Jag älskar hemlisar (men får kramp av att inget säga)

Jag. Vet. Något. Som. Inte. Du. Vet.

Oj!

Tänk vad otäckt om man hela tiden går runt och tror att man är på ett visst sätt och sedan får reda på att man av andra uppfattas på ett helt annat. Jag tycker det är lite jobbigt. Gud vad pinsamt!

Höst=Doftljus

Som en ivrig förespråkare för Yankee Candles ska jag nu svika dem några kvällar för att elda med ett underbart ljus från Durance. Det luktar äppel och kanel och för tankarna till de nu mogna äppelträden, amerikansk äppelpaj med vaniljglass och, vet inte om jag vågar säga det i september men, jul.

Doftljus, filt och stor nygammal soffa i modell Ekeskog från Ikea är receptet på den bästa höst-mys-kvällen!

Mys ordentligt nu!

Pynt!

Jag ska säga er att det är fantastiskt skönt att inte ha Facebook. Jag antar att avsaknad av mina fyndiga (eller i alla fall försök till fyndiga) kommentarer inte märks och jag är uppriktigt glad över att slippa läsa hur någon mår dåligt, viker tvätt, har sprungit två varv runt Munksjön eller saknar pojkvän. Det där är bara dålig energi, inget jag och mitt bräckliga sinne behöver för att må bättre. I stället har jag varit kreativ och varit på pysselkväll i Bondstorp !?! Det är förvisso långt ut i i den småländska skogen men trevliga människor och trevligt pynt gjorde mig gott. (Visst retar det mig att det nu finns en hel värld som jag inte har någon inblick i men vad gör man?)

Så nu har jag finfina växter ute på trappan och kan le åt min nyfunna hobby; att göra roliga saker i stället för att låta tiden rinna i väg framför en dataskärm. Najs!

Det fanns massa grejer att pynta med, olika nålar, band, bollar, hjärtan och ljus. Även jag som är så där tråkigt vit blev jag lite exalterad och tänkte färgchocka. Men sen nynnade mottot "less is more for me" i bakhuvudet och det fick bli så här. Grönt, vitt, grått, zink och diamant. Härliga färger för en lagom svensk. Sov gott! Pynta mer (or less)!

Det ser lovande ut!

Efter att Bob har slitit hela kvällen har vi fått fram ännu mer plankgolv och det ser fortfarande intakt ut!! Synd bara att det är fernissat som betyder att man måste slipa som en galning för att få det trärent. Goda nyheten är att skivorna som plastmattan limmats på varken är limmade eller spikade. 2000 spikar mindre att dra upp och händer utan köttsår. Bra!

Nya tag...

Här, i vårt gamla sovrum, stod backar, kassar, lådor och en garderob full med skit. Det stod där ända till i onsdags förra veckan. Då har skiten stått där i ett år, ursprungligen nerpackat i kartonger för

"vi ska ju ändå renovera de här rummen inom en månad så det är ingen idé vi packar upp".

Nä, just det! Det blir inte alltid som man tänkt sig. I stället har grejerna stått där och spridit sin dammiga och dåliga energi och förargat mig varende gång jag råkat snubbla över kartonger eller trampat sönder ett par solglasögon eller trampat i en hög med döda flugor. Det kanske inte är så konstigt att jag varit stingslig de senaste veckorna!
Så, när vi fått bort grejerna, (de är naturligtvis i ett annat rum, jag måste kolla igenom ALLT innan det slängs, så jag inte gör något jag ångrar), så kände jag att jag gillar huset igen. Vi är som ett riktigt Hollywood-par, jag och huset. On and off. Ibland gilla, ibland ogilla! Nu ska här skäras plastmattor så att vi får se om det är några fina plankor under. Och när vi väl fått fram det eventuella plankgolvet ska det slipas, målas vitt (eller kalk-såpas) och sen ska en garderobsvägg upp. Jag känner mig taggad. Nu hugger vi i!
Och visst! Där fanns det några plankor. Hoppas, hoppas nu att golven är intakta. Annars anar jag att huvudet börjar koka igen, och jag avaktiverar huset. Precis lika drastiskt som jag agerade i går. Synd bara att problemen finns kvar med huset, precis som i verkligheten, även om man stänger ner ett tag. Men ni ,ändå, tack för alla uppmuntrande ord!

Tuffa beslut...

En förklaring kanske är på sin plats.

I dag har varit en sorgsen dag för mig och många svenskar. Ett främlingsfientligt parti har med svenska folkets hjälp kommit in i riksdagen. Att vår frustration över detta bagatelliseras är något jag inte kan tåla då jag i hela mitt liv körts runt på diverse kyrkogårdar, koncentrationsläger och muséer i södra Europa för att om och om igen påminnas om vad främlingsfientlighet och rasism kan leda till.

Att på Facebook kunna läsa att vi gnäller, är präktiga och prackar ner på de svenskar som röstat på SD och på partiet i sig gör att jag inte kan hantera denna konflikt som brinner i mig. Jag vill naturligtvis ha åsiktsfrihet, alla ska få tycka som dom vill. Men jag vill också kunna få tycka att andras åsikter känns fel för mig, utan att bli förlöjligad och hånad.

Att jag satt och grät framför datorn vid lunch, när fler och fler inlägg radades upp från olika personer fick mig att bestämma mig. Jag slutar med Facebook. När jag väl tryckt på delete-knappen kändes det bra. Men när jag började tänka på alla vänner så grät jag en skvätt till, det kändes som att göra slut. Nu sitter jag här igen, med svullna ögonlock och en eyeliner som spretar åt alla håll, och känner mig tillfreds med livet. Vill folk inte höra vad jag har att säga behöver man inte det, och vill man veta vad jag tycker så kan man gå in och läsa här.

Den här bloggen kommer inte på något vis vara så här allvarlig och politisk framöver och eftersom jag någon gång förra veckan lovade att sluta gnälla på saker så känns det helt okej att slippa Facebook, bara mina riktiga vänner inte glömmer bort mig helt nu när vi måste börja ses utanför den virtuella verkligheten. Så, här kommer arbetet med det blå huset att fortgå och jag kan redan nu känna glädjens dimma regna ner på mina axlar. Tack för att ni begrundar min sida av saken! Godnatt!