den blir bättre någon gång.

Familj: Bob, Bubban och så alla andra
Favoritdryck: Rött vin och vatten

Flyttat: Från mamma och pappa till Westport, Irland. Sen till Dublin. Sen till Öster på Jönköping. Sen till mamma och pappa. Sen till Torpa i Jönköping. Sen till Söder i Jönköping. Sen till det Blå Huset.
Fobi: Flygrädd och Båträdd (Bobs fel, hade inga problem med det innan jag träffade Nostradamus den andre)
Född: Augusti 1981
Gillar: Altruism, osjälviskhet, fynda, mina goa vänner, resa, äta, baka, piffa, hjälpa andra.
Graviditet: En lång med illamående, halsbränna, bristningar, rödvinssug, karpaltunnelsyndrom och igångsättning på BF+15.
Gråter: Ofta. Mest för att jag blivit känslig efter att ha blivit mamma men mycket för alla orättvisor här i världen. Men också när jag ser människor bli glada efter att ha fått hjälp med något, typ Extreme Makeover Home Edition.
Gör dagligen: Tänker att jag borde träna mer och äta bättre.

Hatar: Inskränkta och egoistiska människor. Folk som använder "sosse" som skällsord, de borde få ett nyp i örat.

Hypokondriker: Nej

Imponeras av: Osjälviska och givmilda människor. Människor som vågar gå emot strömmen.
Intressen: Försöka renovera, baka, dansa (även om jag lagt steppskorna på hyllan), resa.
Jobb: Kock på en förskola. Är utbildad högstadie/gymnasielärare i historia, geografi och engelska.
Kaffe: Gärna jättestarkt utan mjölk innan lunch. Irish Coffee, efter middagen!
Kamera: Canon Ixus
Kläder: Jeans, tights, linne, tunikor och massa skor!!
Kompisar: Alldeles för många som jag försummar

Länder jag besökt: Barbados, USA (Pennsylvania, Louisiana, Arkansas, Alabama, Mississippi, Tennesse, Florida, New Jersey, New York), Irland, England, Albanskt vatten, Polen + många andra länder i Europa.

Längd: 169.5 cm
Mobil: en skitdålig Samsung touch.

Motto: Den gyllene regeln och Varför göra i dag det jag kan göra i morgon.
Musik: Vågar jag skriva det? Take That, Queen, New Orleans- jazz och allt med mycket trumsolon. ( I nästa liv ska jag bli trummis). Men i det stora hela så gillar jag all musik som berör mig.

Musikalisk: Jo, kanske.
Märkeskläder: Älskar mina G-star jeans och mina Converseskor. Och Timberlandkängor. Och Fornarina jacka. Men också min loppisfyndade, prutade skinnpaj från Rom och Gina Tricot-kläder.
Naglar: korta och målade i neutral färg. I bland festar jag till det med mörkrött nagellack.
Politik: Jag tror på ett samhälle där alla får plats och där man inte behöver betala för skola och sjukvård.
Rakning: Bara när man riskerar granskning.

Rädslor: Döden, livet, ren ondska och att vårt samhälle kommer att bygga på att man har en bra försäkring.

Saknar: Att vara ung och ha hela livet framför sig. Nu är allt så förutsägbart.
Samlar: På minnen. Kvitton, klädlappar, hångel (samlade i alla fall), möbler, kilon, tre- och fyrklöver i alla material.
Sjukdomar: Har just nu väldigt ont i i knät. Beror säkerligen på att jag gjorde en dubbel sartomortal när vi försökte knäcka golvskivor i helgen.
Ska göras: Renovera färdigt huset, spara pengar och gifta mig (någon gång)

Smeknamn: Lollo, Lojsan

Sol: Mmm, gärna grekisk, amerikansk eller karibisk.

Sover: För lite men väldigt djupt
Talang: Gör en bejublad Pontare- show efter lite vin. Mycket uppskattad. Rövdansen.

Telefonbok: I min mobil. Har tänkt i tio år att jag måste skriva ner dem på papper innan telefonen kraschar eller försvinner. Kan numret till pizzerian i huvudet.

Tränar fysiskt: Gärna Spinning. Cyklar till jobbet. Gillar att dansa stepp och Flamenco.

