Riva, riva...

...strukturtapeter. Hemska, hemska uppfinning! Det tar förbaskat lång tid och är väldigt tålamodsprövande. En liten bit lossnar här och en liten bit lossnar där. Men aldrig, aldrig att man kan ta tag i en våd och dra och på så vis få loss en stor yta på en gång. Suck och pust!

Men, det måste göras eftersom det inte verkar finnas en enda genväg till detta djävulens påfund. Så snälla, tänk efter och ge era efterkommande en chans när ni ens funderar på att sätta upp strukturtapeter!

Det enda som får mig på gott humör nu är en bricka med gott på. Så här ska det se ut en tapetrivarsöndag som i dag!

Smidig lunchmat...

Eftersom jag förstått att det finns själar därute som har svårt att hitta på lämplig lunchmat tänkte jag nu dela med mig av en av de godaste och smidigaste rätterna man kan fixa till på kort tid. Det är pasta med pesto och fetaost. Inte så svårt alls.

Börja med att inhandla pesto. (Lidl har en som är svårslagen (faktiskt!) Baresa heter märket. Köp sen fetaost (Arlas Apetina smakar inte så mycket får), oliver, körsbärstomater och vitlök samt spagetti. Koka spagettin, riv ner en vitlöksklyfta i durkslaget när du hällt av vattnet på spagettin, blanda i pesto, eventuellt chilipeppar, salt och svartpepar. Lägg upp i en djup tallrik och smula fetaost över. Lägg i några halvor körsbärstomater (soltorkade går oxå fint) och ät!. Gillar man inte fetaost kan man ta parmesan eller mozzarella. Smidigt som aldrig förr! Lycka till nu Jullan!

Farligt med VAB...

Varför är det farligt då undrar ni? Jo, men är det så att man är hemma för vård av barn och själv är lite krasslig så är varje ursäkt en god ursäkt för att få frossa. Så, lite snor i min näsa är lika med fritt fram att äta allt, sådan är min karaktär och det är den jag oftast är oense med.

Efter att ha kokat fläsklägg, ätit kålpudding och potatis samt druckit lite coca-cola satte sötsuget in (jag dricker för det mesta cola light, det är dumt) och jag började plöja skåpen. (Snälla, skriv nu och berätta om ni känner igen er i detta för det är trots allt tjejen i inlägget som skriver det här brevet och hon behöver hjälp!)

Jag hittade inget förutom ett recept på Leilas kladdiga kladdkaka. Mmm, smet är gott. Färdig kladdis med. Baka, baka liten kaka. Så här fin var den innan jag satte den i ugnen:

Tyvärr använde jag en alldeles för liten form (en bra idé att följa måtten m.a.o.) och kladdkakan blev sprängd i ugnen. Förutom mycket kladd överallt fick jag ha den inne i 30 minuter mer än vad receptet angav. När den väl svalnat till sig och stabiliserat sig såg den ut som mocka, komocka. Men, det var gott som bara den! Bubban gillade det också! Vi kanske skulle vara sjuka oftare!

En chokladpuss till alla friska och sjuka därute!

Status: Fot

Båda fötterna sitter kvar trots den omilda behandlingen med japanska kemikalier. De har fjällat och fjällat och sett alldeles för hemska ut. I kväll tog jag ett bad och skrubbade och filade lite och nu börjar de likna en 5- årings fötter i alla fall. Men, det är mer än en vecka kvar innan det är färdigfjällat så det slutgiltiga resultatet får ni då.

Annars har jag ett ganska fullspäckat liv. Därför dröjer det lite mellan inläggen. Ta hand om er!

Hej tidiga vinterland!

Snö i oktober...när den precis försvunnit från förra säsongen...Jaja, kör försiktigt i dag bara!

Babyfötter?

Då var det dags för första bloggtestet här i huset. Jag har köpt starka grejer på Ullared!? som jag för säkerhetsskull googlat och funnit att man säljer på hälsokostbutiken också. Det är en japansk produkt som heter "Babyfoot" och ska ge bebislena fotsulor.

