11.19.2009

Ruttna väggar och doftljus

Då så, nu har jag också blivit sjuk efter att ha tagit hand om min sjuka dotter i snart en vecka. Åh, jag har inte tid med detta! Jag som ska skriva uppsats och allt! Jag ligger efter med metod och bakgrund och det tar tid att skriva på akademisk engelska vill jag lova! Men, det verkar som att jag också kommer att falla ner i feberns och hostans dvala. Fast, någon svininfluensa är det inte turligt nog! När man vill ta igen sig och bara titta på Vänner-avsnitt efter Vänner-avsnitt är det inte idealiskt att ha en snickare på övervåningen som sågar ner väggar, krossar betongväggar och dylikt. Men, man får bara tänka att det är för en bra sak och att slutresultatet kommer att bli fantastiskt. Så, Classo, du är förlåten!

Här har vi den glada snickaren Classo som har ansvaret för att bygga vårt fina badrum som kommer att slå alla andra badrum i sitt utförande. Jag tänker mig pärlspont, stort badkar, fina duschväggar i glas och exklusiva blandare. Allt med en blandning av IKEA:s badrumsutbud som jag tycker är väl värt pengarna. Nu är det tyvärr så att Classo hittat ruttna brädor i väggen och detta måste utforskas ordentligt och kanske gå till förskringsbolaget som ett dolt fel. Men, hur vet man vilka regler som gäller om just Dolda Fel? Jag kan sätta min högra hand på att det inte kommer att klassas som det, även om det skulle ha varit helt omöjligt att se detta utan att bryta upp väggen i en eventuell besiktning vid köpet av huset. Det ska tilläggas att Anticimex gjorde en besiktning när den förre ägaren lade ut huset för försäljning. Ja, man får hoppas att det inte ställer till med för mycket problem.

Här har jag mina två sjuklingar, Bubban och Byggare Bob. Jag är inte heller frisk men någon måste ju sköta hushållet och utnyttja internet så jag gör det istället för att titta på tv.

En liten köksvåg utan skål som jag fundade för 20 spänn på Månsarps årliga loppis. Jag vaknade med adrenalinpåslag och denna vågen var faktiskt det första jag fyndade den dagen. Men, eftersom den kom utan vågskål och vikter fick jag komma på ett bra användningsområde för den och varför inte som piedestal? Så jag tog min fina "plättar i luften" växt och ställde den på hyllan. Nu tjänar den som varningssignal för den vassa kanten och som stämningshöjare i köket.

Snart är det jul och jag kan inte låta bli att pryda mitt hem med hyacinter. Dels för att de luktar så gott och dels för att just lökväxter är så fräscha på något sätt. Bredvid krukorna är ett gammalt uppläggningsfat i glas på en liten bricka som jag också fått överta från min mormor. Hennes lägenhet var rena rama guldgruvan för en samlare! (hon har flyttat till ett äldreboende, inte till det himmelska hemmet)


Yankee Candles är en annan favorit, dels för att det finns så många olika dofter och dels för att de luktar så mycket. Det är "money well spent" om man säger så. Särskilt när man som jag, köper dem i USA för halva priset. Byggare Bob är inte lika förtjust när jag står i affären och luktar och han trampar omkring utanför. Vi har gjort USA-resor förr! En rolig anekdot är när en Yankee Candle försäljerska i Orlando berättade för mig om sin mamma som var gift med en snickare som hade snickrat ihop en massa bokhyllor i deras hem. Det var fantastiskt att titta på alla böcker och sen slog hon till med den mest underbara kommentaren man kan få från en amerikan " you know Louise, if you read a lot of books, you get very, very smart". Underbart!

Här är min hylla i köket som jag utrustat med mina muffinsformar och härliga burkar. Men, målet är att jag bara ska ha saker framme som fyller en funktion vilket kan vara svårt att få till eftersom jag är prylgalen och ingen vidare bra organisatör.


Här är en bild på Bubban när hon fyllde ett år och då bjöd vi på cupcakes eftersom jag är "wannabee Leila", recepten kommer från kokboken "a piece of cake". Jag tycker det är så roligt med muffinsformar och jag hoppas att jag hittar många roliga i USA nu när vi ska dit.
Ikväll blir det inga muffins tyvärr men väl ett par alvedon så man sover gott. Tjolahopp!



















11.18.2009

Förändringarnas tid är här...