Tränar psykiskt: Jag för hela tiden samtal med mig själv i huvudet om nu det räknas som träning. Möjligtvis schizofreni. Eller Asbergers för att jag har så mycket datum och händelser lagrat i närminnet.
Utbildning: Livet

Vikt: Jag är hellre tjock om magen än tjock i huvudet.
Äcklas av: Pedofiler, djurplågare och tanken på att man köper champagne för tusentals kronor för att sedan spruta ut det över människor. Att folk äter gåslever även fast de vet hur den blir så flötig och enligt vissa delikat. Små mönster, typ prickar.
Äter: Spagetti och köttfärssås, kebabpizza, oxfilé, guacamole, potatis, gurka, rödlök, fetaost, bröd.

Så där ja! Nu vet ni hur lustig jag är!

Ny vecka, nya tag...

Klockan 06.15 gick alarmet på min nya, fina klockradio och jag vaknade upp till introt av "Shame", Gary Barlow och Robbie Williams nya singel. Kan det bli bättre än så? Nu har saker och ting ordnat upp sig lite och livet känns genast mycket bättre. Dialog funkar, men kanske inte lika bra när man är upprörd, därför blev det bättre att vänta lite. Känns mycket bra!

Jag har tagit en dusch i nya badrummet, jag kunde inte vänta längre. Och vad fantastiskt det är att ha golvvärme, handukstork och hela väggar och golv omkring sig när man står där och tittar. Vardagen blir lite bättre av att få en sådan start i kontrast mot att stå ihopkurad i en liten källarskrubb, som är ombyggd till dusch, med smygande spindlar i attackställning och kall husgrund som strålar upp genom fötterna ända upp i hjärnan. Man får försöka njuta av vardagens lilla, hela tiden, glöm inte det!

Annars, vad gäller huset så har vi ju hittat helt trägolv i tre rum och nu väntar slipning av dessa. Sen har tankarna börjat snurra angående fasaden, som i nuläget är blå plåt. Det vill vi inte ha! Jag har hela tiden varit inne på träpanel men nu släpptes en bomb förra veckan av nära och kära som säger att puts is the shit. Jag blir helt förvirrad. Jag kan liksom inte släppa tanken på mitt lilla trähus, hur kommer det se ut i sten, grov sten dessutom. Ja, det tåls att tänka på. Nu ska jag till jobbet, på cykel. Tjohej! Kram

Rapport från dansgolvet.

En spännande kväll tog sin början på Väster i Jönköping. Louise sågs senast lämna sitt extraknäck för att gå vidare mot en nära väns galej. Festen ägde rum i centrala Jönköping på fredagkvällen. Inga bråk rapporterades även om rapporter om fylla förekom. Glada nyheter blandat med lite tråkiga besked diskuterades vilt. Även jämförelser om barns sovtider och männens agerande i barnuppfostran var ämnen som kom upp till ytan. Efter att en av festens ljuspunkter halsat vodka och snällt eskorterats hem av tillhörande man lämnade också ett stort gäng festen för att gå på spelning på APT, en nattklubb belägen på Tändsticksområdet. När så Louise och resten av festfolket bestämt sig för att röra på påkarna bestämdes det att Harrys var kvällens mål. Väl inne på Harrys såg skaran av olika människor omkring sig och konstaterade fort att stället var halvfullt, trots lönehelg. Dock kunde man om man kisade ordentligt med ögonen upptäcka diverse kända ansikten i den ringa folkskaran. Där fanns en ensam mamma från Tenhult (hon såg faktiskt ensam ut så när som på sina tjejkompisar och några halvfulla ynglingar som med trinda ögon spanade in hennes barm), en relativt smal halvgubbe med glasögon känd från Biggest Loser- kopian Tjockholmen samt en liten silverräv med namnet Mattias som har kopplingar till den kända ligan med namn som härstammar från en karibisk ö. Man uppfattade att det som spelades var traditionella musikstycken som i folkmun kallas för schlager, en genre som går väl hem hos de flesta men hos desto fler om alkoholintaget varit något mer omåttligt. Stegräknaren som undertecknad bär omkring på med anledning av en tävling tickade raskt uppåt och var på bara någon timme uppe i flera tusen steg, mest hoppsa- och slidesteg, även några Pontarehopp fick genomslag. Efter att musiken tystnad drogs ytterjackorna på efter att ha köat i ingen tid alls till garderoben. Skallgången gav resultat. Pizzeria Amigos var öppen och där kunde en kebab i bröd inhandlas för att sedan glufsas upp i ett litet kök på södra Brunnsgatan. Kort därefter somnade det glada gänget i ångorna efter kvällens galej. Med ett smil på munnen vaknade Louise och insåg att nu var de glada tiderna förbi, golv skall sökas och förhoppningsvis finnas och det var dags att bege sig hemåt, det blå huset har behov och dessa kan ej förbises.