Vi är antagligen många som mörkar att våra fötter ser ut så här utanför strumpans skyddande atmosfär. Jag tycker egentligen att det är smaklöst att lägga ut en bild på sin skrovliga lem men ni måste ju se före och efter resultat om det här testet ska ha någon verkan. Så, här är min högra fot, rätt raspig och hård. Nu sitter jag med små plasttossor på var fot och det luktar väldigt starkt, men känns bara blött. Två timmar ska de sitta på och nu har jag bara tjugo minuter kvar. Under tiden passade jag på att titta på min absoluta favorit på tv just nu, nämligen danska tv-serien Förbrydelsen, eller Brottet 2 som den kallas. SVT rules! (dessutom fick man i dagens avsnitt se en blond, dansk man spritt språngande välhängd!)

Så här ser kitet alltså ut och om en till två veckor kommer de döda hudcellerna att kunna peelas bort med skrubbvantar eller lliknande. Jag ser framför mig hur mina fötter transformeras till små askungefötter (tyvärr står det inget om att kuren krymper min 40:a till en 38:a men den som lever får se)

I med fötterna i tossorna och på med strumpor! Annars läcker det starka ämnet ut och fläckar golv, mattor och andra textilier!? Vi får se om jag har några fötter kvar i morgon.

Så här ser det ut i förpackningen. Hoppas nu att det finns en liten bebisfot innanför alla hårda och sprakande hudlager!!

Det är jobbigt med kalas...

I bland önskar jag att jag inte var en sådan gottegris och lite mer avspänd när det gäller partaj. Tänk om jag bara kunde nöja mig med att köpa en påse kanelgifflar, ett paket Ballerinakex och lite saft när det vankas kalas. Tänk om vi hade ordning i huset så att man slipper börja städa som en tok 6 timmar innan gästerna kommer och vara färdig precis när de stiger över tröskeln. I vilket fall som helst har det varit en mycket trevlig helg. Väldigt intensiv, men trevlig. Bubban har öppnat paket efter paket och fått massa toppengrejer. Nu kan vi lägga undan några och slå in igen, som julklappar. Eller kanske inte.

Summa sumarum: det är jättekul med kalas men ännu roligare att lägga sig i soffan med en äkta Bocadillo gjord på resterna från gårdagkvällens tapasfest. Och ett glas rött. I bland leker livet precis som jag vill ha det!

Deux

I dag för två år sedan låg jag som en klubbad säl efter att ha dansat hula-hula i 22 timmar till noggrant utvald pojkbandsmusik. Ja, jag dansade ju inte enbart, jag födde även barn. Bubban har nu bott med oss i två år och vi lär oss fortfarande saker om varandra.Sångstund och paketutdelning. Även en koll i tidningen för att se om födelsedagsbarnet fanns med. Det gjorde hon. Bästa presenten var ett inramat foto på ryttaren. Sammanlagd kostnad: 40 kronor. Tänk på det alla föräldrar, det är inte det mest kostsamma som är mest uppskattat!Det har varit en lååång dag. Många samtal har tålmodigt genomförts.Sen kom kompisarna. Det var skattjakt och dans runt käpphäst på trädgården. Fantastiskt fint väder fick vi denna dag!Glasståg fixade Bob i hop på gamla meriter och min hjälp. Häst och morot är ju lika med sant. Därför gjorde jag en vuxenmorotstårta i hästformat. Leilas recept med limefrosting såklart!
Det var smaskigt! Här med kompisen Otto, äldst i gänget och ordningsvakt. Här spilldes det inte en droppe utan rapport!Myspys! Efter fikat tog Bob tag i saken. Han radade upp barnen i soffan och satte i gång bion. Dagens film: Pippi flyger luftballong. En fantastisk dag för barnen! Nu börjar snart höjdpunkterna för morsan och farsan. Buffé med massa rödvin. Ha en trevlig lördagkväll!!

Å andra sidan...