Okej, nu gör vi ett försök till att blogga. Jag har bytt namn på bloggen för jag känner att det här med ilska i rubriken får ner mitt mood och jag orkar helt enkelt inte fokusera på det tråkiga. Nu ska jag bli glad istället och skriva om det jag tycker om. Eventuellt kommer rapporter om mitt dåliga humör men det får bli som det blir.


Jag bor alltså i ett hus som just nu genomgår en förändring. Förändringen sker gradvis och ganska långsamt då det är jag som står för idéerna och Min sambo Byggare Bob är totalt värdelös på att renovera/bygga/borra/måla och hantverka. Jag lär mig och vill bli duktig men tålamodet tryter allt som oftast och jag gör saker halvdant men är oftast ganska nöjd ändå.


"Hyllan sitter snett" är en kommentar jag ofta får höra och det stämmer säkert, saken är den att sådana fadäser inte stör mig. Jag tycker inte att det perfekta är det som är vackrast. Det är helheten och känslan som gör det fint.


"Varför har du en bild på en varmkorv på väggen" frågade min vän Cissi mig en gång och hon kunde uppenbarligen inte se det vackra med den bilden. Varmkorven är tecknad av Andy Warhol (tyvärr ej ett original utan ett urklipp från en gammal Hemmets Journal) och texten på bilden beskriver hur han blir sugen på en varmkorv från Nathan's på Coney Island och hur han tar sig från Manhattan ut dit med tunnelbanan från Lexington Avenue för att sätta tänderna i en flötig hot dog. Bilden hittade jag inramad, i en ful furu-ram, på second hand men jag älskade den eftersom den på ett sätt beskriver min, Johannas och Byggare Bob's väg från Manhattan till just Nathan's på Coney Island sommaren 2007 då vi var där och röjde. Alltså, mitt vackra är subjektivt och passar inte alla men känslan kan ändå finnas där, det varma och härliga och det är ju den känslan jag vill förmedla i mitt hem.


Vi håller på med rätt mycket just nu men köket är tillsvidare färdigt. Om några år ska vi totalrenovera hela undervåningen men nu ligger fokus på ett badrum på övervåningen och när vi ändå är där och river så passar vi på att göra sovrummen på en gång.
I dag visar jag en bild på köket som har fått lite färg. Jag har rört mig fritt på vit/gråskalan i några år men nu känner jag för lite färg och eftersom det lackar mot jul så får det blir rött. Fräscht och fint.
Stjärnan köpte jag i en liten countrystore i Pennsylvania för två år sedan och jag älskar den men vill inte kategorisera mig som en "New England" typ. Jag har svårt för "perfekta" hem i en speciell stil, det blir FÖR perfekt. Jag tar lite här och lite där och hoppas att det blir bra. Mormors gamla lakan fick bli draperi som täcker den fula diskmaskinen, hennes gamla burkar pryder hyllorna, Åhlens hissgardiner hänger fint i fönstren och det gamla slagbordet (kanske kallas något annat) från Erikshjälpen står fint på den röda mattan från IKEA. Det slår furu från golv till tak med hästlängder! Nu vill jag stå i mitt kök och diska samt polera den rostfria diskbänken. Det är livskvalitét det!

9.15.2009

Anna Anka- en dum gås?

Efter en välbehövlig rekreation i ett fjärran land satte jag mig trött och dåsig framför den nya dokusåpan "Svenska Hollywoodfruar" och hoppades att det skulle vara sevärt. Förhoppningarna var väl inte direkt höga men det lät ändå som ett härligt program. Härligt vet jag inte, men det väckte iallafall känslor hos mig och karln hemma i tv-soffan. För er som inte tittat kan jag berätta att det handlar om (något mindre intelligenta) tjejer som gift sig med rika män (antagligen mindre intelligenta de också) och lever lyxliv i Hollywood.

Det jag konstaterat efter att ha tittat på detta program är att det finns flera olika varianter på lyxliv, vi har inte samma inställning till lyx. För mig är lyx att hitta billigt fly och hotell och åka iväg en helg för fest och shopping eller att sitta med familjen och äta en god hemlagad middag.

En sak som jag ofta tänkt men inte vågat säga rätt ut är att pengar, i de allra flesta fall, gör människor odrägliga. Den här såpan visar ganska tydligt att man tappar greppet om verkligheten när man har för mycket pengar. Man har ingen aning om vad som verkligen är värt att leva för.

Två av Hollywoodfruarna var ganska okej, blåsta, men verkade ändå ganska charmiga. Den tredje frugan, Anna Anka, var osmakligt otäck. Denna kvinna kom tvåa i Fröken Sverige 1994, jag antar att hon var snyggare då för nu var hon en extremt mager, glansig och storbettad blond vålnad. Hon sa så mycket hemska saker att jag tillslut bara ville stänga av tv:n.