...skiter jag i chilenska gruvarbetare. Jag ser ut som skam i håret och nu har det uppstått problem.

Den 20 augusti ringde jag min favvo-frisör Ida för att boka tid för klipp och färg. Tyvärr hade hon så mycket att göra att nästa tid jag får är 30 september. Alltså en hel månads väntande och längtande. Sen går Bobs mormor till himlen. Begravning 30 september. Jag inser att det är opassande att inte följa med på begravning på grund av den fåfänga förklaringen att "jag faktiskt ser ut som en rishög i huvudet". Jag ringer och avbokar, får ny tid den 14 oktober. Yes, inte så himla lång väntan ändå! I dag stod jag på jobbet och drömde om hur jag kommer att se ut som Drew Barrymore efter seansen i morgon. Då kommer kallduschen, min chef undrar om jag kommer i morgon. På vadå undrar jag och anar mig till problem. Utbildning mellan 16.30 - 21. Ehh, men jag ska klippa mig, säger jag.

Hon säger: - Det är viktigt att du är med, dessutom är det en väldigt dyr kurs som jag anmält dig till.

- Okej. Jag ska se vad jag kan göra.

Jag ringer min frisör och får reda på att jag kan avboka utan problem. Men nästa lediga tid är den 11 november. Jag gråter, på riktigt! Ni vet väl hur det är att gå och se fram emot en klipptid? Jag har väntat i tre månader när jag ska dit. Då är det tredje gången för i år som jag går till frisören. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Damn!

Åh en sån dag!

Hur känner du dig i dag? Trött? Hängig? Tjock? Känner du att du har för mycket att göra? För lite stimulans? Är ögonkrämen slut? Har du ingen mat hemma? Har du inte städat på en vecka? Tycker du att allt kostar för mycket? Har du så mycket pengar att du inte vet vad du ska göra av dem? Är ditt barn inne i en trotsperiod? Ingen kille?Ingen tjej? Blivit dumpad? Jobbiga saker det där! Men håll ut och hang in there! Det finns alltid de som har det värre!

Tänk att du i alla fall sitter ovan jord. Tänk att du inte behövt sitta i 68 dagar under jord med 33 andra människor och svettats i mörker. Tänk att du inte höra berg vittra sönder och falla runt omkring dig och du inte vet om det innebär att du tänker din sista tanke. Tänk vilken tur att du inte behöver klämma in dig i en liten kapsel, som kan snurra runt i 700 meter då du blir uppfirad med en lina, naturligtvis med risk för ras. Tänk dig att du slipper läggas in på sjukhus efter dessa dygn i en gruva. Tänk dig att du slipper problem orsakat av tryckskillnader, klaustrofobi, depressioner och existentiella frågor värre än det normala. Tänk dig att din dag kommer att bli hyfsat bra även om du inte känner dig på topp. Allt är relativt och i dag tycker jag att du ska tänka på hur bra du har det för att du är fri, frisk och fantastisk.

Annars tänker du på den här ljuva marängbakelsen med extra krisp, citronkräm och färska jordgubbar!

Kram

The Flood by Take That

En dag i mitten av Juli 1995 stod jag på en ö i södra England och blickade ut över oändlighet av fält. Jag hade precis avslutat samtalet med min syster som ringdes från en telefonkiosk med ett ytterst komplicerat telefonkort som hade införskaffats från STS Språkresors kontor. Det var sant. Robbie Williams hade hoppat av Take That. Från och med den dagen har jag i mitt innersta alltid hoppats på att de skall återförenas i orginal. Jag har drömt om det, jag har diskuterat det med personer som inte tycker om Take That och personer som gillar Take That. Jag har varit tvungen att skämmas för att bandet är en del av min historia samtidigt som jag alltid stolt har proklamerat att Take That är bandet som gör mitt liv komplett. En aning pretentiöst? Ja. Är det sant då? Utan tvekan.