Efter att ha läst sitt horoskop där det stod att någon var avundsjuk på hennes position gjorde hon bedömningen att det var barnflickan som var avundsjuk på hennes liv för att hon gjorde av med lika mycket pengar på smink per månad som den här barnflickan tjänade på ett år. Härligt att ha henne som chef! Nej, tack!

Hon såg ner på Paul Ankas (hennes man och en stor artist) fans och tyckte att det var löjligt att de stod och väntade på honom på hotellet och var väldigt besvärad eftersom de var tvungna att alltid gå in "den snuskiga bakvägen" för att undvika dessa. Hmmm...undrar om hon fattar varför hon kan leva ett lyxliv och vem som faktiskt gör det möjligt? Antagligen inte, för att i hennes hjärna fanns det lika mycket sås som de häller på kebaben här i Jönköping.

Löjligt av mig att bli uppretad av något så trivialt men ändå, kvinnan var ju fan inte klok i huvudet! Undrar varför människor blir sådana? Det gör mig rädd att det finns ett stort antal giriga och hemska människor i världen men tur är väl att hon bor i Hollywood och inte i Sverige längre.

Jag har en av Paul Ankas skivor som jag faktiskt har älskat. Han har gjort jazziga versioner av en massa moderna pop- och rocklåtar. Efter det här säljer jag den nog på tradera. Tål inte tanken på att lyssna på en dum man som är gift med en dum kvinna och att jag har givit ett bidrag till deras otäcka liv.

Nej, tacka vet jag 7000 kronor i månaden och livet i ett hus som är lite kallt och lite dragigt. Det är ju inte det fysiska materialet som gör livet värt att leva, det är vänner och familjen. Jag tror inte Anna har varken vänner eller familj kvar. Jag hade iallafall gjort slut om jag var släkt med henne.

Tack och hej Viva la vida medelklass!

6.19.2009

Midsommar...vilket skitväder!

Förväntningarna är skyhöga. Kommer det regna på midsommarafton? Dagen då romantiken spirar och sillen simmar ner i våra magar.
Naturligtvis regnar det på midsommar! Jag har då inte en enda midsommarafton i minne då man haft sin "Blå, blå, vindar och vatten" dag, i vilket fall inte i Sverige. Och ändå blir man alltid lika besviken när man vaknar upp och ser de tunga, mörka molnen som skrattar hånfullt åt en. Här på västkusten blåser det, och blåser och blåser. Det är kallt och luktar skit. Härligt va? Ja, faktiskt! För jag kan nu helt legitimt ägna mig åt att läsa min tjocka bok och bara myspysa i fåtöljen, äta vad jag vill och dricka vin hela dagen. Det är det som är så bra med midsommarafton. Hur än vädret ser ut så får man slappa om det är det man vill, och jag misstänker att det är vad vi alla behöver.
Om man ser till statistiken kring midsommarväder så var midsommar år 1935 som en sådan dag ska vara. Hela 35 grader varmt var det i Sveg, något liknande även år 1970. 1987 så var den högsta temperaturen uppmätt i Stockholm 11 grader och i Norrland nära nollan. Medelvärdet på midsommaraftons temperatur har de senaste hundra åren legat på 20 grader och enbart fem gånger har den siffran överstigits. Skurar är ett vanligt förekommande fenomen på midsommarafton. Säkrast är att befinna sig vid kusterna i landet förutom vid Skånes västkust där envisa moln vanligtvis drar in från Själland. Det är de kalla polarvindarna som är vanliga i juni som ser till att vi svenskar sällan får uppleva den där magiska dagen, men om miljöbovarna får som de vill så kommer det inte vara kallt länge till. Väntar vi en sådär 50 år så lär midsomrarna vara fantastiska och vintrarna obefintliga. Är det vad vi vill? Det verkar så om man ser till många människors ovilja att bry sig om vår jord och alla andra varelser vi delar med.
Jaja, idag är inte en dag att diskutera miljöpolitik eftersom alla blir så förbaskat uppretade av det. Jag ska njuta, oavsett vädret och bara äta en massa gott, hoppas ni gör detsamma!
(Källa, SMHI)

6.09.2009

Paris Hilton...