Det lilla tomrummet som envist gjort plats i min blodpump fylldes igen då jag i helgen fick lyssna på Take Thats nya singel "The Flood". Samma upprymmelse och känsla av seger fyller varenda blodkärl i min kropp och jag älskar livet, igen. Jag längtar efter att få spela skivan i bilen och susa fram på vägarna som jag gjorde i mitten av nittiotalet, då på min lila och vita cykel med en stor freestyle i jackfickan.

Då trodde jag att jag hade fel, att de kanske aldrig skulle återförenas Eller att de faktiskt kanske inte så var bra. I dag drömmer jag kanske om lite mer allvarliga saker och tänker i min enfald att jag antagligen har fel. Men jag hoppas att jag en dag, precis som nu, får rätt i den frågan också.

Lyssna på låten

Ta hand om er och fortsätt drömma!

Lugna gatan...

...har det varit här i helgen. I går började vi ta itu med det som jag hädanefter kommer att referera till som "djävulens påfund", alltså strukturtapeter från 1980- talets början. Det finns antagligen inget smidigt sätt att bli av med dem och har ni en beprövad metod att dela med er så är ni naturligtvis tvungna att skriva det här!

För att runda av lördagens slit bjöd jag in min kära vän Jenny på lite lördagsbuffé. (Bob var på hockey och för er som inte vet så hejar vi i detta hushåll på HV71)

Eftersom jag inte visste vad jag skulle bjuda på och mina tankar malde om och om igen så löste sig det problemet av sig självt när jag kom in på stormarknaden. Det första jag stötte på var nybakat bröd. Med utgångspunkt från de baguetter jag valde ut fick jag sen improvisera vad som skulle ackompanjera dessa. Det blev handskalade, fina räkor i lag, vindruvor, avokado (som visade sig vara för hård), bästa majonnäsen i världen (Hellmans, som inte smakar parfym som sin svenska motsvarighet), kokta ägg och sötpotatispommes frites som bara blev till för att jag hittade de små rötterna i kylen och tyckte att de kunde få en chans att visa vad de går för. Snabbt som attan hade jag således kompat i hop en mycket trevlig lördagsmiddag som uppskattades, mycket!

Om jag dricker vitt vin så blir det Lindemans Chardonnay, så det så. Nästa gång ni inte vet vad ni ska bjuda på, bjud på plockmat. Det är fantastiskt gott och trevligt att sitta och småprata till! Ta hand om er!

Hjärnverksamhet deluxe!

Japp, här i huset så tänker vi så golven knakar. I vårt sovrum ska det byggas två små garderober så att vi har varsitt "jagvetintevartskitenskamenslängdetimittskåpsålänge" skåp. När vi i söndags spanade efter dekorativt väggpapper så hittade vi ju som sagt en fin medaljongtapet från Boråstapeter. När jag sökt efter bilder på denna har den ploppat upp på många inredningsbloggar där man helt fräckt har tagit bilder från Boråstapeters hemsida och lagt upp på sin blogg. Så jag tänker göra samma sak i dag. När vi tittade i katalogen visade de bilden i ett rum som skulle kunna vara förebilden till vårt sovrum med just två små garderober vid var sida om sängen.

Det blir lite ombonad känsla i stället för ett helt öppet rum där man ligger om natten och är lite smårädd. Så, det här ska jag och Bob fila på i helgen. Tapeterna är inte beställda än eftersom vi inte vet vilka vi ska välja riktigt än. Men håll med om att ovanstående tapet är rätt så fin!!

Nu ska jag snart träna och sen jobba, igen. Sen tar jag helg.

Ha det bra så länge!

Bubban och "lilla bubben"

Det är inte annat än att man blir stolt när ens lilla fjomp vågar sätta sig på en riktigt stor häst och sitter som om hon inte gjort något annat. Tur dock att jag hann fånga upp henne när hästa-kraken skakade lite på sig för då flög hon av och hamnade i mammas famn. Nu sätter hon sig aldrig mer på en häst tänkte jag...tre sekunder senare började ett lip-marathon som sträckte sig över ungefär 20 minuter för att hon inte fick fortsätta rida. Definitivt en hästtjej!

En liten sonett...

...eller kanske en liten limerick hade jag tänkt skriva. MEN, eftersom jag har ungefär 1000 bilder på datorn som bara ligger där och hotas av eventuell datorkollaps så tog jag tag i saker i kväll och skickade i väg ungefär 250 bilder för framkallning. Dock tar ju de flesta foto-firmors uppladdning jättelång tid vilket resulterar i att jag suttit i fyra timmar!?! och laddat, gjort fel, laddat om, korrigerat osv. Nu är jag helt slut och kom på att jag beställt bilderna i för litet format. Suck! Någon som känner igen sig eller har tips på ultra-snabba fotosidor här på nätet? Godnatt!

En nackdel med att vara utan Facebook är:

...att man inte själv kan hålla sig uppdaterad när någon går i väntans tider. Jag misstänker att världen berikats med ytterligare ett stjärnskott men kan inte vara riktigt säker eftersom jag inte kan vara inne och spana som vanligt. Men, den som väntar på något gott...

Cinnamon Bun Day!

Jag älskar att ha en bra anledning att baka. Därför tackar jag vem det nu kan ha varit (bagaren kanske) för att man gör en vanlig oktoberdag till något riktigt festligt. Jag kunde inte hålla mig när jag kom hem utan bakade till 4 stor-bullar typ Butterkaka fast med enbart kanel-smör-sockerfyllning. Jag ska skicka med en av dem till Bobs jobb i morgon så att hans arbetskamrater förstår vilken underbar kvinna som står bakom hans framgångar.

På tal om bullar. Jag gillar ju Biggest Loser eller andra program som visar hur folk går ner i vikt. Min högsta dröm vore uppfylld om Jillian Michaels, från amerikanska Biggest Loser, skulle stå utanför dörren och be mig springa för kung och fosterland i några veckor. Då skulle det ju inte finnas några ursäkter längre (som typ kanelbullens dag). I vilket fall som helst så tittade jag på den svenska versionen i dag och satt och småfnittrade mest hela tiden. René är en av mina favoriter, han säger så mycket roligt och så verkar han vara snäll med. I like! Sen är det ju så att en av tvillingtjejerna, Linn, praktiskt taget är släkt med mig. För det första kommer hon från Vaggeryd, bara det gör ju att vi är, typ, grannar. Sen råkar det ju vara så att hon är ihop med min kusin (kanske ska ringa och kolla så det inte har hänt något, hon var nämligen väldigt snygg när jag såg henne senast!). Båda tjejerna har ju bästa dialekten (eller hur?) och så är de så där härligt fnissiga och glada. Jag håller naturligtvis alla tummar jag har för att en av dom ska vinna. Ska bara flika in att när jag träffade Linn för första gången på Bubbans dop så tyckte jag att hon var väldigt vacker, med en fantastisk utstrålning, trots sin vikt. (Jag avskyr egentligen uttrycket trots i sammanhanget, vilket många använder flitigt trots att det verkligen sårar att höra en sådan kommentar, även om den är välment!). Det sitter nämligen inte i kroppen, skönheten kommer (som bekant) från insidan. Fin inne, fin ute. Så det så!Den här kakan kanske inte är så jättefin på utsidan men den smakar ändå väldigt gott. Kram på er!

Tapetsera mera!

Måste bara säga en sak till. När vi lämnade tillbaka slipmaskinen i dag passade vi på att spana in lite tapeter som vi ändå måste klä väggarna i. Jag älskar Sandbergs tapeter och vill gärna hitta något som känns lite klassiskt/ allmoge. Bob fastnade direkt för den här tapeten:

Miko heter denna. (Ni kan säkert lista ut att jag tagit bilden på dataskärmen, jag gillar nämligen inte att lägga in bilder från andra sidor. Vet inte om det är tillåtet eller ej!)

Jag tycker också att den är fin. Den är varken klassisk eller allmoge utan kommer från ett japanskt bokomslag. Men man skulle kunna tänka sig att det fanns något liknande i slutet på 18oo- talet, eller hur?