...och Playboy Kendra är bara två i raden som har såpor som handlar om dem själva. Nu till det verkliga problemet, vem i helvete kollar på den det? Jag råkade zappa förbi Paris nya serie "My new BFF" och det var den värsta skiten jag någonsin sett. Herregud! Och den där Kendra människan, alltså någon som frivilligt ligger med Heffner måste det ju vara synd om, alltså borde vi rädda henne från strålkastarna och se till att hon kan använda sina nu värdelösa egenskaper till något annat...Kan inte någon berätta för mig vem som följer dessa program? Det kan ju vara så att jag missat poängen med det hela...

6.08.2009

Barnens drömmar som är så enkla men ändå så svårtillgängliga...

En vecka har gått och varje dag har jag tänkt att jag måste skriva men inte haft någon inspiration. Men så, idag kom den! Mina tankar började i lördags kväll när jag efter en liten tupplur vaknade upp i Falkenberg och började titta på nationaldagsfirandet. Vet inte om det berodde på att jag var lite sömning men när jag lyssnade på Shirley Clamp och gängets Astrid Lindgren- medley fick jag en klump i halsen och började nästan gråta. Det var helt hemskt för jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Men efter en ytlig analys kom jag fram till vad det var, känslan i melodierna och texterna. Som barn läste man sagorna och tittade på filmerna och drömde om något. Anledningen till att jag blev ledsen var att jag började tänka på alla barn som far illa, som inte har det bra och som kanske tittar på Astrids historier och drömmer om något bättre, om ett riktigt liv. Det gör mig så ont att tänka på dessa barn, att de drömmer om något som egentligen skulle vara så självklart om inte vuxna styrde världen på fel sätt. Varför kan man inte låta barnen få leva ut sina drömmar och låta dem skapa en bättre framtid för alla?
Vår skoldirektör, Stephan Rapp kämpar för utsatta barn och mot orättvisorna i vårt samhälle och möter motstånd från dem som inte förstår och aldrig kan föreställa sig hur det är att leva i en familj utan pengar, där våld och hotelser kanske är en del av vardagen. Det kan inte tänka sig att det faktiskt är så att föräldrarna skiter i att ge barnen matsäck för att de inte bryr sig. Tänk på hur dessa barn måste känna sig varje gång de kommer tomhänta till skolutflykten. Nä, vi har alla ett ansvar att bry oss om de barn som är utsatta i samhället, jag tror att den instinkten blir tydligare när man själv fått barn, men vad vet jag? Jag blir förbannad när jag tänker på att det finns människor som inte unnar ALLA barn att leva ut sina Astrid Lindgren fantasier utan ser det som en rätt förbehållen enbart de som har föräldrar sköter sig.
Så, låt Mio min Mio segla in i ditt hjärta och börja drömma om snälla människor som segrar över onda så ska ni se att det kanske blir så en dag...

http://www.youtube.com/watch?v=ZXSu_IjzhV8
Mio min Mio

http://www.youtube.com/watch?v=2HtOFUF7SCQ
Bröderna Lejonhjärta

http://www.youtube.com/watch?v=E_r6MjX_wrI&feature=related
Ronja Rövardotter

http://www.youtube.com/watch?v=AJCVKOKLNYU&feature=related
Madicken

6.01.2009

Helt lugnt faktiskt!

Jag är helt lam, ärligt! Och trött så jag har inte fungerat normalt den här helgen. Allt har faktiskt varit riktigt bra helt ärligt, så jag har egentligen inget att vara förbannad på. Men om jag nu måste välja något så ska jag berätta vad det är. Telefonförsäljare. Jag blev påhoppad av en i lördags som prackade på mig den nyaste Samsungmobilen med touchscreen?! Eh, jag har knappt lärt mig min Sony Ericsson som jag haft i två och ett halvt år, hur fan ska jag då lära mig den här? Och han var så övertygande och han snackade och skrev ner och räknade så fort i sommarvärmen att jag inte hann tänka efter, så det blev ett ja! Ny telefon, nytt abonnemang, gammalt nummer Kul! Försäljaren som hette Mauritz var hur duktig som helst ända tills han frågade mig om han hade vitt slem i mungiporna för att han var så törstig?!? Haha! Nä, ljög jag och skämdes, för en sån fråga hör väl inte till en proffsig försäljare??
För övrigt innebär ju en sommarmarknad att folk förlorar vett och etikett och är jävligt jobbiga, hela tiden.
Nån glömde bort mors dag igår och det var man kanske lite småtjurig för men annars så leker livet för tillfället, men vänta bara tills imorgon, då vet jag att jag är mig själv igen, arg och ilsken, precis som det ska va!