När vi pratade med damen vid informationsdisken sa hon att de hade tapetdagar och erbjöd kunder 20% rabatt på utvalda tapeter. Vi fick ett kort och i grunden på det fanns ett så gudomligt fint mönster att jag nästan tappade andan. Och ja, det var en tapet. Så här såg den ut:Arthur heter denna och kommer från Sandbergs senaste kollektion.

Underbar! Den har en krämigt vit botten och silverfärgat mönster i form av bland annat ekollon, kronor och treklöver, som jag dessutom samlar på! Den måste det nästan bli även om jag hade tänkt mig något blått i sovrummet. Vi spanade även in den här:Den kommer från Boråstapeters kollektion Anno 1905. Den är naturligtvis mycket finare på riktigt men jag är lite rädd för internetpolisen så jag tar ett av mina egna kort i stället.

Här ser ni vad mycket vi har att grubbla över. Vad tycker ni förresten?

God natt!

Färdigslipat!

Yay!

Min älskade Bob har slipat färdigt våra underbart, sågspånsdoftande golv! Så här fina blev de:

Nu kommer de ju i och för sig bli vitmålade men ändå. Det är ju sådan skillnad. Kolla själva!Ni som inte slipat golv själva innan undrar säkert om det var svårt. Innan jag svarar på det ska jag berätta en annan sak. Innan vi slipade golvet i vår lägenhet sa de flesta:

-Gör inte det själva, det kan bara bli bra om en fackman utför jobbet.

eller:

- Jaja, ska ni ge er på det själva se för fan till att ni inte stannar till med slipen för då blir det stora gropar i golvet.

eller:

- Det blir så dammigt och det sprider sig överallt så ni blir aldrig av med det. Bättre att anlita någon som kan.

Okej. Visst kan det vara lite trixigt men det beror också på hur man är som person. Är man villig att försöka själv men få lite skavanker på köpet då är det nemas problemas. Slipa på och googla ordentligt innan ni börjar.

Är det så att man är perfektionist, då anlitar man någon som kan. Det kostar och kan vara omständigt men då blir det med allra största säkerhet bra. Dammigt blir det hur man än vänder och vrider på det. Men, bor man, som vi gör, i en röra så spelar det inte så stor roll. Det måste ändå dammas ordentligt. Hur som helst är det att rekommendera att man håller dörrar ut i hall och in till andra rum stängda!

Jag och Bob slipade i vår lägenhet när jag var gravid i 8:e månaden. Det var svettigt och roligt och faktiskt ganska lätt. Visst hade golvläggar- Olle stått och pekat på vissa hörn där vi inte riktigt kom åt eller åt ställen där man faktiskt råkade stå lite länge med slipen så det blev som en liten dalgång i träet. Men, bjuder man inte in Olle slipper man dessa kommentarer och kan vara nöjd med sitt alldeles egna slit. Nu ska ju inte jag ta åt mig äran för de 45 kvm som Bob slipat. Det har han gjort själv och tack vare honom finns det nu tre rum med alldeles sammetsmjuka, lena plankgolv att springa runt på. Här har ni the man, the myth, the legend himself, i full fart med en väldigt tung och dammspridande apparat.Så, vad kostar kalaset? Det är naturligtvis olika beroende på var man väljer att hyra slipmaskinen. Vi ringde de olika färgbutikerna i stan och på två av tre ställen som vi ringde hade någon glad amatör slipat sönder valsen på den stora maskinen. Uppenbarligen är det besvärligt att få dessa reparerade och kan ta flera veckor. Är man oförsiktig kan det alltså bli dyrt och pinsamt. På Ekholms Färgcenter på A6 center i Jönköping kostade kalaset 500 för hyra av slipmaskin och sedan ca. 700 för de olika slippapprena. Då hade vi maskinen över helgen.
Helt okej pris tycker jag, om man nu har sådan tur som vi och hittar intakta plankgolv under lager av masonit och plast.